?

Någonting känns konstigt, men riktigt vad det är som inte stämmer, det vet jag inte. En väldigt obehaglig oro, riktigt vidrig.

Jag har mist en vän. Någon som jag bryr mig väldigt mycket om. Väldigt väldigt mycket. Jag frågade rätt ut, vad har jag gjort för fel? Varför denna tystnad? Jag fick ett svar, vilket jag godtog. Men nu inser jag att det bara var rena bortförklaringar och inget annat.
Jag ser ju att alla andra "duger".

Ska jag vara ärlig så är jag fruktansvärt besviken på mina vänner (?). En tystnad sen drygt en vecka tillbaka. Inte ett ord. Ingen kommentar om allt som hänt. Ingenting. Hur det känns? För jävligt... Jag vet inte om jag ska tolka denna tystnad positiv eller negativ?
Jag måste säga att det känns lite ruttet, jag har fått så fruktansvärt mycket positiv från alla andra. Men resten är bara tysta...

Förresten.Varför duger jag att ringa till när man behöver hjälp? Men inte annars? Jag ställer naturligtvis alltid upp om jag kan, men det hade varit trevligt och känna att man blir uppskattad också. Ett vanligt Hej hur mår du?, utan några baktankar utan bara ren och fin vänskap.

Ute på vift!

Det har jag varit idag!

Det lättaste sättet att få se saker och platser här nere är att göra det Innan Österlen förvandlas till turisternas Mecka. Den perioden infaller sig ganska snart (när hade vi en så kort vår sist? känns som om det var vinter för två veckor sen..), så min kära vän ML hämtade upp mig i förmiddags.

Fyledalen och Ales Stenar stod på schemat!

Dagens enda problem stavades parkering. Meeen, de som har bra tålamod (nåja, kan i och för sig diskuteras!) lyckas och får som man vill till slut till slut.

Vi njöt i solen med årets första mjukglass i handen och kaffe på bordet framför. Hög mysfaktor! ;)

Det var kanonfint väder - tills vi satte våra fötter på första trappsteget för att bege oss uppåt. Nu är ju inte jag och ML som alla andra, så vår tolkning av det kanske vi bör hålla för oss själva *skrattar*.

Vilken utsikt....!

Jäkligt häftigt ställe måste jag säga...jag fick fram en massa bilder som jag gärna tog emot och delade med mig av, dessvärre fick jag också en del som jag verkligen inte ville. Hua! Google är allas bästa vän, så gissa vad jag ska göra resten av dagen? Måste ju kolla om jag har hyfsat rätt ;). Nu är jag rätt ego i mitt uttalande, men jag brukar ha rätt och blir därför förvånad om jag nu inte skulle ha det haha.

Har ni vägarna förbi måste ni helt klart besöka detta ställe ;).

PS: Eftersom jag inte har någon kamera så busade jag lite och snodde helt enkelt bilden från google!

Minnen...

Wow! Vilken eftermiddag jag har haft!

Satt på FB och letade lite innan idag och såg att en gammal klasskamrat och då mkt nära vän hade tråkigt. Va fan, kom hit - jag sätter på kaffet!

Vilket hon gjorde, tog inte ens en halvtimme innan det ringde på dörren.
Jag minns inte när jag skrattade så här mycket sist, shit, vilka minnen vi har! Det är helt sjukt!

Har hänt en liten olycka...eller vad man ska kalla det, kanske misstag? Jag böjde för mycket på benet, poff - ett stygn gick upp och det blöder nåt så jäklarns - trots bandage, plåster och jag vet inte allt. Det har varit extremt svullet kring suturerna idag så jag antar att det har varit extra skört. Slutar det inte snart får jag åka in och sätta dit ett nytt stygn - eller i alla fall få det limmat eller tejpat. Alltså, det här blir inget snyggt ärr.
Jag har visserligen (no shit) en hel del ärr över stora delar av kroppen...men detta går på olycksfallsförsäkringen - så jag ska faktiskt skicka in om detta...kanske grisigt, men vad tusan. Jag har ju en försäkring, då får jag utnyttja den också...eller?

Underbart trevlig dag!

Jag och ML startade lite tidigare än planerat...varför inte käka lunch när vi ändå är ute och kör? Mycket bra idé! Gott som tusan var det också, trots att vi inte fick riktigt det vi beställde *skrattar*. Tog lite tid innan vi hittade en resturang som föll oss i smak, i en liten källare som var hur mysig som helst :).

Innan vi hittade dit ramlade vi över en affär...en mycket speciell historia! :D
Vi hittade varsin ny Tarotkortlek, mycket vackra!

En skulle vi hitta ut från Kristianstad. Det gick inget vidare *asgarv*. Det där med lokalsinne är inte riktigt vår stil om man säger så..

Resten av eftermiddagen bestod av kaffe och en massa prat, känna av lite energier och vi hade mycket trevligt. Sen fick jag klia lite i pannan på två hästar som jag inte sett på två år, vilka vackra pojkar det har blivit :).

Nu är jag trött......

TACK för en underbar dag!

Torsdag

En tung Torsdag...

Det blev inga tester hos psykologen idag.
Fanns viktigare saker...

Detta är ytterst peronligt det som jag här nedanför, men då många av mina vänner läser här så känns det ändå rätt ok att få det i skrift. Jag gråter som en gris och lär nog göra det om jag ska behöva berätta om det i telefon för alla.

När jag kom dit idag var jag ganska, tja, nergången?
Jag sover extremt dåligt nu och sen några veckor tillbaka, knaprar i mig hästdoser med sömnmediciner (samt neuroleptika), men trots det sover jag bara några få timmar per natt.

Förklaringen jag fick (detta i väldigt nerkortad version) är att kroppen väcker mig istället för att den dödar mig. För ja, jag är förgiftad. Så pass mycket att jag ska vara glad över att jag lever och faktiskt vaknar varje natt. Det var lite skrämmande att höra, återigen påtalade han att jag äter doser som kan döda..

Det de är rädda för just Nu, om jag inte får sova ordentligt några nätter, är att jag får en psykos.

Helst ska jag inte vara ensam på nätterna, men hur ska det kunna lösas?
Nej precis...

Vi dikuterade fram och tillbaka,

Han sa; "Ett av alternativen är att vi lägger in dig"

Vad jag svarade? (läs; skrek, det är synd och säga att jag varit trevlig idag)

I helvete heller att ni gör!

Jag har varit inlagd vad jag ska i mitt liv, jag vill INTE sitta inlåst igen! Jag käftade emot rätt ordentligt ett tag, så han fick se den sidan av mig också...vilket kanske i och för sig var bra...

Jag tar vad psykologen på allvar, det är ju faktiskt han som är neurospecialist, inte jag.

Nu är jag inte hysteriskt arg och ledsen längre och inser att jag inte har något val. Men det känns jävligt ruttet ändå, att inte ha klarat av det själv... Så som det ser ut nu blir det av ganska snart, för jag har bestämt mig för att gå med på det trots allt. Jag är jävligt korkad om jag inte gör det...

Finns bara ett problem.
Mina djur.
Hästen tror jag kan stå i hagen, typ...
Katten...han kan inte vara här ensam, det funkar inte med att någon kommer en gång om dagen och ger honom mat...han måte ha någon här. Men hur hittar man någon man kan öppna sin dörr för, som man litar på? Jag vet inte ens hur länge jag blir borta?!

Vi var överens om att inget kunde bestämmas helt och hållet just nu, jag måste först vara säker på att jag kan lösa allt praktiskt. Dessutom är jag livrädd. Jag vet att jag mååånmga gånger har sagt att ja, jag vill sluta med detta missbruk! Men sen...det kanske är svårt att förstå, men människor i min sits vet vad jag menar. Man blir av med en kär gammal vän om man gör någonting sånt här.. Men viljan finns och har funnits länge!

Orden ekar fortfarande; "Avgiftning eller dö".

Han ifrågasatte mina ögon idag, vilket jag tyckte var väldigt märkligt. Jag vet att fler har lagt märke till det, jag har själv sagt det också - att det är något konstigt med mina ögon och har varit det en tid nu. Han såg det tydligt idag...det är ett av symtomen på neuroleptikaförgiftning.

Det finns en sak till som påverkar mig och mina tankar just nu.
Kommer det att bli som sist? Ska jag stå ensam kvar och kämpa? Eller försvinner alla (de få) denna gången också?

Antar att det finns nånting bra i vad som än kommer att ske nu.
Tron är ju det som ger en styrkan...

Men när jag är ensam, då kommer ångesten krypande.

Vad i helvete har jag gjort med mitt liv?
Så mycket jag har förstört!

Jag har låtit min kropp leva ett farligt liv i över 15 år, och det mesta av detta kommer aldrig att återställas. Det känns för jävligt rent ut sagt. Men vem kan jag skylla på? Bara mig själv..

En kort version, finns mkt mer :(

Usch, jag vill inte vara ensam ikväll...

Dagens funderingar

Jag har redan tagit ett kliv i rätt riktning, brevet jag tänkt skicka så länge, skickades för ungefär två veckor sen. Det första steget som kan få min framtid att bli lite mer förstådd. Än så länge har jag inte blivit kontaktad på något sätt, vilket jag är väldigt nervös över...
Gjorde jag fel? Gjorde jag rätt?

Fick en välbehövlig spark i min väldrigt fluffiga bakdel idag, visst fan ska jag börja skriva...eller skriva klart närmast bestämt.

Carola, vi får ta det där du erbjöd tidigare, snart...så jag får mer koll ;)

Fint besök!

Nu är hon här, den där superduperbra människan...Mie!

Jag har garvat hela kvällen och nu har satt placerat henne i soffan med CSI på tv. Har käkat en brakmiddag och vi är så mätta att vi knappt orkar röra oss. Puh. Men attans vad gott det var!

Jag hade planerat och skriva ett mastodontinlägg här idag men jag är alldeles för dimmig i skallen för att klara av det...jisses vad trött jag är nu. Imorgon är det hagbygge som står på schemat samt nytt bete för unghästarna. Ska bli skönt att få dom närmare! Hela 500 meter :D.

Nj, nu ska jag typ...sova. Eller nåt. Först lite mer kaffe....jag tillhör den skaran som inte påverkas av denna underbara dryck innan det är dags att sova. Nästan så det är tvärtom :P.

Förreten!
Gissa hur stolt jag är över att det toksöta lilla barnet Edith kallar på mig?
*piper av lycka*

Lördag & Rutten granne

Det är morgon och jag är typ dödstrött. Vad jag gjorde uppe för en halvtimme sen, ja det är en gåta för mig. Men somna om, njäe, så jag gick upp. Ska tilläggas att kroppen var mycket piggare än huvudet..

På med morgonrock och fleecefilt, fixade kaffe. Vattnet kokade fortare än vanligt idag av någon anledning, men det var välkommet. Helsike vad kaffesugen jag var och Ovanligt sur och morgontrött. Kaffet klart, ut för att röka...och där träffar jag på min granne. Stor jävla suck.

Gissa vad han gör? Trots att han vet om att jag är morgontrött? Jo babblar på utav bara helvete och frågar en massa saker. Det var inga muntra svar han fick.
"Är du arg"
Nej..
"Nej men du bla bla"
Mumlade till svar att jo, det funkar jättebra med bussarna (vilket han visste sen tidigare..).
"Vegas kom hiiiiit"
Ja tack, be gärna din hund gå ifrån mig... (grymt ouppfostrad)
"Vegaaaaas kom HIT!"
Jag puttar bort hunden för trettiofemte gången
"Haha Vegas hon är sur"
NEJ, jag är bara JÄVLIGT morgontrött, som du VET!
"Det var min fru också!"
Jaha, men vad trevligt för henne då..
"Men du är surare än henne"
JAG ÄR INTE SUR! (här började jag bli liiiiite irriterad)
"Det är du visst det, precis om min fru var".
Jaha, och varför är inte ni gifta längre då??

Då gick han in.

Ops.

Får be om ursäkt sen...men kunde inte låta bli. Han har irriterat mig alldeles för mycket sen jag flyttade hit, så nu var det dags för mig att få honom tyt. Men om det var så schysst, nä, men jag blir till en eldsprutande drake innan jag fått i mig kaffe och kan använda skallen igen.

Om några timmar ska jag till stallet, myyyyys! Jag saknar morgnarna i stallet, de är helt underbara.
Men. Det regnar. Kul. Eftersom jag ska stå och bygga staket :). Det ska med en del extrakläder - sjuk är det sista jag vill bli!

Sen så...iiih...kommer min lilla häst hem någon gång under dagen! Underbart!
Men jag undrar vilket skick han är i...
Tack tack tack för hjälpen! Vänner är guld värda som ställer upp (självmant) när sånt här behövs, vet inte hur jag ska kunna tacka nog.