Akuten igen... :(

Ja när det händer för lite i livet så kan man ju alltid ta och bli dålig igen. Eller så kan man hitta på något roligare, men så var det inte i mitt fall dessvärre.

Igår sen eftermiddag/kväll började min puls öka och hjärtklappningen som kom ett brev på posten, samt att det gjorde lite ont att djupandas. Nåja, det går nog över...trodde jag, igen. Det var likadant i morse, så fort jag rörde mig så kände jag att pulsen bokstavligen rusade och jag insåg att njae, det här var nog inte så bra? Provade och duscha, kanske skulle det hjälpa...återigen hade jag fel. Så jag ringde till jourcentralen här och frågade om de ville kolla upp mig, med tanke på vad som hände sist. Sköterskan sa att de hade skickat mig till akuten i vilket fall som så jag kunde lika gärna åka dit direkt.

Visst. Jag ska bara skörda på Farmville, sen kan jag be pappa köra mig dit. Så det gjorde jag :).

Väl där så blev det lite fart, jag hade arytmi och vilopuls på 128 (!!). Hjärtläkaren satte mig på ekg-övervakning, provtagning och CT av lungorna + en runda med kontrast. Det visade sig att proverna var bra, alltså var det lungorna som strulade igen.

Röntgenplåtarna var inte så roliga... Hjärtläkaren var glad över att där inte var några proppar (tack och lov!), dock fick jag ett mindre roligt besked. Jag har ett nytt elakt virus, denna gången så illa att hjärtsäckarna är inflammerade och det står 2 cm vätska i lungorna :(. Så nu ska jag vila, igen, och får absolut inte anstränga mig. Jag frågade henne hur lång tid det skulle kunna tänkas ta, med tanke på att jag inte blivit riktigt frisk från förra rundan? Jag skulle räkna med lika lång tid till. Jippi.........

Jag stannar i Ängelholm över nyår också, för blir jag det minsta sämre ska jag in igen bums och då blir jag inlagd på vak istället. Här är sjukhuset bara några km bort och Zizzo bor hos föräldrarna om det skulle hända något. Dessutom får jag ju bara ligga och glo på soffan. Igen. Börjar bli löjligt trött på det nu...

Så än en gång har jag tillbringat en halv dag på akuten. Roligare kan man ha!

Härlig julafton

Jag har visst varit snäll i år också, för jag fick galet många julklappar. Till mångas stora fasa fick jag nya köksknivar. Spännande! Hahaha. Min stackars lillebror ska få valla runt mig på IKEA i veckan, så kan det bli när man får presentkort! Men som sagt, fick massor med fina saker och jag är så glad så.
Jag höll på och skratta ihjäl mig när jag öppnade julklappen från en vän, stämplar med "Like" och "Dislike". Hahaha, jag letar alltid efter gilla-knappen överallt nämligen, facebooknörd? Jag? Nej nej hur kan ni tro nåt sånt.

Det var lilla Julias första jul! Pappa var ute på tomteuppdrag som vanligt och när han kom hem fick hon stooora ögon. Men blev inte alls rädd, verkar lovande inför nästa år ;). I år var det jag och Julia som var tomtar. Min lillebror hävdade att en av oss är tomtar året runt och den andra bara på julafton. Visst måste han mena att det är Julia som alltid är det? ;)

Japp, jag var precis lika trött som jag ser ut. Gissa hur less jag är på att aldrig bli frisk... Halv tio ramlade jag i säng, tror inte det tog tio sekunder innan jag somnade. Kände mig jäkligt dum, men vad sjutton (Jag frågade lite försynt om det var okej om jag hoppade i säng innan jag försvann iaf...). De andra fortsatte fira julafton i alla fall och det verkade som om alla var nöjda med dagen och sina julklappar! *pustar ut*

Pappa eldar i braskaminen, hög mysfaktor på det! Nu ska vi kolla på film. Jägarna 2 står på schemat för dagen! 

God Jul

Önskar jag och mina djur er alla!

Myskatter

Jag hann knappt innanför dörren hos mina föräldrar innan katterna kom rusande fram till Zizzo som fortfarande var i transportburen. Kärlek!

Jag måste  berömma min älskade lilla katt. Det är helt otroligt vilken skillnad det är på honom, sista två åren har det verkligen gått framåt och han är riktigt riktigt social och glad. Det finns inte en enda människa som han inte har charmat, min lilla bebis! Som fyller 5 år i Mars...men en gång min bebis, alltid min bebis ;). Han har precis vaknat och blivit kliad på av en ny människa (och INTE fått panik!) så då måste man tvätta sig. Hua, människobaciller är läskiga saker.

Ida, som är hela 7 år gammal. Hon är helt lyyyyrisk, matte är ju på plats - alltså måste man sova i hennes säng! Igår eftermiddags landade hon på min mage i soffan och sen sov hon där i 1,5 timme. Hög mysfaktor på det! Världens finaste lilla vita prinsessa som aldrig låter. Hon kan nämligen inte jama, har aldrig kunnat och kommer nog aldrig och göra det heller.

Sen Kalle, 3 år. Han kallas även ADHD-katten av en väldigt bra anledning. Jag skaffade honom som sällskap till Zizzo, det slutade med att han fick flytta till föräldrarna. Han är verkligen inte gjord för att ha i lägenhet, knappt i ett hus hahaha. Men attans vad go han är!

Avslöjad

Nä, om man skulle ta och smaka lite på det lilla glittret som är kvar...

Skit också, hon upptäckte mig...........

Döda katt

Zizzo har fått för sig att hans livsuppgift är att döda andra katter, gärna de som är utanför fönstret. Vad som sen är i vägen för hans framfart bryr han sig inte mycket om. Förra veckan lyckades han dra bort en massa blad från ena julstjärnan, idag försökte han ha ihjäl den.

Någon som vill ha en billig katt?

Nu ligger han och sover under granen, det nya favoritstället. Med tanke på gran förresten, jag tror det blåser rätt rejält ute för när jag öppnde altandörren för att gå ut och röka så tog det två sekunder innan granen blåst omkull. Ops.

Granen är uppe...

...och jag vet att det är tidigt. Men eftersom jag åker iväg över julen vill jag hinna njuta lite så den åkte helt enkelt upp idag. Till Zizzos stora glädje. Glitter, matte har ju glitter i den där gröna saken!

Jättekul Zizzo. Verkligen kul.
Eller inte alls.

Han dök ner i jullådan och drog upp det, sen sprang han utav bara helsike. Jag efter i en jäkla fart! Jag vill nämligen inte att han ska svälja 6 cm glitter fler gånger, den gången slutade det tack och lov väl. Men så behöver det ju inte bli nästa gång.

Granen står där den står, glittret får jag lägga lite här och där så jag vet att han inte kommer åt det. I ren frustration över att han inte kom åt det (vilket han gjorde först, så jag fick flytta det..) så började han tugga på granen istället.  Inga problem, bara han ger fan i glittret.

Är det fler än jag som har en plastgran som barrar?
Snacka om verklighetstroget...

Mysdag!

Idag har jag haft besök av söta Julia! Som dessutom blir 6 månader idag :).

Moster har finfina kinder som man kan knipa på! Hennes pappa lyckades även få till en mindre smickrande bild, dvs precis när hon tryckt upp ett finger i min näsa (hon gjorde inga fynd). Den bör inte visas offentligt ;).

Nu är det hockey, till det blir det den sista biten kladdkaka med grädde!

Sorg

I morse insåg jag att nej, min julstjärna är död.
Min julstjärna som jag skött som ett barn! Den har till och med fått följa med när jag åkt iväg nånstans några dagar, annars kunde den ju ha dött?! Jag vet, jättelöjligt, men det har den fått göra.

Den fick en värdig begravning i alla fall, hamnade i en ica-kasse och sover nu gott i en soptunna.

Den blev 1 år och 4 dagar gammal.
Sov gott lilla blomman!

På köksbordet står det nu istället en.....jävla ljusstake.....
Men Zizzo är glad, det är ju mossa i den. Hemskt spännande om man är katt tydligen...

Mindre mediciner = mår och sover bättre!

Tro nu inte att jag är emot medicinering, för det är jag inte. Jag äter fortfarande en hel drös mediciner, men i mycket mindre mängd. dessutom har jag trappat ut den ena elakingen, Mirtazapin. Den var bra så länge den hjälpte, men eftersom den inte gjort det sista tiden så tyckte jag och psykiatern att den ska väck. Sagt och gjort, det tog 1½ månad men nu är den helt borta sen en vecka tillbaka. Väldigt skönt! Att jag dessutom gått ner 4 kg sen den började trappas ut är bara ett plus i kanten, jag gick upp 20 kg på två år tack vare den....

Resterande medicin har också dragits ner rejält (de flesta har jag mer än halverat), en av dom tar jag nu dessutom bara vid behov mot sömnen. Jag behöver den inte helt enkelt. Sömn/psykos-medicinen har halverats, vilket har gjort att jag är mer "med" på dagarna. Det blir liksom inte mossigt i skallen (dessutom är jag inte SÅ gammal, så nån mossa vill jag inte ha i livet förutom i ljusstaken till jul!). När jag vaknar på morgonen så är jag "vaken", minns inte riktigt när jag hade det så sist? Många många år sen sist i alla fall... Det har gradvis förbättrats, de sista dagarna har det verkligen märkts. Skönt att slippa vakna på morgonen och inte vilja röra sig, utan istället vakna och vara nyfken på vad dagen ska ge med sig.

En annan medicin har verkligen gjort underverk på mig. Psykiatern ansåg för några månader sen efter diverse tester att jag var djupt deprimerad (vilket jag höll med om...) och satte bums in mig på Venlafaxin (Efexor). Fy fan vilka biverkningar! Jag får fortfarande äta medicin mot illamående varje dag för att överleva dagen, men det är inget farligt och kan tas under väldigt lång tid. Varför har ingen berättat om denna medicinen för mig tidigare? ;) Det är en enorm skillnad!

Nya ångestmedicinen (snäll sådan, inte nån hemsk benzo) funkar också kanon, jag är inte alls lika orolig och ångestfylld som i vanliga fall. Sista två dagarna börjar den rutinen komma igång ordentligt, den ska nämligen tas både morgon och kväll...det tar ett tag innan jag kommer in i nya rutiner så det känns helt okej att det också funkar nu. Tog bara 3 veckor denna gången! Inte illa :).

Min psykiater hade helt enkelt rätt. Jag VAR övermedicinerad och kunde just därför inte sova ordentligt..

Jag är fortfarande trött, men det är nog inte pga medicineringen (är inte alls samma sorts trötthet), utan det är för att jag är sjuk. Vilket jag är vansinnigt trött på faktiskt..

Möte på psyk

Kom på att jag nog inte har skrivit om mötet vi hade, dvs jag, min psykiater och min handläggare på Försäkringskassan. Jag var galet nervös som vanligt, men det gick (återigen, som vanligt) jättebra. Än en gång kan jag bara konstatera att jag har haft en sjujäkla tur (äntligen) som har så fantastiska människor omkring mig. Nu menar jag inte bara dessa två utan alla!

Vi var alla tre överens om att jag inte är rehabiliteringsbar, att överhuvudtaget ens tänka tanken på att jag ska jobba framöver finns inte. Hoppas nu bara beslutsfattarna tycker likadant, men det återstå att se till våren. Jag har äntligen ett fungerande liv, som funkar tack vare alla mina rutiner. Att bryta dessa kan sluta i en katastrof, vilket ingen av oss vill... Skulle det nu inte gå igenom så är det ganska lugnt ändå, även om det skulle vara skönt att äntligen få svar. Det värsta som händer är att jag måste ha kontakt med Arbetsförmedlingen i 3 månader, får leva på soc lika länge för att sen bli sjukskriven igen.

Helt ärligt förstår jag mig inte på hysterin kring att bli utförsäkrad, det finns ju skyddsnät att ta till ändå. Saker och ting löser sig helt enkelt. Samma sak med all ilska på Alliansen, som enligt folk har förstört sjukförsäkringen. Det var sossarna som la grunden till den, men det verkar folk inte veta eller glömmer bort? Om folk skulle vara intresserade av fakta istället för skvaller så skulle de nog knipa igen...

Men åter till mötet.

Precis som sist bestämde jag och handläggaren att hon ska hjälpa mig med ansökan, för kombinationen jag och blanketter stavas kaos. Det är ju inte så att det bara är en A4-sida som ska fyllas i, det är rena grekiskan för mig. De som känner mig vet att jag inte kan sitta rakt upp och ner och läsa något som är långt, jag tappar fokuseringen direkt och tappar orden. Det enda jag kan läsa så är böcker, dock inte rena faktaböcker. Puh, hjärnan totalstrejkar!