Ja jag kan ju alltid hoppas på att det blir bättre än i år, det var länge sen jag hade så mycket skit kring mig så jag vill verkligen ha en förändring nu.
Bara det att kunna slappna av mer än en dag i taget hade varit fantastiskt, men jag har så mycket inre stress så det känns som om jag ska gå sönder vilken dag som helst. Men det vägrar jag, jag vill inte det! Så jag kämpar på, varje dag, varje timme, varje minut. Ibland varje sekund.
Jag ska bara våga gå ett litet steg längre för att 2017 ska bli perfekt. Eller i alla fall bra..bättre.
Ett litet steg för många, ett gigantiskt för mig.
Just nu sitter jag i min mörka lägenhet, utan en enda lampa tänd.
Det känns tryggt.
I mörker syns man inte, då trivs jag.
Jag har så mycket att skriva, men det är omöjligt att få ner i skrift... Jag vill ju inte gärna skrämma bort någon heller!
