Ont ont

Fy f*n vad ont jag har idag, efter att ha varit iväg idag och tvingats röra på detta förbannade ben. Hua.

MYCKET intressant och lärorik timme hos psykologen idag!
Vi blev inte sura på varandra en enda gång ;)

Fint va? Snygga "bullar"...inte alls svullen...och inte konstigt de trodde jag fått frakturer ockå... Börjar anta en fin gul färg nu *harkel*. Det sticker som satan Inne i såret, vete tusan vad det kan vara för fel.

Zizzo & Kalle

Sönderstucken och Huvudvärk

För tillfället är det lite stopp i huvudet, därav brist på bloggskrivande..

Det hände en liten olycka igår. Igen. Suck.
Jag sprang omkring här hemma och plockade innan jag skulle åka till stallet (tja, dit kom jag aldrig.....). Hade en tavla i handen, snubblade till, tappade tavlan och landade sen med knät PÅ den...vilket resulterade i blodbad på knät...inte så lite heller. Fick tag på telefonen och ringde till vårdcentralen, jag kunde komma dit direkt. Frågan är ju bara hur i hela fridens namn jag tog mig dit haha. "Det där behöver sys....." Mjo, misstänkte det. Problemet är att jag inte tål xylocain som är det vanligaste bedövningdmedlet, det jag tål hade de naturligtvis inte. Hepp... Akutremiss till kirurgen i Ystad för ev. sövning för att kunna få ihop det. Hur kul lät det? Precis. Snacka om att jag blev väl ihoptejpad innan jag åkte därifrån! :O Hem igen (150 m är långt när man har ett 10x1,5 cm djupt jack i knät kan jag lova), slänga på mig icke blodiga kläder och springa (eh) till bussen.

Väl på akuten gick det fort..........

Några minuter i alla fall. Tills jag berättade att jag inte tålde morfin heller (listan på vad jag inte tål är vääldigt lång)....genast uppstod det lite problem och läkaren pep iväg för att konsultera sina kollegor. Shit, vad fan hade jag lyckats med? Efter mycket om och men hittade en narkosläkare ett bedövningmedel på IVA som jag NOG skulle tåla. Så vi chansade...satte lite bedövning på ett ställe, larmknapp i min hand och en halvtimme senare insåg vi att jag nog skulle klara av detta. Så...pang på! AJ SOM FAN vad det gör ont med bedövning! Ni som själv är utbildade vet, precis som jag, att man inte bara bedövar i sårkanterna, man gör det även I såret........ Tror ni bedövningen tog? Naturligtvis inte. Några sprutor till. Vänta 20 minuter. På med hålduk, sterilt och fint (naturligtvis hade jag huvudet nertryckt i såret, sånt här är ju intressant!). Sen skulle hon ta bort lite fett som "bubblade upp". AJ! Bort med allt, på med ny bedövning.

Och så höll vi på ett tag.....

Efter ett par besök plockade hon in en kollega till, för hon fick inte rätt på det här. Även han kliade sig i huvudet och tittade på medicinbordet - hur FAN kunde jag känna något? Ja du, bra fråga! Jag ljög inte heller, för jag provade även att titta bort så jag inte skulle kunna veta när de var där och petade. Han satte en omgång till, sen väntan Igen....
Jag sa till båda läkarna att jag ÄR svårbedövad, de som känner mig vet bland annat vilket helsike det är när jag är hos tandläkaren. har t o m tvingats dra ut tänder utan bedövning för att det inte tagit ordentligt. Ville poängtera det för den kvinnliga unga läkaren såg lite lätt desperat ut där ett tag och det var inte hennes fel att det inte gick som det skulle.

Återigen började det diskuteras sövning. Fan fan fan, hur kul är det? Då dröjer det ännu längre tid innan jag fått komma hem :(. Men jag håller med i vad läkarna sa, jag syr INTE så många stygn utan bedövning - när de dessutom måste "rensa upp" inne i såret. Hell no. Jag tål mycket, men där går gränsen.

Jag frågade om det verkligen var nödvändigt att sy, om det inte skulle kunna funka med att limma ihop och sen tejpa ordentligt? Där fick jag blankt nej. Nähä...ok...skit också.

En omgång sprutor till (tur jag inte är spruträdd!)....efter tjugo minuter larmade jag och sa SY. Var jag säker? Ja, nu får det fan räcka. Beödvningen höll i alla fall de första stygnen.......aj aj aj aj aj.

När (äntligen!) jag var hel igen var det dags att åka rullstol till röntgen (som redan hade ringt och efterlyst mig fyra ggr......), då de misstänkte att jag slagit av en bit ytterst på knäskålen då jag hade *censur* ont där. Den knäskålen har jag knäckt för en sjujäkla massa år sen (hästspark) så den är redan lite halvskruttig...men det var helt och fint :).

Sen fick jag ÄNTLIGEN åka hem! Drygt 6 timmar på akuten var inte vad jag hade räknat med....för ett litet jävla sår rent ut sagt.


7 stygn och kryckor i 10 dagar. Jippi... Tur jag bara har en kass mobilkamera så ni slipper se eländet! Inte så lätt att fota sig själv heller iofs i den vinkeln som såret finns.........

Ett stort TACK till ML och Agneta som hämtade mig i Ystad igår kväll!

Idag har jag fruktansvärt ont och har huvudvärk utan dess like. Pratade med mamma, hon sa att det nog kan vara pga all medicin igår. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick samma besked, en lätt "förgiftning". Sitta upp är snudd på omöjligt, kallsvettas så mycket som huvudet värker, men jag måste ta mig ner till apoteket och fylla på förrådet med smärtstillande....

Hoppas ni andra har bättre tur än jag ;)

Ättit middag...

...och är dödsmätt.
Jag ÄR INTE så dålig i köket som många kan tro ;).

Funerar allvarligt på att starta blogg om mina recept :P

En Tanke

Leif, några ljus till dig, som visar vägen...

Även om jag ville så hade jag ingen möjlighet att närvara på begravningen idag. Men en stund i Brösarps vackra kyrka och ett tänt ljus, det blev det. Många tankar och minnen.
Faktum kvarstår dock, att du togs från världen alldeles alldeles för tidigt.

Tidig Torsdag

Uj uj...vad jag är stel och frusen. Har tillbringat sex timmar i stallet och kom hem för en liten stund sen, kolikhäst (inte min). Ett tag såg det väldigt väldigt väldigt mörkt ut :(. Men! Ha! Det är sanslöst hur lycklig man kan bli över lite bajs :D.

Sova nu? Inte lönt. Ska ändå upp om typ två timmar...kan inte sova längre än så på Torsdagar, för då kan jag inte somna i tid (dvs kl 20) så jag orkar upp Fredag morgon när jag ska till pykologen. Misstänker att det blir en väldigt tidig kväll imorgon *s*.


Förresten! Reklamen på tv, man kan smsa och fråga vad som heeeeelst till Rakel. Jo men eller hur! Vi provade båda två...jag har nog aldrig haft så roligt en vaknatt som denna, men ingen av oss har fått svar ännu. På samma fråga. Sitter dom och försöker googla fram ett svar eller vadå? ;)

Varför?

Tar jag inte emot den handen som erbjuder...eller i varje fall säger något...

Idag är det tufft. Jävligt tufft.

Orkar inte.

Två ord

Skuld och Skam.

Skam om sitt förflutna. Ur detta kommer skuld. Skuld är det som kan stjälpa en i vardagen, för att sen bli påmind om skammen och då tar det övertaget...igen. En obehaglig rundgång. Att frukta är det värsta man kan göra. Att låta det komma, bara bli, vara, ja vad som nu än händer och sker.
Jag gillar inte mig själv och då automatiskt avståndtagare, även om jag inte vill.

Jag kopplar ihop nu - precis som då. Men försöker låta bli.

Det ska inte finnas några hemligheter. Tänk, den dagen jag kan prata och berätta. Bara sådär. Fantastiskt! Även om jag börjat prata, så finns det så mycket mer..

Fler Fredagsfunderingar

Jag har fortfarande svårt att sova, vissa dagar är värre än andra och ibland är det helt jäkla omöjligt att somna. Så, då struntar jag helt enkelt i det och hållet mig vaken ett halvt dygn längre istället.

Vi diskuterade detta, igen, i fredags hos psykologen. Fick veta at det är ganska vanligt med sömnstörningar vid AS. När jag sen letade lite till kring det när jag kom hem blev jag förvånad över att jag inte ens hittat det tidigare. Men jag hade ju iofs inte kollat efter just det sambandet heller...

I vilket fall som, sömn, man ska ju sova på nätterna.
Min psykolog tyckte att jag skulle fundera på om jag inte skulle utnyttja tiden då istället till något betydelsefullt - istället för att bara ligga och grubbla. Han tyckte helt enkelt att jag skulle sova längre på dagarna och vara uppe ett par timmar extra istället. Där var vi inte överens, jag vill inte sova länge! Jag missar ju hur mycket som helst på dagarna, så det är helt otänkbart i mina ögon. Så, jag struntar i det, istället fokuserar jag på att försöka somna. Inte svårare än så :). Fast tillräckligt svårt ändå...

Vet in vad? På Söndag...då börjar det intressanta på Riktigt.
Är nyfiken och faktiskt lite nervös!

Grrr...sånt får ML av mig idag ;). Här tror man att man har hemligheter! Jo men tjena liksom, eller inte *skrattar*.

Måndag

Det har blivit två jubel idag.

Första jublet var när jag öppnade brevlådan i förmiddags, jag har äntligen fått tid till sjukhuset...som jag har väntat på (och skjutit på..) i flera år. Så nu ska det bli rätt på både det ena och det andra...hoppas jag. Men är ruskigt nervös, tänk om jag äntligen ska få rätt på allt!

Jubel nummer två var att jag flyttar 1 December :).

Spegelbilden

Är den en reflektion av oss själva eller en återspegling av det vi Inte vill se?

Som ung står man framför spegeln, vrider och vänder på sig för att se den bästa sidan. En sista titt i spegeln innan man rusar iväg, för man vill ju se så bra ut som möjligt.
När man blir äldre ser man lite mer kritiskt på det man ser, lägger märke till måsaker som bara det egna ögat uppfattar.
Varför ser man så ofta fel, när ingen annan ser dom? Säger de i alla fall.

Om man låter åren gå blir spegeln en påminnelse om tider som varit. Det ansikte som mötte oss då finns inte längre kvar, vi granskar våra kroppar med ett kritiskt öga och mämför oss med andra.

Vi skräms (?) av vår egen spegelbild och undrar vem det är som står och stirrar på oss. Vi känner inte igen oss själva och pekar anklagande mot det ansikte som möter oss i pegeln.

Hjärnan spelar oss ett spratt och spegeln blir dess verktyg.

En enkel spegel, som väcker enorm nyfikenhet hos ett litet barn, blir en skrämmande bild av oss själva som vi inte vill se.

Vad jag vill komma fram till?
Bra fråga.
Vet bara att jag fick mycket att fundera på efter dagens psykologbesök.

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
En bro som förbinder himlen med jorden.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner, så att de kan springa och leka tillsammans.

Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör, de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak: de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla djuren springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer…

Älskade lilla vän...

Jag vaknade av att telefonen ringde i morse.
Kärstin, min ena katt, var mycket sämre igen. För några veckor sen var vi hos veterinären och allt såg mycket bättre ut, men inatt hade det vänt drastiskt.

Jag lyckades få på mig kläder fort som attan och hoppade på första bästa buss, jag bemödade mig inte ens med att få i mig kaffe. Då går det fort.

Väl framme möter jag en katt, min vackra vackra grå, som spetsade öronen när hon hörde och såg mig. Tydligen hade hon inte visat intresse vare sig för något eller någon innan dess... Innan jag hade hunnit fram hade hon gjort några tappra försök med att äta, men det kräktes hon upp igen. Vatten drack hon lite i omgångar, mellan dessa fik hon lägga sig ner och vila. Orkade inte sitta.

Jag lyfte upp henne och berättade för henne att hon är den vackraste individ jag någonsin fått lära känna. Fick i henne lite vatten till...sen gick hon en runda.

En snabb kopp kaffe, en timme kvar tills veterinärbesöket.

Dags att göra klart.... Hittade henne i en säng, hon hade då kissat på sig. Jag var redan inställt på att behöva avliva henne, men då fanns det ingen tvekan längre...dessutom kändes hon vätskefylld - lymfan hade med andra ord lagt av. ingenting att göra, bara ta ett djupt anddetag och bära bort henne till transportburen.
Vid den satt Ida, min andra katt.
Hon förstod vad som var på gång, naturligtvis, hon tvättade Kärstin ena öra och hoppade sen iväg. Hennes sätt att säga hejdå...

I bilen blev hon märkbart sämre. Jag torkade kräk så mycket jag kunde, när hon låg på sidan, rullade från sida till sida och kräktes slem/skummade kring munnen sa jag till pappa att gasa på utav bara helvete. Även om hon ska dö, så inte fan ska hon plågas!

Det lugnade ner sig och hon var "som vanligt" när vi kom fram. In på ett rum och jag tog av locket på buren...då började kräkandet igen. Jag torkade, kliade, pussade på huvudet, grät... Slutade kräka igen, la sig istället på sidan...sen blev det en massa kliande och viskande i örat över hur tacksam jag är över att fått ha henne i mitt liv.

När veterinären kom in så log jag och bad om ursäkt för röran, jag har torkat en massa kräk. Sen bröt jag ihop, fullständigt... Men det var bara att ta sig i kragen och säga Ja när veterinären efter en stunds pratande frågade om det kändes okej att hon hämtade sprutan.

Kärstin fick sprutan i min famn. Jag kan inte beskriva med ord så ont det gjorde :'(

Veterinären lämnade oss ensamma, jag fortsatte gråta...

Jag har avlivat många djur i mitt liv, men detta var det mest dramatiska jag varit med om...och jag hoppas innerligt att jag slipper uppleva något liknande igen...

Vackra vackra Kärstin. Tack för allt!

Timpa står på andra sidan Regnbågsbron, hoppandes ivrigt för han vet att han får busa och leka med dig igen...

Mamma älskar dig...

Dagen är inne...

Fick ett samtal tidigt tidigt i morse. Min älskade katt sin vi kämpat så med, kommer akut att lämna jordelivet idag.


Jag fick en snabb tid till kastrering av min andra katt här hemma tills imorgon, fjäkade in snabb tid hos ditrikveterinären. Sen Ska han fortast möjligt åka hem till mina föräldrar och min andra katt där, Ida. Hon ska inte vara ensam...vill hon inte heller.

Jag vill bara ställa mig och gallskrika. Kärstin! Min älskade älskade katt!!! :'( :'(
Snart går bussen, för baturligtvis ska jag vaa med henne,, stryka henne över pälsen och säga hur jävla bra hon är, hur underbar hon är hur VACKER hon är...att hon är bäst...

Tårarna bara rinner...

Måndag

Det känns inte helt ok att gråta i andra öron i telefon...

Hoppas ni alla har en bättre dag än jag.

Lördagsfunderingar

Just nu går jag omkring med en klump i magen.
Faktum är att sista veckan har varit...en klump...och helt fel tankar. Ni vet såna tankar som helst också ska förbli tankar. Ja, jag är ärlig.

Jag var hos psykologen igår och det blev ett kort möte. 25minuter. Jag var inte på topp om man säger så. Vet inte vad jag ska tro om det hela, men jag har inte så mycket att säga till om utan det är bara att gilla läget.

En sak är iaf säker; snart är jag medicinfri. Mitt val och för att citera psykologen; det kan gå, annars får vi försöka fixa skrapa ihop resterna efter dig. Vilket är sant. Men vi får väl se. Jag är så jävla trött på att bli skylld på en massa från en massa människor bara för att jag äter mediciner, att jag är psykiskt sjuk (det är jag ju inte ens) det är jag völdigt trött (och ledsen) över. Så utan någon annans hjälp, gör det även om läkaren och psykologen säger att jag inte ska. Vem ska stoppa mig? Ingen. Om det ens går? Ingen aning. Det lär ni märka på ett eller annat sätt.


Ska strax iväg till stallet, min lilla häst lyckas alltid pigga upp mig.

Men sen kommer jag hem, som vanligt.
Ska laga mat. Till mig själv. Själv. Själv. Själv.

Varför flyttade jag egentligen hit?

Tittade på ny lägenhet, men jag vet inte.

Min guldklimp

Eldman

Snart ryker hans vinterpäls! Han har arbetats och han svettas som en gris efter tio minuter. Jag har helt enkelt inget val (träningen under vintern gör ju inte den saken bättre - så måste det åtgärdas).

Men!
Min klippare har lagt av! Kul! :S

Ingen som har en att låna ut till mig? Naturligtvis mot bettalning.

Fick tidigare i veckan reda på att man numera inte behöver ta ut vet. för att kunna få tag på passen...underbart! Numera behöver nam ta ut vilken som helst av svehast har sina människor som fixar allt, chip, tandkoll, tagelprover...perfekt! Allt detta till 350. Sist jag gjorde det (innan detta uppdagades för mig) var det bara distrikare som fick utfärda det, då gick det på 2000:-, plus priset på passen. Det blev en dyrresa då...

Men det första, som är akut, är klippning! Så fort som möjligt.
Får hitta någon som åker ut och klipper, alt hitta någon som jag kan låna en av (naturligtvis mot betalning).

Jag skickade ett brev...

För drygt tre månader sen skickade jag ett brev, ett brev som jag hade stora förväntningar kring.

Jag har tänkt mycket på det, varje dag har jag nervöst tittat i brevlådan, men än så länge har nervositeten inte gått över till lycka.

Gjorde jag fel? Hur tog mottagaren emot det hela?
Varför får jag inget svar? Kommer jag att få ett svar?
Jag vet inte.

Ska jag bara lägga locket på och glömma bort att jo, jag försökte verkligen!
Men att det inte gick som jag trodde. Helt enkelt.

Jag hoppas verkligen att jag inte har förstört något, risken finns, men jag tror inte att jag har gjort det. Mer än att jag har rört upp lite känslor.. Jag viste att det kunde bli så här, femtio procents chans att jag skulle få svar - men jag tror nu att jag faktiskt föll på de där procenten.

Oavsett vilket val som gjorts (eller kanske kommer att bli? kanske får jag ett svar trots allt), så ångrar jag inte någonting, det enda jag ångrar är att jag väntade så pass länge. Men det är gjort, det är trots allt det viktigaste. Mina rötter är viktiga. I alla fall för mig. Dock tog det lite tid innan jag insåg hur viktigt det faktiskt är.

Jag slant...

Jag skar mig igår, ganska ordentligt. Dessutom med en kniv till grillbestick (kanonbra att hacka lök med...) och det blir som en såg...fy satan vad det blödde.
Trots diverse samtal igår så bestämde jag mig för att stanna hemma, men det ångrar jag idag - det skulle verkligen ha behövt sys. Men det är det för sent för idag, tror jag.

När jag vaknade i morse insåg jag att nä, det har inte slutit sig ett dugg och jag är tacksam över att ha så många plåster som jag har - får sätta på nya hela tiden för det vätskar som f*n.


*yyynk*

Förresten, vilket skitväder det är...

Ännu en Fredag

Vaknade av klockan vid fyra, drog mig upp, hällde i mig några koppar kaffe men insåg snabbt att nej...det blir ingen bra dag. Bäddade därför ner mig i soffan med ett gäng smärtstillande, halstabletter och två katter. Det gjorde susen, för jag tror inte jag har feber längre. Lycka! Jag förstår inte varför jag har blivit sjuk så ofta de sista veckorna, jag som brukar kunna skryta om att jag aldrig är sjuk?! Helmysko.

Precis kommit från affären och fy sjutton vad kallt det är ute. Den riktiga hösten kryper närmare och närmare. Härligt! Jag har fnissat åt många som säger att de börjat ta fram både vantar och halsdukar, men nu förstår jag varför. Tänker dessutom själv plocka fram vantar imorgon...och plocka fram en lite varmare jacka till stallet. Brrr.

Mitt liv börjar få lite strukturer igen, det mår jag bra av!
Med andra ord mår jag faktiskt ganska ok. Skönt :).

Jag härmar ML ikväll. Lite ögongodis är aldrig fel...så vi ska kolla på Troja, i varsin del av kommunen. Jag antar att 9 av 10 personer har sett filmen, men om inget annat, så rekommenderar jag den. Mums!

Oj oj!

Ett Oj räcker inte, utan det får bli två.

Det första kan även beskrivas som Total Lycka.
Jag har legat i soffan hela dagen eftersom jag är sjuk (råkade dock ut för en rejäl regnskur när jag var på äg hem från affären...suck, mådde ju inte bättre av det...), även nu ikväll då det var hockey på gång. Nu är jag ju som sagt inte på plats och har varken tid eller råd att åka till varme match (även om jag vill) utan köper match via Canal+...smidigt och bra.
Dagens match var lite nervöst från en början av många olika anledningar. Spelare som på ett mycket fult sätt gått över till motståndarlaget bland annat. Bla dessa två var våra grön/vita hjältar...och då menar jag verkligen hjältar. Idag skulle de spela mot varandra! Jag skrattade gott när jag såg att Gath hade uttalat sig i pressen, alla garvade...Rögle är ju hur kassa som helst...

Kan bara skratta, Rögle spelade skiten ur Luleå! 3-0 och..hehe..hoppsan, de ligger inte så långt ner i tabellen som alla trodde och tippade från början. Det var en sjukt bra match och jag är rädd för att grannarna har hört denna svensken jublat med jämna mellanrum. Några svordomar har det också blivit...idag också. Kicki höll på och garva läppen av sig när vi var på match i helgen, men vadå, leva sig in i spelet är väl bra? *s*

Dagens andra Oj...svårt att förklara. Men det berömmet jag fick höra för bara några timmar sen, det fick mig att sträcka på ryggen ännu mer. Shit! Fan vad bra jag är! Ännu mer jobb på gång...

Liten notis

Jag har inte ätit några mediciner på drygt två veckor.

Det hade inte så många räknat med.........

Oktober

Nu är det höst, bokstavligt talat. Morgnar och kvällar är ordentligt kalla, blåsten ger inte med sig och gå utan jacka är ingen höjdare. I alla fall inte om man är som jag, fryser för ingenting. Men jag gillar hösten! Det är helt otroligt att varje år få uppleva allt, se hur alla blad ändrar färg, vinterpälsen på hästarna...första frosten, kall och frisk luft på morgonen...listan kan göras lång.
Angående vinterpäls, så måste jag klippa Eldman i år. Han svettas som bara den, för ingenting! Så det blir en halvklippning i år, tror inte det behövs mer än så.

Eldman ja. Han mår bara bra!
Jag skrattar åt honom varje dag...hade han fått välja skulle man kunna pussa ihjäl honom. Men det roliga är, att han SER väldigt rolig ut när han kommer krypandes med mulen. Detta för att han har tappat sina tänder. Båda framtänderna...nu sitter där två nya, men de är inte stora. Att beta ligger inte på hans priolista för det går helt enkelt inte utan ordentliga tänder :D. Tur han har en storbal med hö i hagen, så han inte behöver kämpa så mycket för att få i sig mat.

Han trivs super! Och så lugn han är. Faktum är att jag aldrig har sett honom så lugn, trots brunstiga ston fem meter bort. Så snacka om att vi har hittat rätt... Det var ju akut jättekris med stall, men det har löst sig nu och åååh vad bra vi kommer att ha det! Vi trivs kanon båda två, det är huvudsaken.

Att åka kollektivt innebär....virus och baciller. Gissa vem som ligger nerbäddad i soffan, med feber, huvudvärk, ont i halsen och är allmänt ynklig. Dessutom hostar jag som jag vet inte vad - inte bra med tanke på att det inte var så länge sen jag blev fri från min lunginflammation! Som iofs var lite märklig, eftersom jag knappt hostade...

Nej, nu ska jag krypa under täcket igen.
Samt jobba nån timme om jag orkar.
Har lite projekt på gång...men vad, ja det kan man ju fundera på.
Håll utkik helt enkelt ;).