Försvunnen katt!!

Jag kunde inte hitta Zizzo, sprang omkring här och var mest förvirrad. Jag menar, jag bor på 48 kvm, det finns inte så många ställen han kan gömma sig på.

Sen såg jag det här....



Han låg och sov bakom tv´n ;).

Får jag lov och presentera; Ankan!

Nu finns den omtalade Ankan på bild.
Zizzos bästa kompis.
Den är sliten, väldigt ful och ramlar snart sönder.

Den har varit försvunnen ett tag så idag fick jag och Zizzo börja leta ordentligt. Inte konstigt att jag inte hittat den, eftersom han hade gömt den i tv-bänken - bakom min dvd.

Om det är någon som vet var man kan köpa en likadan, säg till! Jag fasar verkligen för den dagen som den går sönder helt och hållet...Zizzo kommer att få en livskris. Ordentlig sådan. Han har sjukt mycket leksaker, men det är bara denna som duger.

Jag ignorerar er inte...

Lika bra att skriva ett inlägg, så ingen tror att jag ignorerar alla kommentarer på inlägget från igår. Problemet är att min dator har varit ovanligt trött i eftermiddag/kväll och vägrar släppa igenom pop-up-fönster. Den blir sån ibland tyvärr :/.

Men jag lovar att svara imorgon.

Funktionshinder är ingen sjukdom

Just nu cirkulerar följande på Facebook;

"Är du klar över att människor med ett funktionshinder inte har en sjukdom? Att människor med funktionshinder inte letar efter en kur, utan att du och jag accepterar dom som dom är? 90% av mina vänner kommer inte att kopiera och klistra in detta på sin sida och låta det stå minst en timma. ♥Är du en av mina 10%?"

Jag tänkte lyfta upp denna frågan, för den är viktig.

Jag har många gånger skrivit det här, men jag vet att jag har många nya läsare så det skadar absolut inte att det tas upp fler gånger. Varför? Jo, för det är så nedrans svårt att få folk och acceptera detta. Som sagt - Funktionshinder är ingen sjukdom!
Det finns inget botemedel, ingen universalmedicin heller för den delen. Man föds med ett funktionshinder och minsann - man dör även med det.


Man ska rätta sig efter samhället har jag fått höra många gånger. Javisst, men vi med funktionshinder behöver även få samhället rättat efter oss. Vi kan inte ändra oss fullt ut, det är liksom det som är ett av våra problem! Det sociala spelet är många gånger grymt svårt för oss. Så många gånger man har stått som ett fån, nickat och sagt något "smart" som låter rätt...när det i själva verket kan vara heltokigt eftersom man inte förstod många ord. Ibland förstår man allt - tror man! Många med Aspergers tar ord bokstavligen, det kan bli väldigt märkliga reaktioner ibland..

En sak måste påpekas.
Bara för att vi inte alltid förstår, så innebär det automatiskt inte att vi är "dumma i huvudet" som människor brukar påstå. Jag har precis som alla andra med ett NPF gått igenom utredningar, bland annat tester som ger hintar om IQ. Jag blev mycket förvånad när jag av psykologen som utredde detta sa till mig att om jag bara hade klarat av vissa delar bättre (dessa delar "ska" aspies inte klara) hade jag haft väldigt högt IQ. Men nu har jag inte det, på papper i alla fall. Men jag vet att jag är jävligt smart, det räcker för min del.

Känner du någon med funktionshinder? Gör oss gärna en tjänst.
Kom i tid. Blir du sen så ring eller sms´a. Är någonting planerat så ändra det inte i sista sekunden (ibland är det oundvikligt, men ni förstår nog vad jag menar). Ska ni umgås med någon av oss ett tag, kanske över en helg - fråga gärna hur vi vill ha det. Att vara utan våra vanliga rutiner i några dagar kan innebära att närmaste dag/vecka/veckor blir ett rent helvete, då måste vi börja om från början igen och bygga upp livet. Det låter garanterat märkligt i mångas öron, men det är faktiskt så här det ser ut.

Försök inte få oss på andra tankar.
Försök inte förändra oss.
Försök inte intala oss om att vi visst det kan göra som alla andra.

...acceptera bara oss för den individ vi faktiskt är.

Vi är helt vanliga människor, precis som ni är.
Vi har bara fått ett lite besvärligare liv än ni andra.
Små hinder överallt, som många gånger kan uppfattas stora som berg.


Jag accepterar andra för vad de är.
Tyvärr är det inte alltid likadant tillbaka.

Hur bemöter Du människor?

Mitt hår ser ut som ett skatbo

Jag börjar bli lite desperat här.
Igår kväll satte jag bara upp håret, jag glömde fläta det - vilket är ett måste numera. Annars blir det som nu...

Jag har långt hår, går numera en bit nedanför skulderbladen...blött är det nästan nere vid svanken. Redan här kan ni nog räkna ut att mitt hår är lockigt med tanke på att det "kryper upp" så mycket. Utöver detta har jag grymt mycket självfall och många men framförallt tunna hårstrån. Jag har inte små söta lockar, utan här snackar vi skruvlockarna från helvetet - helt omöjligt att borsta om det inte är blött. Tidigare har jag "bara" haft självfall (nog så jäkligt iofs), men för två år sen blev jag lockig över en natt. Jag skämtar inte! Jag bodde i Falsterbo då, mina föräldrar kom för att hälsa på mig och mammas första kommentar när de hämtade mig i stallet var "Har du permanentat dig?". Nej...jag vet inte hur detta gick till!!

Jag har suttit och försökt reda ut det i en timme nu, jag har inte ens lyckats reda ut hälften av dessa j*la hårstrån.

Jag kapade 5 cm för nån månad sen, det har växt ut redan och mer än de ynka centimetrarna...och nu är det väldigt väldigt väldigt lockande att ta en sax och kapa hela skiten. Men håret ska få en sista chans - jag ska hoppa in i duschen med en flaska balsam och en kam...

Men jag stöter på ett litet problem om jag klipper av håret.
Det blir ännu lockigare.

Vad sjutton gör man?!

Länge sen sist...

Ber om ursäkt för det, jag ska skärpa till mig!
Jag har haft fullt upp hela veckan, tror jag. Egentligen har det nog inte varit så...jag har bara varit i Ystad en runda, de vanliga dagarna med boendestöd och sen hästen. Det största problemet är nog mer det att jag har haft lite svårt att sätta ord på mina känslor. Känns ganska lönlöst att skriva en massa osammanhängande svammel, jag menar, hur intressant är det?

I Måndags fick jag reda på en väldigt tragisk händelse, som fått mig att fälla lite tårar. Har funderat mycket på det där, det är så hemskt när människor inte mår bra...det gör mig så fruktansvärt ont.

Jag vill att alla ska vara glada!
Alla ska få må bra!
Sist men inte minst, alla ska få veta hur betydelsefulla de är.

När jag ändå är inne på det ämnet så kan jag lika gärna fortsätta...
Denna veckan har jag fått höra att det finns de som är imponerade över mitt enorma självförtroende. Jag vågar en massa, jag är inte rädd för att göra bort mig - jag gillar utmaningar!
Det enda jag egentligen kan säga om detta är att; ni har fel. Jag har verkligen inte bra självförtroende...

Däremot har jag en bra självkänsla.

Jag har haft dålig självkänsla, jag har rent ut sagt avsytt mig själv. Jag har inte vågat stå för mina åsikter fullt ut, varit blyg som attan och lite småtöntig. Men det har det blivit ändring på. Fullständigt!

Alla vet hur det känns att ha en klump i magen, oro som gnager och tankarna finns på alla möjliga ställen... Den klumpen är borta sen några år tillbaka, det allra sista släppte för något år sen. Varför ska jag gå omkring och oroa mig? Vad ger det mig? Inte ett skit faktiskt.
Jag är den jag är, lite klumpig och fumlig, säger inte alltid smarta saker, gör bort mig jämt och ständigt osv. Så har jag alltid varit! Så varför ska jag försöka ändra på det nu, och försöka spela ett spel? Fixa en snygg ljugskepnad? Nej för fan, det orkar jag inte! Det tar för mycket värdefull tid - tid som jag kan lägga på annat. Som till exempel att acceptera mig själv för den jag är.

När jag bestämde mig för detta försvann klumpen...

...och fasen vad mycket lättare livet är sen dess!

Nu skulle jag kunna skriva, skärpning, ta tag i er själva!
Men det gör jag inte, eftersom jag vet hur lång tid det kan ta att acceptera sig själv.
För min del tog det typ 27 år innan jag ens började tänka tanken...

Uh, bara för det fick jag akut åldersnojja.
Innan någon av mina vänner får för sig något så nej, det blir fortfarande ingen 30-årsfest i år.
;)

Sängen skriker efter mig... Håll tummarna för att Zizzo inte tänker träna balansen vid huvudändan av sängen ikväll igen, det gör så jäkla ont när han ramlat ner i mitt ansikte ett par gånger. Haha, det är inte bara jag som har balansproblem i det här boendet! Fast han är förlåten...för vem kan motstå denna lilla lurvboll?

Stor kram till er som vill ha en, eller behöver en!

Detta får inte hända i Sverige!

Igår hittade jag en blogg som gjorde mig tårögd.

Detta får inte hända Sverige, ändå händer det.
Tydligen har media nu fått nys om det hela, tur det, för detta är under all kritik. Vid såna här tillfällen skäms jag över att vara svensk, för sånt här får bara inte hända. Det är tragiskt.

Läs själva, och sprid gärna bloggen...

http://ibilen.blogg.se/

Får jag lov och presentera...

...Sol-Britt! Fin va? :)

Lägg märke till den fina färgen orange till höger, den läckra färgen har jag på min ytterdörr. Teglet på huset är gult, och brädorna är turkosa. Den som hittade på det här området måste ha hinkat i sig en hel del med alkohol i alternativt var h*n färgblind.



När jag kom in så hade Zizzo bestämt sig för att jag absolut inte skulle använda min dator på en stund. Eftersom jag är så otroligt löjlig med mina djur så fick han naturligtvis ligga där så länge han ville.





Han sprang iväg till matskålarna i köket och tog en fikapaus för en liten stund sen så då snodde jag tillbaka datorn fort som attan...

Diskussion om självmordet i Debatt

Jag är fortfarande ganska tagen av händelsen och över vad jag fick se, men jag vet att jag är långt ifrån ensam om att inte må speciellt bra över det här. Missade du Debatt så finns det på svtplay!

Någon sa att många människor blivit räddade tack vare internet, det tror jag också. Det är en öppen kanal där man når många människor, man behöver inte stå öga mot öga med någon och säga - nej, nu jävlar mår jag inte bra. För det är ett problem, många Kan inte prata irl, då finns det iställen tusentals forum och nätverk där man kan prata med andra. Med människor som inte ser eller hör en, de läser bara. Men det är inte så bara!
Det kan rädda livet på folk. Inte bara kan, det gör det.

Jag hör till den skaran av människor som gärna använder nätet för att skriva av mig, både i blogg och på forum. Så har det varit så länge internet har funnits, vilket jag är väldigt glad över. Jag har genom detta fått vänner för livet. Ska jag vara ärlig, så kan jag faktiskt erkänna att internet nog även har räddat livet på mig.

Ingen från flashback ville förresten delta i debatten...

Finns mycket att skriva om det här, men det överlåter jag till imorgon...måste försöka sova.

"Ung man hängde sig i direktsändning"

Så står det just nu på både Aftonbladet och Expressen.
Jag mår inget vidare, alls.

Jag var nämligen en av alla de (många!!!) på flashback som ringde polisen.
Jag var även en av alla de som såg när han dog...

Jag brukar inte gå in på såna trådar, när jag såg att det var över tusen pers som läste tråden blev jag nyfiken och tittade.

Vi som ringde hade bara hans ftp att rapportera så han kunde hittas på det sättet, men sen var det någon som hittade honom på facebook - där hade han tydligen även skrivit ett avsked till sina vänner.

Tyvärr hann de inte dit i tid :´(.

Jag är arg. Väldigt arg.
Han skrev själv att han var på väg att ångra sig, men då hetsades han av andra användare (mycket är raderat på flashback nu - tack och lov). För äh, han skulle inte våga! En användare bad honom berätta om sitt liv, han berättade då att han hade Asperger, var ganska ensam och känslomässigt sårbar. Folk fortsatte hetsa...

Många med Asperger tar saker och ting bokstavligt. Samt har svårt att förstå ironi.
Man bör med andra ord tänka på vad man säger och skriver...

Jag lider med hans familj, och hoppas att han är på en bättre plats nu...

Efter Tio på TV4

Idag är temat Aspergers hos tjejer.
Om jag förstod det hela rätt så är temat denna veckan AS, ADHD och Autism.

Intressat!

Trångt i fönstret!

Zizzo gillar sitt fönster, det är sol där större delen av dagen.
Men...varför måste han försöka trycka ner så mycket som han bara kan av sin kropp i mellanrummet mellan fönstret och fönsterbrädan?

Det ser inte så bekvämt ut...

Aj, det blev lite fel...

Oj, så tokigt det kan bli...

Sover pissdåligt och har börjat bli lite väl fumlig pga det (huvudet funkar inte så bra utan sömn..).
Detta resulterade i att jag snittade mig i handen tidigare idag, när det inte slutat blöda på nästan två timmar ringde jag distriktssköterskan. Hon ville titta på det och vips blev det action på tanterna där nere.

Det sitter på ett Dumt ställe (går ju upp varje gång jag rör tummen) så de kallade på läkaren när några olika hade tittat och hon sa glatt; "Det här får vi sy!". Ok, det här var jag rädd för skulle hända... Jag frågade hur många, 4-5 st sa hon. Jag sa aldrig i livet, beroende på vilket bedövningsmedel de hade.
Som jag misstänkte hade de bara Xylocain...sorry, det tål jag inte.

Nähä, men då remitterade dom mig till Ystad - hell no!
Det tog 7 timmar sist och då hade de ändå inte lyckats bedöva mig ordentligt, kände ändå när de sydde de sista stygnen.

Så jag sa, sy ändå. De trodde inte på mig, men va fan, säger jag sy så sy!
Så det gjorde dom. Jag sa dock till läkaren att hon inte behövde sy så tätt, för jag är inte så säker på att jag klarar alltför många stygn utan bedövning haha. Hon lydde och satte bara tre :D.

Fan vad jag skrattade när den ena undersköterskan sa att jag var hennes nya idol.

Kan meddela att sy i händerna utan bedövning gör inte ont, det är värre än så.

Återbesök nästa tisdag för att ta stygnen!

Fy vad det gör ont, och jag har inte en enda alvedon hemma...

Mitt liv är visst intressant?

Min msn har strulat länge, jag har inte engagerat mig märkvärdigt i det på ett tag men nu ikväll så tänkte jag ta itu med det. Tja, vad ska man säga. Den sista idioten är inte född!!

Någon har kommit på mitt lösenord och helt enkelt kapat min homailadress.....
Jaja, tänkte jag, bara att återställa det, det tar inte många sekunder.

HA.


Då upptäcker jag att den som ändrat lösenordet även har ändrat svaret på säkerhetsfrågan, så jag kan inte ens fixa nytt lösen.... DET blev jag VÄLDIGT upprörd över. Så nu är bara frågan; Hur går jag vidare med detta?
Ska tilläggas att det inte är någon jättekatastrof egentligen, för jag använder inte min hotmail till något mer än just msn. Så den som hackade sig in hittar inga intressanta mail överhuvudtaget - bara en massa reklam.

Jag vet inte om jag borde bli arg, för uppenbarligen finns det någon som tycker mitt liv är ganska spännande och försöker ta del av det (när fick jag ett intressant liv?! *asg*). Och jodå, jag har ett par kandidater som jag kan konfrontera gällande detta...