Idag har jag orkat diska och skala potatis. Ingenting i vanliga fall, men så som jag mår nu så är det allt jag orkar med. Potatisen är till en omelett jag tänkt göra, om jag orkar. Men det måste jag, för jag MÅSTE äta, hur tusan ska jag annars bli frisk? Well, vi får väl se om jag lyssnar på mig själv. Men har inget att välja på antar jag...
Jag är trött, så förbaskat trött. Vetskapen om att jag kan må så här i flera veckor gör mig gråtfärdig. Jag vill ta mina dagliga cykelturer, jag vill sitta och skratta i telefon med mina vänner, jag vill dammsuga (ja, ni läste rätt), jag vill städa mitt förråd, jag vill orka stå och laga mat. Jag vill, vill, VILL!
Men jag kan inte. Och får vackert acceptera det, även om det gör ont.
Sen i Torsdags har jag tillbringat nästan all tid i soffan, med Zizzo sovande bredvid mig eller på mig. I min älskade fleecemorgonrock. Tur pappa har konto på viaplay så jag har ett par hundra filmer och titta på. För såna har det blivit, alldeles för många.
Trött är jag, men ett dåligt leende fick jag i alla fall till!
Lite sliten........
