Nöjd!

Idag har jag haft en riktigt bra dag!

Bara det att solen skiner gör mig glad, jag kräver inte mycket :).

Nästa sak som gör mig glad är att jag har pratat med verksamhetschefen på Carema idag framfört alla mina klagomål. Känns riktigt bra, lättare att ta det i telefon istället för mail. Hon lyssnade på vad jag hade att säga, ett mycket givande samtal med andra ord!

En sak var dock mindre kul med solen.

Gissa om jag har bränt mig?

Mina fina fina katter!

Lilla Ida sprang emot mig när jag kom hem till föräldrarna igår, lyckan blev total när hon såg att Zizzo var med. Jag hann knappt öppna hans bur innan hon gick fram för att hälsa på honom. Hur söta som helst :).

Och Kalle...galen katt. Jag saknar honom ganska ofta (ja lilla ida också såklart), men den katten kan bara inte vistas i en lägenhet. Som sagt, något galen...

Just nu ligger han och sover i en stol i uterummet. Sötekatten!

Det här med ord...

Fan vad jag hatar min aspergerhjärna ibland.

Missuppfattningar är en del av min vardag och gissa om det är frustrerande.

Sen trodde jag i och för sig att folk äntligen hade lärt sig att man inte kan prata runt saker med mig, man måste vara rak på sak. Annars förstår jag inte. Så oavsett vad, rakt på tack.

Nu tänker säkert många; Hur svårt ska det vara att förstå?

Jag skulle vilja säga; Vad underbart det vore att förstå!

Jag är vare sig dum eller elak, jag är som jag är.

Ibland blir det skit av alltihop, ibland blir allt hur bra som helst.

Jag menar inget illa, ibland blir det bara så himla fel.

Vilket många gånger gör mig väldigt ledsen...

Jag sårar aldrig någon med vilje, jag är inte sån som människa.

Jag är precis tvärtom!

Alldeles för snäll.

Ibland är livet skit.
Idag är en sån dag.

Bara att ta nya tag imorgon...

Boendestöd ringer mig hela helgen.

Känns tryggt. Det är människor jag litar på.

Väntar och väntar

Ja det är väl det jag gör nu för tiden.

Mycket kan jag ta, men total ignorans är faktiskt inte okej. Alls!

Frågan är hur jag nu ska gå vidare, för något måste ju hända snart. Många säger media, och visst är det lockande många gånger.

Tur jag har den här lilla sötnosen hemma, djuren är världens bästa medicin för min del. Villkorslös kärlek, finns det något bättre? Nej, det finns det inte...

I förmiddags var det boendestöd på schemat. Dags att laga köttbullar! Tyvärr har min PPP blossat upp sjukt mycket i min högra hand (gissa varför? stressen..!) och det känns inte helt okej att rulla köttbullar i händer med öppna sår. Uäck. Tur det finns engångshandskar.

Puh, mycket tankar. Tankar som jag inte riktigt vet om jag borde ventilera här. Jag har funderat på om jag ska göra bloggen läsbar endast för inbjudna en tid framöver. Pratade med bs om det idag, men jag kom fram till att varför ska jag göra någonting oläsbart när det inte är jag som gör fel?

Just nu gör jag allt för att försöka hålla mig vaken i några timmar till. Jag kunde inte sova inatt, vilket innebär att jag har varit vaken sen igår morse. Gissa hur mossig min skalle är för tillfället?

Vad händer?

Idag har jag surnat till ordentligt.

Vad sjutton är det som händer?

Varför tar det tid?
Skulle vi inte reda ut allt?

Tydligen inte, det är knäpptyst.

Det irriterar mig. Mycket!

Varje gång datorn skriker till att jag har fått mail hoppar jag två meter upp i soffan. Äntligen! Men nej, inte den gången heller. Utan det är bara ännu ett mail att slänga...

Jag blir fysiskt SJUK av det här. Rejält dessutom! Mina fötter och händer blir inte bättre utan snarare sämre. Stressen triggar igång allt ännu mer, mer för var dag som går. Det är tur att jag har en grymt bra hudläkare 7 mil bort som hjälper mig så gott han kan.

Här har ni resultatet av stressen på ena foten! (inklusive kattpäls)

http://equisense.se/fot3liten.jpg

Tack som fan för att delar av min sommar är förstörd!

Välkommen till världen!

Idag har min syster och hennes sambo fått sin efterlängtade lilla flicka.

4600 g och 53 cm lång (jösses, hon kan ju nästan gå från BB själv!).

Stort Grattis!

Nu ska jag börja vänja mig vid att jag är moster också.

Känns lite märkligt faktiskt haha.

Du är bäst!

Nu blev ni allt nyfikna på vem jag menar va?

Det är sällan man träffar på människor som är så genomärliga, kärleksfulla och har ett så otroligt stort hjärta som hon har. Hon är vacker som en dag, både på in- och utsidan.

Ibland busar livet till det lite och det gillar jag verkligen inte. Det är inte rättvist helt enkelt, livet borde vara precis tvärtom - guld och gröna skogar. För det är precis vad hon förtjänar, inget ska vara sämre än så.

Hon är inte bara en fantastisk människa och vän, hon är dessutom en fantastisk mamma. Samt ett stort fan av färgen lila ;).

För att återgå till rubriken.
Gitte, du är bäst! Glöm aldrig det!

Vilken sommardag!

Hade det gått ut rikslarm gällande en strandad val idag hade ni inte behövt vara oroliga, jag har solat...

Sen sprang jag in och satte på Zizzo selen och ut igen, han älskar att vara ute!! I sele, annars är han fegare än feg. Mitt lilla hjärta!

Gräs är mums...

Som vanligt är bilderna klickbara till större version :).

Himlen har fått en ängel till..

Idag är det en lite jobbig dag, några tårar har fallit och fler kommer det nog att bli.

Idag får himlen en ängel till, en underbart vacker liten isabelltjej. Jag har under många år till och från haft hand om henne, bland annat när jag arbetstränade.
Jag glömmer aldrig när hon anlände till gården jag bodde på då, en sen sommarkväll. Min första reaktion när jag gick in i lastbilen för att ta henne var; men vad liten hon var! Men otroligt söt! Jag var van vid halvblod på 170+ cm ;).

Jag glömmer aldrig när lilla fröken fick för sig att hon skulle hoppa ur sin box en gång. Jag stod och pratade med stallägaren utanför stallet och vi hörde ett brak...vad sjutton? Jag sneglade in i stallet och där stod Ica - mycket nöjd - på stallgången. Fröken hade hoppat stillastående över boxdörren, ca 125 cm högt. Till saken hör att stallgången var smal så hon hade landat i boxdörren mitt emot och skrapat sig lite här och där. Men oj vad nöjd hon var! Detta är en sak som är såååå typisk Ica! Och har man tråkigt i hagen, ja då kan man ju alltid ta ett skutt över staketet och se om det händer något roligt i hagen bredvid... Jösses vad den hästen har gett mig goda skratt under åren :).

Efter några år blev hon till salu och jag vågar påstå att hon fick ett suveränt hem, med en mycket kunnig och pålitlig ägare. Jag var superglad över att hon hamnade där hon gjorde! Fantastica, som kallas Ica, är en häst med en hel del humör och behöver aktivera huvudet ordentligt. Detta tog ägaren tillvara på och började bland annat med trick-träning. Jag tror det har passat Ica perfekt, för hon är ruskigt smart och lättlärd.

Tyvärr satte en skada stopp för framtiden.

Denna bilden tog jag på henne för några år sen. Det är precis så här jag kommer att minnas henne - en riktig prinsessa! Stolt och otroligt vacker.

Therese, jag tror att du läser här idag.
Jag vill att du ska veta att jag har tänker på dig hela dagen, tack för att du gav Ica en så härlig period i hennes liv!