Mår som en död sill

Tjena

Jag lever, eller nåt. Det var en tuff dag igår, jag bröt ihop efter psykologbesöket och stängde då av min telefon. Igen. Jag gör det när jag inte mår bra, så är det bara. Satte igång telefonen en kort stund på eftermiddagen för att ringa ett samtal, fick en massa sms och det visade sig att det va många som sökt mig. Trevligt! Men. Jag orkade inte ringa tillbaka. Stängde av den igen och satte igång den när jag skulle gå och lägga mig. Samma sak då, hemskt vad folk försökte få tag på mig igår?

Jag är inte speciellt aktiv på nätet heller. I och för sig är det ganska skönt ibland! Det går i vågor det där. Just nu är det bara tråkigt mest överallt tycker jag. Inte blir det bättre av att jag sitter på supersegt internet, jag har surfat för mycket och då stryps min hastighet. Men men, jag får väl läsa igen mig när det funkar som vanligt igen....den 28:e. Uuuuh.

Igår var jag arg, riktigt förbannad. Jag skulle hämta ut mediciner och blev så fruktansvärt dåligt behandlad på mer än ett sätt, så jag avslutade det besöket med att hälsa den berörda personalen en fortsatt väldigt otrevlig dag! Moget? Nej, men nån jävla måtta får det faktiskt finnas på hur man beter sig. Hoppas min läkare (som hon ringde upp....!! för hon ansåg att de här medicinerna kunde man ju absolut inte blanda, inte i så stora doser...!!) också ifrågasatte hennes agerande. Ännu mer förbannad blev jag när jag kom hem och insåg att jag fått fel medicin! Eller fel var det egentligen inte, det var bara det att hon bytt ut den mot något billigare utan att säga till mig. Hon MÅSTE säga till om sånt, vill jag inte byta ut den får jag betala mellanskillnaden (det hade jag GÄRNA gjort). Förpackningen är uppbruten, så jag kan inte lämna tillbaka den. Riktigt jävla surt. Innan någon skriker "skyll dig själv" så NEJ, det syntes inte på förpackningen att det var något annat än vad jag brukar få. Jag har fått större förpackning denna gången och då ser de oftast inte likadana ut. Anledningen till att jag fick den medicinen från början, som är lite dyrare, är för att det inte är så svåra biverkningar - vilket var bra eftersom jag har en tendens att få väldigt många annars.
Den jag fick igår har tre gånger så mycket biverkningar. Tack så hemskt mycket.

Idag känner jag mig mer död än levande. Har som sagt börjat med en "nygammal" medicin igen, har inte tagit den på 1½ månad. Jag trodde jag skulle klara mig hyfsat från biverkningar eftersom det inte är Så länge sen. HA! Trodde jag! Jag är fruktansvärt yr och tröttheten idag är helt sjuk.

BS i eftermiddag. Vi ska laga mat.
Men vad? Ingen aning. Har verkligen noll inspiration.
Denna gången också.

Kortfattat, tråkigt, en massa gnäll.
Men nu har jag i alla fall uppdaterat.

Kram på er!

Helt slut

Precis hemkommen från ett MYCKET varmt Ystad! Det skulle bli regn idag och jag klädde mig därefter. Det skulle jag inte gjort. Jösses!

Hos läkaren gick det bra.
Något av det första han tog upp med mig var det här med mordet i förra veckan, där tydligen gärningsmannen har Asperger. Han frågade om jag visste det, samt om jag haft några "problem" med det. Jag sa som det var, att jag fått jävligt mycket skit av det! (kanske borde jag godkänna alla kommentarer kring det, så ni får se hur rent ut sagt elaka människor kan vara) Han misstänkte att jag fått det, precis som väldigt många andra av hans patienter, vissa av dessa hade ringt honom - rädda för att de skulle bli/var likadana.

Sen fick jag ett väldigt uttömmande svar kring allt detta. Och till er (idioter) som läser detta kan jag meddela följande; AS finns i många olika nivåer och YTERST få med AS är farliga. ÄR de det (som i Härnösand bla) så har de oftast en grav personlighetsstörning utöver AS. Psykopati är också en diagnos som brukar ställas (inte alls vanlig diagnos, oavsett vad folk säger).

Så. Kära ni. Jag är faktiskt helt ofarlig!


I övrigt så....han skulle sätta ihop ett LoH-intyg till mig, sen skicka hem så jag får godkänna det och så skickar han in det sen när jag ringt sekreteraren och meddelat det. OJ vad glad jag blev, jag har aldrig fått läsa ett sådant tidigare! Känns som om jag är lite mer delaktig i det hela då.
I November fyller jag 30 (hjälp!), då går jag över till sjukersättning istället...Jag har provat allt (de som känner mig kan intyga det, jag är verkligen inte arbetsskygg), har arbetstränat i omgångar, provade starta eget mm...men jag KAN inte jobba. Det funkar inte! Hur mycket jag än vill :'(. Jag är så innerligt ledsen över detta, jag vill inte "leva på andra". Jag vill klara mig själv. Men. Jag kan inte, det får jag acceptera.
För att citera läkaren; Du föddes med Asperger och kommer att dö med Asperger.
Vilket är sant. Så även om många tycker att det är väl bara att "rycka upp sig" eller "bara ta tag i mitt liv" så...sorry, det funkar inte så. Jag är inte SJUK, jag har ett FUNKTIONSHINDER - ett handikapp. Mao, jag blir liksom inte frisk!! Jag förstår inte hur svårt det ska få folk att förstå det?


Jag pratade med honom om mitt tidigare benzo-beroende, som han iofs vet om, och det hemska begäret jag har haft sista veckorna. Hade någon kommit och sagt "här, varsågod!" hade jag slukat hela paketet. Jag frågade honom hur lång tid det egentligen tar innan jag slipper detta helt och hållet och han sa att jag ska räkna med minst ett år till, minst. Fan... Bara att stå ut helt enkelt :).

Min ta-bort-alla-känslor-medicin hade jag också funderingar kring men han ville Inte sätta ut den. Jag blev lite sådär hmmm....varför? Jag vill gärna ha lite känslor! Fick sen höra något som är rätt logiskt men som jag inte har tänkt på. Jag känner inte mina känslor! Hur vet jag hur en känsla är utan ångest inblandat? Kan jag skilja på ångest och en "vanlig" känsla? Nej, eftersom jag har haft ångest i större delen av mitt liv så VET jag inte vad en känsla är (ganska logiskt, eller hur?). Han sa att jag förmodligen får tillbaka lite av mina gamla känslor igen, de nya - de som jag aldrig känt till - måste jag lära känna. Och fundera på vad en känsla egentligen Är.

NU kom jag på att jag glömde ta upp min nattvandring...skit också!

Han ville att jag skulle ha min gamla tjockismedicin igen, jag lyder, han kan det där bättre än mig! För er nya läsare (ni är rätt många!) så menar jag med detta att jag äter medicin som man kan gå upp ganska mycket i vikt av. Den jag sätts in på igen (Nozinan, om det skulle vara av intresse) gick jag bara upp 4 kg av, så det bör inte vara någon större fara. Problemet nu är väl att jag äter två såna nu :O.

Uj uj, jag har fått massor att fundera på idag, så det kommer säkert lite mer ikväll!

Liten notis

Jag har inte ätit några mediciner på drygt två veckor.

Det hade inte så många räknat med.........

Jävla skit.

Som jag misstänkte; PPP (pustulosis palmoplantaris = krångligt ord, vem orkar uttala det? eller ens komma ihåg?).

Ska tillbaka strax och punktera mina, som läkaren räknade ut, 18 (!!!! några kände jag av, men så många...det trodde jag inte) varblåsor för att göra odling på det. Myspys.

-"Det är ingen tröst men tyvärr kommer det bara och bli värre."

Pah, skulle inte tro det va? Fast det vet jag ju iofs att det blir..
Går inte att bota det, men lindra symtomen kan man! Samt jobba med det på alla möjliga bra (i många ögons konstiga *s*) sätt.

Så nu ska jag börja använda steroider, D-vitaminsalvor, cortison och annat grejs. Blä.
Cortisonet tänker jag bara använda när det är riktigt jävligt (som nu, spricka runt tån, mums så skönt och gå = tack gode gud för foppatofflor!), inte annars. Det förstör bara i längden!

Ska klura ut vad D-vitamin finns i för mat, bättre att behandla inifrån...iaf i det långa loppet.

En tung dag

Såna dagar får alla ha ibland, antar jag?

Idag är jag otroligt nere, då jag inatt återigen varit uppe och vandrat. Det blir glesare för varje gång, och när det väl händer - då är det ganska lindrigt. Men inatt var det sådär kaosartat som sist. Men nu är jag i alla fall inte dum i huvudet efteråt, som jag var sist - då var jag utslagen i fem dagar, eller om det var fyra, jag minns inte. Minns inte mycket från de dagarna överhuvudtaget om jag ska vara ärlig.

Har suttit hela dagen och tittat på röran, "jag ska städa"...men där stannar också orden. Att gå därifrån till handling känns idag helt omöjligt. Men katterna har i alla fall fått mat! Det är väl bättre än inte fått någonting gjort antar jag.

Dags att gå till grannen...dvs apoteket. Men inte för att hämta de medicinerna som får mig att freaka ut, så ingen skulle misstro mig där.

Faktum är att jag idag är förbannat ledsen.
Riktigt jobbigt ledsen, en sån där ledsenhet som man knappt kan hantera.
Så egentligen vore det bästa att gå och lägga sig.