Jag skickade ett brev...

För drygt tre månader sen skickade jag ett brev, ett brev som jag hade stora förväntningar kring.

Jag har tänkt mycket på det, varje dag har jag nervöst tittat i brevlådan, men än så länge har nervositeten inte gått över till lycka.

Gjorde jag fel? Hur tog mottagaren emot det hela?
Varför får jag inget svar? Kommer jag att få ett svar?
Jag vet inte.

Ska jag bara lägga locket på och glömma bort att jo, jag försökte verkligen!
Men att det inte gick som jag trodde. Helt enkelt.

Jag hoppas verkligen att jag inte har förstört något, risken finns, men jag tror inte att jag har gjort det. Mer än att jag har rört upp lite känslor.. Jag viste att det kunde bli så här, femtio procents chans att jag skulle få svar - men jag tror nu att jag faktiskt föll på de där procenten.

Oavsett vilket val som gjorts (eller kanske kommer att bli? kanske får jag ett svar trots allt), så ångrar jag inte någonting, det enda jag ångrar är att jag väntade så pass länge. Men det är gjort, det är trots allt det viktigaste. Mina rötter är viktiga. I alla fall för mig. Dock tog det lite tid innan jag insåg hur viktigt det faktiskt är.