Dop!

Då var det den stora dagen idag, lilla Julias dop!

Den i vanliga fall lugna snälla, tysta bebisen gillade inte alls kyrkan. Hon skrek från den sekunden vi satte fötterna innanför och slutade inte förrän vi var ute igen. Men vad gör det, det är ju hennes dag och vill hon skrika får hon väl göra det ;).

De som känner mig vet att jag är rädd för barn. Hur dumt det än låter. Men man kan typ tappa dom och sånt...känns inget vidare. Så jag håller helt enkelt inte små barn! Tack och lov brukar folk acceptera det. Meeen, idag så tänkte jag att vad fasen...varför inte?!

Jag hann knappt ta henne i famnen innan folk började plocka upp sina kameror hahaha! För detta var ju inget de hade räknat med :D.

Sådär ja, då vet ni hur jag ser ut också!

Google Chrome,något för nördar?

Jag fick mig ett gott skratt när jag öppnade aktivitetshanteraren...

Det knackade på dörren...

Det blev lite pinsamt igår.
Halv två knackade det på dörren, första tanken var att jag hade tagit fel på tiden och jag helt enkelt hade boendestöd. Njäe, riktigt så var det inte.

"-Hej jag kommer från Radio och Tv-tjänst!" och så slängde hon upp legitimationen i ansiktet på mig.

Haha, eh, öh...hej. Jag kände att här var det inte läge och ljuga, framförallt med tanke på att tv´n stod på och jag hade ganska hög volym (står alltid på, tack vare det kan jag få bort alla andra ljud som gör mig skogstokig till slut). De gjorde kontroller i området och jag hade inte anmält tv-innehav.

Njä, jag hade ju inte det haha. Men jag sa till henne att jag helt ärligt inte haft en tanke på att göra det, vilket inte var en lögn dessutom. Det har jag inte haft en tanke på på flera år...men riktigt så ärlig var jag inte ;). Hon frågade om jag var nyinflyttad, nej, inte riktigt. Hade jag bott här länge? Beror på hur man ser det! Med tanke på hur ofta jag har flyttat tidigare är det jättelänge (1 år). Det hela slutade med att hon skrattade och sa att hon noterade mig som nyinflyttad, så jag slapp straffavgifter och annat trevligt. Tack tack!

Jag tittade närmare på lappen jag fick av henne i morse, hon fyllde i adressen själv och postnumret är helt fel...tror jag får ringa dit på Måndag. Nu var ju hon snäll mot mig så då får jag vara snäll tillbaka. Eller nåt. Om inget annat så är det ju jul snart. då ska man vara snäll, har jag hört...

Sen hade jag boendestöd....och 10 minuter senare var det mörkt och jag skulle sätta mig vid soffan. Hm, det blinkar? Massor? Heh?
Hur kan man missa att det kommer ambulanser? Parkerade typ 3 meter från min lägenhet? Det visade sig vara så pass illa att en kvinna ramlat omkull på vägen bakom min lägenhet, som består av enbart is, typ. Stackarn. Och så gnäller jag om mitt knä och höft som fick sig en ordentlig smäll när jag flög omkull förra helgen. Tror jag ska vara tyst. Men, jag har faktiskt jätteont. Jävligt ont! Knät är bättre men höften gör väldigt mycket aj, cykla är numera inte speciellt roligt.
Men jag slapp i alla fall åka plåstertaxi, det har jag gjort vad jag ska i mitt liv.

Ursäkta röran här inne förresten, jag bygger om igen...

Blombud!

Det är alltid lika trevligt :).

Tack så jättemycket!
Blev så glad när jag såg att det var ett par gerbera med i buketten, min favoritblomma!

Nu ska jag ut och göra snöänglar. Jag pratade med min systers sambo innan idag och han sa att det fick man göra även när man är gammal. Så det så!

;)

Äntligen!

Posten hann knappt hamna i postlådan innan jag var där och slet upp det. Reklam. Var faaan tar avin om mitt modem vägen?! Lite lätt irriterad *visslar* ringde jag upp företaget jag ska ha bredband hos...kvinnan jag pratade med lät lite nervös och sa att ojdå - de måste komma ut och fixa med uttagen för att jag ska få det att fungera. Jaha, och varför ringer man inte om sånt?? Hon skulle be en tekniker ringa upp mig, JA TACK!
En timme senare lite drygt ringde han, frågade om han kunde komma hem till mig om 40 minuter....ooooh ja!

När han kom hit tittade han på uttaget och sa att nu hade det blivit fel någonstans, jag hade rätt uttag. Dvs, jag kunde fått internet redan förra veckan. Sen installerade han allt till mig (ja men va fan, när han hade kommit hit kunde han lika gärna fixa det). Det krånglade som tusan....

....men nu har jag toksnabbt internet igen!
Attans vad lite kan göra mig varm om hjärtat :).

Imorgon är det möte här hemma. Det ser jag faktiskt inte alls fram emot, av någon märklig anledning. Borde ligga i mitt intresse, då det är viktigt. Men liksom...nej.

Lunarstorm finns inte mer

Jag läste precis på ett annat forum att Lunarstorm från och med idag inte finns längre. Nu har jag inte varit där på sjukt många år, men ändå, haha - vilka minnen det väcker! Sanslöst!

Men så mycket skit det stället också har bidragit till. Ett tag var det ett tillhåll för pedofiler, många unga tjejer har även blivit kontaktade och sedan utnyttjade av män...listan kan fyllas på ett tag. Riktigt vidrigt.

Lunar i all ära, med Facebook...det är fan så mycket bättre :).

Dags för lite mer kaffe. Jag vaknade kvart över tre, somnade visst på soffan igår kväll. Blir dock lite nojjig över om det har hänt något, jag hade 8 missade samtal på mobilen när jag kollade för nån timme sen. Men jag kan inte gärna ringa runt vid den här tiden (eller när jag såg det..), det är för fasen Söndag och människor brukar sova vid denna tiden...

Men inte jag.

Idag är jag ynklig :(

Usch och fy, idag fick jag ta mig i kragen och ringa läkare.

Det var som jag trodde, fast lite värre. Jag har en dunderinfektion som ligger Djupt, och som jag misstänkte blev det antibiotika. 10 dagar och en medicin jag aldrig provat innan, det ska bli intressant och se hur jag reagerar på det =/. Av de jag provat hitentills (dvs många!) har jag bara fixat en av dessa utan att bli toksjuk i hela kroppen, men den var alldeles för snäll och skulle inte ta bort detta. Nähäpp, jag får väl prova...
Dessutom ska jag sola fötterna, men det får jag inte göra egentligen samtidigt som jag äter medicinen. Genast blev det lite komplicerat :). Jag får inte ha fötterna i stängda skor på minst 10 dagar och alla jag har här hemma ratade hon fullständigt, så nu måste jag shoppa loss på skor också. Suck.

Hon skrev ut nya cortisonsalvor. Jag berättade att de inte hjälpte så mycket längre, men hon trodde att det var för att jag nog gått med den här infektionen länge. Så jag ska fortsätta med dessa ett tag till, får vi bara bukt på infektionen så kanske allt blir som vanligt igen och de hjälper. Hoppas! Annars får hon remittera mig till hudläkare, för hon har inte licens för att skriva ut starkare salvor än dessa.
Blärk.

Det som är mest irriterande är nog det faktum att jag har 8 kronor på kontot och kan inte hämta ut min medicin. Surt som fan! Men det är snart fredag, jag kan väl stå ut några dagar till...ekonomiskt sett blir det ingen rolig dag...

Hoppas tiden går fort...

...för på onsdag ska jag skutta runt i skogen på islandshäst igen! Det ser jag verkligen fram emot, det var riktigt trevligt sist. Hoppas bara vädret är på vår sida....men man får ju klä sig därefter. Sen är hästmänniskor som de är, lite lätt rubbade ;).

Vi går ut när det är 25 minus och släpar på tunga hinkar för att hästarna ska ha vatten i hagen två gånger om dagen (en häst dricker ca 60-80 liter per dygn). En meter snö är ingenting utan tvärtom, det ger istället enormt bra träning och motion! Det sistnämnda beror på situationen; hästen plumsar snö och bygger snygga muskler, eller så är det hästägaren som får motion eftersom h*n ramlat av hästen för att den bockade av glädje på grund av...ja, snön. Översvämningar är inget kul, alls. Jag upplevde det några veckor när jag bodde på annan ort och hade eget stall. Hästarna kom inte ut på fem dagar, jag såg inte staketstolparna...jag hade 3 km dit - när det var som värst och pappa körde mig så fick vi köra en omväg på 3 MIL för att komma dit. Men vad gör man inte för dessa djur?
40 graders feber brukar inte vara någon anledning till att låta bli stallet...

Vi är faktiskt rätt korkade.
Egentligen får jag inte ens sitta på en häst...hoppsan, som det kan gå. Men jag lovade neurologen att bara hålla på med dressyr i fortsättningen och ha låånga stigläder. Alltid något!

På grund av denna dumhet (dvs ta det lugnt ibland?) har jag förstört min rygg, det är kört och man kan inte göra någonting åt det.
Jag hade haft influensa, men skulle ut i skogen och ha en trevlig eftermiddag med hästen. Om den blev så jäkla trevlig vet jag inte, för jag vaknade när jag var på väg in i ambulansen. När vi kom fram till sjukhuset skrattade jag så jag grät och alla tyckte jag var konstigt...tills de såg min journal och insåg att jag var en återkommande patient med hästrelaterade skador. Jag var inte ledsen trots att jag hade ont överallt, jag tänkte bara fan också inte igen!

Det gick inte så bra, vilket i september -03 slutade i en operation med 50% chans att bli bra. Med tanke på vilken tur jag har i vanliga fall, gissa hur det gick? ;) Det var ingen rolig operation, där de var inne och fixade i axelleden och även tog bort en del nyckelben.
Jag hade stallförbud en månad pga infektionsrisk i leden.

Vad jag gjorde fem dagar senare?

*host*

Jag hade vid det tillfället en häst som hade en skada som faktiskt krävde att hon rörde sig ordentligt varje dag för att inte bli sämre (för er hästkunniga, det var spatt). Jag behövde hjälp med att sadla, tränsa och komma upp. Det är rätt svårt med en arm nämligen...

Detta är bara ett av måååånga tillfällen...

Vi är som sagt lite annorlunda, vi trotsar väder och vind.
Men om det är speciellt sunt alla gånger, det kan man ju fundera på.

Men vi gör detta för att vi älskar dessa djur.

Med tanke på snö. Jag och Lina bodde ihop ett tag, på en gård utanför Sjöbo, och vi har rätt speciella minnen från det vinterland som det var då. Jag måste bara skriva om det, skrattkramp utlovas. Inte så lite heller haha.

Trevlig natt jag hade...

Förskonad från dörrknackningar, då borde vem som helst kunna sova :).
Men inte jag.

Jag vaknade av att det kliade rejält på benet, jag kliade tillbaka och insåg att det inte alls det kliade. Det var någonting som kröp. Gissa hur fort jag vaknade? Det gallskriket jag la av måste ha väckt halva Tomelilla. Flög upp och bort med täcket - jodå, där kröp det en sån där liten äcklig sak med 8 ben. Fort kröp den också!
Men den dog. Oj oj vad platt den blev, när jag äntligen fick tag på den på golvet under sängen. Bara det är ju en syn som få vill se, jag är ungefär lika smidig som en fryst fiskpinne.

Jag sneglar fortfarande och morrar på sängen varje gång jag går förbi, vete tusan om jag vågar sova där i natt. Jag kan inte ens skicka Zizzo på en spindel, han är som många vet den sämsta jägaren någonsin... Jag har haft honom i 2,5 år och han har lyckats fånga en fluga. Heja katten liksom ;).

Resten av natten (dvs när jag kunde andas normalt och hade rökt tillräckligt så det täcker resten av veckans ranson) tillbringade jag i soffan, med mästerjägarkatten....det kändes ju, eh, tryggt?

Bra jobbat katten!

Vaknade alldeles för tidigt, av att en viss katt sprang omkring som en galning i sängen. Jag tyckte att min lilla lurvboll skulle fortsätta sova, men varför skulle han lyda, det vore väl onödigt? När man kan terrorisera matte?
Kollade på klockan, halv fyra...lyckan var total. Eller inte alls. Bara att gå upp, för jag kan ju inte somna om ändå. Möts av en smärre katastrof. Blöt jord, blommor och kruvskärvor i en salig röra. Jippi? Förmodligen har en annan katt hoppat upp på fönsterbläcket, för det brukar få Zizzo rabiat vansinnig och då flyger allt som är i vägen.

Men men. Lamporna överlevde i alla fall.
Alltid något?

Lördag - igen

Klockan är redan mycket och jag har gjort ingenting. Jo, en sak! Jag sov länge idag, gick inte upp förrän klockan 9 - underbart! Jag var väldigt trött ändå, somnade inte alls tidigt igår så skallen hängde inte riktigt med. Jag är inte trevlig på morgonen, upp fort, fixa kaffe och sen ut för att röka (stör mig och skyll dig själv...). Idag blev det lite annat, det tog inte lång tid innan jag la av veckans gallskrik.
Varför? Jo, jag insåg att jag hade trampat på en spindel. Ja precis, jag, som är livrädd för såna trampade på den. Hysterin kom med lite fördröjning, för jag insåg inte vad sjutton jag hade gjort förrän det gått några sekunder. Hur hemskt som helst! Allt som har mer än fyra ben är riktigt vidrigt. Det gick åt fler ciggaretter än vanligt till första muggen kaffe kan jag lova...

Har ångest som sjutton av och till, men det kan jag bara skylla mig själv för. Men, äh, det här blir nog bra! Varför nojja i förväg menar jag?


Just ja, dörrklockana är numera ur funktion! Nermonterad och ligger fint kvar på byrån i hallen. Nu ska jag bara lägga den på ett bra ställe så jag inte tappar bort den...men eftersom jag är lite seg med sånt så lär den nog ligga där ett tag. Blir så trött på mig själv! Hade jag varit smart skulle jag egentligen göra det nu direkt, istället för att tänka jag gör det när jag är klar, för då har jag garanterat glömt det. Igen.
Ungefär som med mina blommor. De överlevde två veckor i diskhon, när de flyttades därifrån häromdagen tvärdog de. Trist, jag hade ju äntligen kommit ihåg att köpa jord...

Jag vill ha en kamera! Saknar att kunna ta en massa bilder..

Nervös, men förväntansfull!

Timmarna går inte tillräckligt fort idag.

Något som sällan händer har hänt idag. Sällan är nog fel ord förresten, det är värre än så - men jag har hamnat på bild idag. Jag som skyr kameror med mitt liv, om jag inte har en häst i närheten förstås, då försvinner tid och rum för mig. Dessa vackra djur!
Men nu var det ju ingen häst, utan det var jag. Uj uj.
Lite (ok, underdrift!) nervös var jag allt, sist jag hamnade på bild frivilligt var i en panikartikel i Expressen för två år sen. Det var lite lätt kaosartat, jag var 16 mil hemifrån, intervjuad på tele och strax innan jag åkte hemåt ringde mobilen; en fotograf som hälsade att han stod och väntade på mig på centralen i Malmö. allt det blev rätt hysteriskt kan jag lova...

Idag gick det mycket bättre ;). Kanontrevlig fotograf, som jag misstänker hittar hit.
Så jag säger...Hej och tack! :D

Med tanke på ämnet så hamnade jag på bild i vintras. I stallet. Det var grymt mycket snö, djävulskt halt och så jag med aspieklumpighet. Gissa hur bra det gick? Jag garvade som en tok, kan lova att Mona som höll i kameran också gjorde det ;). Bara för det ska jag lägga ut bilderna här lite senare. Skratt bjuder jag alltid på!

Sommar?

Jag kom precis på att det är 1 Juni idag. Med andra ord ska det vara sommar nu?
Hörde tidigare idag att solen ska visa sig imorgon och sen ska den stanna här. Men jag litar aldrig på vad som sägs om den svenska sommaren, det blir aldrig som man tänkt... Dock brukar jag ha rätt när det gäller min känsla.

Jag sa i höstas att det skulle bli en extrem vinter. Redan då sa jag att det kommer och bli även en väldigt fin sommar.

Tja, jag hade ju väldigt rätt om vintern i alla fall.
Jag får återkomma till denna frågan i Oktober helt enkelt och utvärdera sommaren.

Dags att krama kudden, god natt på er.

Lite bättre idag...

Men jag ljuger om jag mår tipp topp superbra. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel, jag mår bara konstigt. En svag ångest som ligger och stör, vilket är väldigt irriterande. Jag vet inte ens varför jag mår så här, det finns ingen anledning till det. Tror jag?
Vaknade tidigt i morse, väldigt onödigt. katten har varit extremt kelen idag men jag har bara inte orkat bry mig märkvärt. Detta resulterade i att han blev sur, fick tag på ett paket tops och roar sig just nu med det i badkaret. Oerhört lättroad katt...

Lite nervös över idag, men det är inte så konstigt...tror jag :).
Under tiden som jag väntar ringer jag,ringer och ringer lite till....men ingen svarar. Börjar få lite panik över det här, men jag hoppas på ett bra besked under dagen. Gräs!

Jag hade glömt bort att det är Mors Dag idag.
Men mamma påminde mig om det.

Hörs under dagen...

Släkten blir större!

Har ju glömt bort att uppdatera!

Igår blev min kusin pappa!
JÄTTESTORT Grattis!

Äntligen. Den lilla tjejen hade inte alls bråttom ut, men nu så.
Några veckor för sent... ;)

Mår som en död sill

Tjena

Jag lever, eller nåt. Det var en tuff dag igår, jag bröt ihop efter psykologbesöket och stängde då av min telefon. Igen. Jag gör det när jag inte mår bra, så är det bara. Satte igång telefonen en kort stund på eftermiddagen för att ringa ett samtal, fick en massa sms och det visade sig att det va många som sökt mig. Trevligt! Men. Jag orkade inte ringa tillbaka. Stängde av den igen och satte igång den när jag skulle gå och lägga mig. Samma sak då, hemskt vad folk försökte få tag på mig igår?

Jag är inte speciellt aktiv på nätet heller. I och för sig är det ganska skönt ibland! Det går i vågor det där. Just nu är det bara tråkigt mest överallt tycker jag. Inte blir det bättre av att jag sitter på supersegt internet, jag har surfat för mycket och då stryps min hastighet. Men men, jag får väl läsa igen mig när det funkar som vanligt igen....den 28:e. Uuuuh.

Igår var jag arg, riktigt förbannad. Jag skulle hämta ut mediciner och blev så fruktansvärt dåligt behandlad på mer än ett sätt, så jag avslutade det besöket med att hälsa den berörda personalen en fortsatt väldigt otrevlig dag! Moget? Nej, men nån jävla måtta får det faktiskt finnas på hur man beter sig. Hoppas min läkare (som hon ringde upp....!! för hon ansåg att de här medicinerna kunde man ju absolut inte blanda, inte i så stora doser...!!) också ifrågasatte hennes agerande. Ännu mer förbannad blev jag när jag kom hem och insåg att jag fått fel medicin! Eller fel var det egentligen inte, det var bara det att hon bytt ut den mot något billigare utan att säga till mig. Hon MÅSTE säga till om sånt, vill jag inte byta ut den får jag betala mellanskillnaden (det hade jag GÄRNA gjort). Förpackningen är uppbruten, så jag kan inte lämna tillbaka den. Riktigt jävla surt. Innan någon skriker "skyll dig själv" så NEJ, det syntes inte på förpackningen att det var något annat än vad jag brukar få. Jag har fått större förpackning denna gången och då ser de oftast inte likadana ut. Anledningen till att jag fick den medicinen från början, som är lite dyrare, är för att det inte är så svåra biverkningar - vilket var bra eftersom jag har en tendens att få väldigt många annars.
Den jag fick igår har tre gånger så mycket biverkningar. Tack så hemskt mycket.

Idag känner jag mig mer död än levande. Har som sagt börjat med en "nygammal" medicin igen, har inte tagit den på 1½ månad. Jag trodde jag skulle klara mig hyfsat från biverkningar eftersom det inte är Så länge sen. HA! Trodde jag! Jag är fruktansvärt yr och tröttheten idag är helt sjuk.

BS i eftermiddag. Vi ska laga mat.
Men vad? Ingen aning. Har verkligen noll inspiration.
Denna gången också.

Kortfattat, tråkigt, en massa gnäll.
Men nu har jag i alla fall uppdaterat.

Kram på er!

Mycket fjärilar!

Inte ute, men inne, i min mage. Fy vad nervös jag är.

Jag hade ett långt inlägg på gång här, men det blev som bortblåst ur minnet.

Snart ska jag bege mig ner mot bussen, är ju dags för Ystad idag. Det blir dessvärre en del dötid där och det är SÅ tråkigt när man inte har pengar. Här är det duktigt knapert kan jag lova, tur jag får pengar imorgon...!

Jag hade ett liv...sen skaffade jag Farmville

Jag tror att alla som är medlemmar på Facebook någon gång har varit inne och spelat, dessvärre (?) fastnar de flesta ganska fort. Det gjorde jag. Jag började i slutet av förra sommaren och nu har jag kommit så långt i mitt farmande att jag inte ens kan gå upp en Level till... Men jag kan starta eller gå med i andras jobb, samlar ägg, klappar på hundar (och matar dom med godis så de lär sig en massa trix), försöker få ihop ett gäng samlingar och sist men inte minst kan jag samla stjärnor och få Masteryskyltar! Det är det som är mitt mål nu och jag vete fan hur det här ska gå. Jag har nämligen inte så mycket kvar. Vad ska jag göra sen?
HA! Jag hittade idag en länk till Farmville 2 ;) *asg*

Det är vansinnigt kul! Men det tar rätt mycket tid, och många dagar planeras kring detta...
Hinner jag åka dit och dit, trots att jag ska skörda om en timme? Eller hinner min paprika ruttna? Det är stora allvarliga funderingar det här. Oj oj.

Idag har jag och Lina i-landsproblem. Jag ringde henne när jag var på väg hem från affären och ååååh vad vi är irriterade! Varför? Jo för att det är svårt att skörda bland annat tomater, vindruvor och sist men inte minst - sockerrör. Detta av den enkla anledningen för att de växer på höjden.

Om 10 timmar är mitt gröna thé klart. Jag är glad över att jag inte är som jag var en period (och jag är INTE ensam om det *skrattar*) och ställde helt enkelt klockan och gick upp för att skörda i tid...

Det finns bloggar, och så finns det bloggar...

Jag fick ett tips av Lina tidigare idag om en ny blogg. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den, men jag ska villigt erkänna att jag med jämna mellanrum skrattar så tårarna sprutar.

Fast det kanske bara är jag som har lite udda humor?
Jag tycker det är vansinnigt roligt när man driver med de här fjortisbloggarna.



PS: Nej, jag som Aspie är inte farlig idag heller! *imponerad*

En stor händelse igår

Ja det var inte utan att man blev lite rörd.

Zizzo fångade en fluga! OCH åt upp den!
Börjar min 3-åriga katt bli stor? ;)