Vad fan håller Aftonbladet på med?

Fortfarande finns det en bunke idioter som frivilligt jobbar på den tidningen. Återigen är det en artikel om trippelmordet i Härnösand.
Vad sägs om att läsa på innan man överhuvudtaget skriver en artikel? Till exempel gällande vad Aspergers syndrom faktiskt ÄR? Jag blir hederligt förbannad.

Sist detta var uppe i media fick jag ta emot så grymt mycket hemska ord och tankar från många. Detta resulterade i att en journalist på DN kontaktade mig och frågade om hon fick skriva en artikel om mig och min blogg. GÄRNA! Allt för att få människor och inse vad det faktiskt innebär för oss som har funktionshindret, det är inte riktigt så som media vill måla upp det...

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/man-blir-ledsen-och-man-blir-radd

Naturligtvis hade vi experter inblandade också! Men de två artiklarna finns inte på hemsidan längre, tyvärr.

Och DÄR dog hjärnan...

Igår tog det tvärstopp. Jag skulle vara duktig (!) och handla grejer så jag kan låsa fast cykeln i cykelskjulet här utanför och sprang glatt in i affären. En Söndag, grattis Jenny, vilket bra val! Inte nog med att det var massor med folk där - de hade dessutom flyttat runt alla saker.

Vilket innebar att min panikångest knackade på axeln och bjöd in sig själv. Hemskt trevligt...
Jag fick inte tag på det jag skulle utan rusade in på ICA istället. Där flyttar dom inte runt sakerna längre i alla fall, så är kan jag känna mig trygg.

...jag har svårt för förändringar som jag inte är beredd på, om någon nu inte har lyckats lista ut det.

Jag åt förresten tårta till frukost. Det får man göra, har jag läst nånstans.

Nu är den uppe!

Ha! Inte trodde jag att det skulle gå så fort! Boendestödet hade med sig nya utskrivna schema (tack!!) som vi fyllde i idag och satte även upp nya whiteboardtavlan som är mycket större än den tidigare.

Nytt från tidigare är att alla veckodagar finns uppskriven utöver det fasta schemat där jag skriver in viktiga saker som ska göras/som är inplanerat varje vecka. Nu ska jag bara lära mig nya schemat, vi har gjort lite ändringar. Till det bättre :).

Hur funkar ni andra? Har ni några rutiner? Jag kanske är lite extrem med allt, men jag tror att alla mår bra av rutiner i någon form. Det är ganska skönt och slippa tänka dessutom.

Strax innan boendestödet fick jag besök. Där stod Mona och knackade på dörren! Fick en film av henne, tack snälla!!!

Länge sen!

Nu har jag varit dålig på att blogga igen. Flåt...
Det händer inte mycket här, så det är precis som vanligt!
Förutom vädret alltså, det är ju kanonfint. Och varmt!

I fredags pratade jag och boendestödet om köket, närmare bestämt om min lilla detalj whiteboardtavla. Nu har jag en liten men skulle behöva en större... Så jag drog helt enkelt iväg och köpte en som är typ tre gånger så stor i Lördags - den var så billig så det kändes löjligt och betala. Men men. Nu får jag plats med både veckoschemat på papper, eget schema för speciella saker som är inbokade varje vecka OCH nödvändig (i andras ögon onödvändig..) info som jag inte får glömma.
Hur bra som helst!

Nu ska den bara upp.

Aspiehjärna

För en liten stund sen stod jag med huvudet i kylskåpet och funderade på vad jag skulle laga för mat, jag har inte hunnit äta ännu. Jag brukar vara jättehård på mina mattider men idag har det inte gått så bra...
Men i vilket fall som så kom jag och tänka på en sak som hände i somras när jag såg mjölken. 

Många saker i samhället är inte riktigt gjorda för mig, eller rättare sagt för såna som mig. Man kan nästan säga att det liksom blir kortslutning i skallen. Det är väldigt svårt för många att förstå hur påfrestande saker och ting är för mig i vardagen, det är till och med lite ansträngande att prata med människor och samtidigt försöka få ihop orden jag hör till något som faktiskt låter vettigt.

I vilket fall som, vid ett tillfälle när jag kom ut från affären i somras och gick förbi en sån där stor annonsgrej så tittade jag lite snabbt på den och gick förbi. Sen backade jag, vad sjutton stod det? Jo, att det inne i affären stod en ko i mejerihyllan. Vad fan? Hur kunde jag missa den? När jag efter en stund hade kopplat ihop orden med bilden så insåg jag att det handlade om reklam för nån mjölk. Naturligtvis hade dom inte tryckt in en KO i mejerihyllan. Det tog dock ett tag innan jag hängde med i vad som menades, funderade till och med på att gå in i affären igen bara för att kolla läget.

Det hade kunnat bli lite pinsamt och fråga personalen i förbutiken om jag fick ställa min kasse hos dom några minuter, för jag ville bara kolla på kon.

Jag är en knepig människa. Jag har det till och med på papper. 

Det ni! 

Osmaklig kommentar

Jag mådde redan lite taskigt psykiskt, inte tusan blev jag gladare. Innan någon frågar så nej, den är naturligtvis (!) inte publicerad utan raderad.

Uppenbarligen har någon ont av att jag behöver hjälp här hemma och i min vardag. Jag "kostar kommunen en massa pengar", som det stod. Visst gör jag det, det säger jag inte emot! Summan har jag dock ingen aning om och är helt ärligt inte intresserad av att veta heller.

Here we go...

Jag har hjälp från kommunen via LSS, dvs Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.  Aspergers Syndrom är ett funktionshinder som går under Personkrets 1 (finns 3) vilket innebär Personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller autismliknande tillstånd. 
Jag kan inte KRÄVA hjälp, men jag kan ansöka om det eftersom jag har full rätt att göra det enligt lagen, vilket jag har gjort. Och hjälp har jag fått i form av Boendestöd ett par gånger i veckan samt en kontaktperson. Det är allt (i nuläget i alla fall). Jag har ett bra liv, mycket bra liv faktiskt, jag förstår inte hur jag klarat mig utan denna hjälpen tidigare.

Så fick jag detta skrivet... Jag tycker folk ska vara glada över att jag faktiskt har ett mycket fungerande liv, istället för att trycka ner mig i skorna och anse att jag är en parasit. För det är jag inte. Jag är en glad människa som bara vill ha en bra och fungerande vardag! Trots att jag behöver hjälp med att få det.

Jag, det svarta fåret?

Människor verkar ibland tro att jag är dum. Det är jag inte, jag är bara lite annorlunda. Men uppenbarligen är det obehagligt med såna människor, har jag nu fått höra. Jag är väldigt öppen med vem jag är, jag bjuder på mig själv. Jag vet att jag inte alltid säger eller skriver rätt saker, men visst blir det fel ibland. Men det är för att jag inte förstått, jag har helt enkelt svårt för att förstå ord ibland. Jag tänker inte på samma sätt som alla andra. Det blir fel ibland, det får bli fel ibland. Men nu är det ju inte bara jag som gör fel... Man är inte mer än människa. Jag ser inte ner på människor bara för att det blir lite knäppt ibland, varför kan det inte vara likadant tillbaka?

Jag är det svarta fåret.
Helt enkelt.

Men jag tvingar ingen och umgås eller prata med mig, det är upp till var och en. Men visst känns det i hjärtat, ganska ordentligt. Hur mycket jag än anstränger mig, så duger det inte... Jag har accepterat mig för den jag är, det är tråkigt att andra inte kan göra detsamma.

En ny dag!

Solen skiner idag också, mina fönster är fortfarande skitiga...men det är halv storm ute så putsa fönster står inte överst på min att-göra-lista direkt. Det får vänta till helgen. Är helt slut efter min städrunda igår, det tog mer på krafterna än vad jag trodde.

Nu har handläggaren varit här och jag har ansökt om mer boendestöd. Så allt är klirat och klart, bara och vänta tills det kommer igång. Det är ju lite pappersarbete som ska göras så det blir ju inte aktuellt med hjälp bums, men det är på gång i alla fall. Känns bra :).

Vi pratade om en rolig sak till, men det kan/vill jag inte berätta om här just nu.
Men glad och lite nervös är jag allt! :D

Nya rutiner!

Läskigt, men nu måste jag ändra runt lite i mitt schema, annars blir det tokigt igen. Jag har bland annat nya medicintider och de måste skrivas in, för de ska tas vid samma tid varje dag. Lätt att glömma bort :).

Jag har även fått för mig att jag ska skriva matsedel, så jag slipper fundera på vad jag ska äta varje dag. Jag har ju  beslutsångest till tusen, så varför inte plocka bort en jobbig sak till? Men det ska jag sätta mig med imorgon, för idag hinner jag inte. Har tvättstugan i eftermiddag, hur det nu ska gå till. Risken finns att jag blåser bort alternativt drunknar på vägen dit...var tog vintern vägen?

Mindre mediciner = mår och sover bättre!

Tro nu inte att jag är emot medicinering, för det är jag inte. Jag äter fortfarande en hel drös mediciner, men i mycket mindre mängd. dessutom har jag trappat ut den ena elakingen, Mirtazapin. Den var bra så länge den hjälpte, men eftersom den inte gjort det sista tiden så tyckte jag och psykiatern att den ska väck. Sagt och gjort, det tog 1½ månad men nu är den helt borta sen en vecka tillbaka. Väldigt skönt! Att jag dessutom gått ner 4 kg sen den började trappas ut är bara ett plus i kanten, jag gick upp 20 kg på två år tack vare den....

Resterande medicin har också dragits ner rejält (de flesta har jag mer än halverat), en av dom tar jag nu dessutom bara vid behov mot sömnen. Jag behöver den inte helt enkelt. Sömn/psykos-medicinen har halverats, vilket har gjort att jag är mer "med" på dagarna. Det blir liksom inte mossigt i skallen (dessutom är jag inte SÅ gammal, så nån mossa vill jag inte ha i livet förutom i ljusstaken till jul!). När jag vaknar på morgonen så är jag "vaken", minns inte riktigt när jag hade det så sist? Många många år sen sist i alla fall... Det har gradvis förbättrats, de sista dagarna har det verkligen märkts. Skönt att slippa vakna på morgonen och inte vilja röra sig, utan istället vakna och vara nyfken på vad dagen ska ge med sig.

En annan medicin har verkligen gjort underverk på mig. Psykiatern ansåg för några månader sen efter diverse tester att jag var djupt deprimerad (vilket jag höll med om...) och satte bums in mig på Venlafaxin (Efexor). Fy fan vilka biverkningar! Jag får fortfarande äta medicin mot illamående varje dag för att överleva dagen, men det är inget farligt och kan tas under väldigt lång tid. Varför har ingen berättat om denna medicinen för mig tidigare? ;) Det är en enorm skillnad!

Nya ångestmedicinen (snäll sådan, inte nån hemsk benzo) funkar också kanon, jag är inte alls lika orolig och ångestfylld som i vanliga fall. Sista två dagarna börjar den rutinen komma igång ordentligt, den ska nämligen tas både morgon och kväll...det tar ett tag innan jag kommer in i nya rutiner så det känns helt okej att det också funkar nu. Tog bara 3 veckor denna gången! Inte illa :).

Min psykiater hade helt enkelt rätt. Jag VAR övermedicinerad och kunde just därför inte sova ordentligt..

Jag är fortfarande trött, men det är nog inte pga medicineringen (är inte alls samma sorts trötthet), utan det är för att jag är sjuk. Vilket jag är vansinnigt trött på faktiskt..

Världen snurrar

Ja det snurrar, bokstavligt talat.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, men antingen är det på grund av medicinerna jag håller på och trappar ut eller den jag håller på och trappar upp. Jag vill inte kolla på FASS heller för då får man bara en massa inbillningsbiverkningar. Jag får världens yrselattacker hela dagarna och det är ganska läskigt.

Illamåendet är mycket bättre i alla fall, vilket är riktigt skönt!! I övermorgon är det dock dags att öka på dosen igen, får se hur det blir då. Men det ska väl inte bli nån större försämring antar jag, det finns ju redan i kroppen liksom.

Sömnen är åt helvete. På ren svenska. Jag börjar faktiskt fundera på om det var en bra idé att trappa ut alla sömnmedicinerna på en gång, fast jag antar att jag borde ge det någon/några veckor till, så kroppen har en chans att vänja sig vid att inte vara full med piller? Kruxet är ju bara att jag inte sover istället, vilket inte heller är så bra. Men men, antar att det bara är att stå ut?

Btw, snart är det 2 år sen jag slutade med benzo. Heja!

Mår illa...

Tyvärr lär det bli en massa gnäll här de närmaste dagarna, för jag är verkligen inte på topp. Jag mår så vansinnigt illa...trots medicin. Det verkar bli till att somna sittande idag, för ligga ner är ingen höjdare kan jag lova. Men ska först prova med en hel drös kuddar i sängen igen, för ryggen tar så mycket stryk av att sitta rakt upp och ner sådär.

Jag upptäckte förresten en trevlig biverkning av den nya medicinen! Som jag i och för sig inte börjat med ännu, men ändå. "Vanlig biverkning; Viktminskning". Tjohoo!!! Resten av biverkningslistan försöker jag dock glömma bort att jag läst........ Förutom att det är vanligt att man gäspar, det tyckte jag faktiskt var lite charmigt. Så, ni som träffar mig...det är inte ni som tråkar ut mig *fniss*.

Jag hoppades på att psykiatern skulle ringa mig idag, men jag antar att det blir dåligt med tid idag så hon gör det imorgon istället. Håll tummarna.

Så nöjd!!

Varför var jag nervös inför läkarbesöket idag? Helt onödigt! Hon var ju super!
Hon lyssnade på vartenda ord jag sa och det är jag inte van vid om man säger så... Jag är verkligen nöjd!

Jag fick springa till sjukhuset för jag var försenad (inte mitt fel...) och snudd på hyperventilerade när jag kom innanför dörrarna där. De som känner mig vet att jag får snudd på panik i såna här situationer, jag avskyr att inte vara ute i tid. Läkaren sa dock att det var absolut ingen fara att jag var försenad, det var ju hon också. Jo, men, ja...haha. När vi kom in på rummet sa hon att hon hade läst i journalen om hur jag blivit bemött tidigare och hon hoppades på att jag skulle få ett bättre intryck nu. Det fick jag kan jag lova!!

Men som sagt, det gick bra. Mycket bra faktiskt...
Ganska snabbt konstaterade hon att jag hade en ganska kraftig depression och undrade varför jag inte blivit medicinerad för det? Ja du, bra fråga...jag äter mest sömnmediciner nu... Där kom nästa problem in. Jag är övermedicinerad. Så vi kom fram till att jag ska dra ner på de flesta, förutom att jag ska medicineras mot depression. Det ska bli skönt att bli av med mina, vad jag kallar, tjockismediciner. Kanske lyckas jag gå ner de 20 kilona jag gått upp pga dom...

Jag ska ringa henne om två veckor och så ska vi träffas i mitten av November igen. Känns bra!
Sen ut i höstrusket igen och gå till tåget, mina fötter var döda vid det här laget... Väl hemma så var det Apoteket nästa. Där stötte vi på lite problem, Medicinen jag ska börja med går inte på högkostnadskortet, dock gör den billigare varianten det så hon bad mig ringa läkaren igen och skriva ut det istället. Kanon :).

En sak är jag dock mindre nöjd med idag, det är Skånetrafiken.
De kan räkna med ett riktigt irriterat mail från mig idag, jag är förbannat trött på allt strul nu!

Imorgon ska jag åka till Ängelholm, dags för lite hockey igen.
Alldeles för länge sen sist! :)

Dessa jävla tvång!

Ursäkta språket...

OCD. Tvångshandlingar och tvångsyndrom. Detta går mig på nerverna totalt!
Detta är en av mina diagnoser och jag blir galen i perioder, som nu.

När jag var på Försäkringskassan tidigare i veckan så frågade handläggaren mig lite kring detta och frågade om det var något speciellt när hon kom till folk, som till henne tex. Gissa vilket leende jag fick tillbaka när jag sa att det inte tog 30 sekunder från det vi hälsat tills jag räknat ut hur många lister det fanns i rummet(och de var många!). Lite rubbat, men det är såna småsaker som jag hänger upp mig på...

Under väldigt många år hade jag fått för mig att när jag åkte bil fick jag bara andas en gång mellan varje lyktstolpe. Ibland blir det väldigt långt mellan varje, kan meddela att det blev rätt jobbigt då...

Jag hade boendestöd i eftermiddags och tog upp detta då det för tillfället är grymt jobbigt för mig. jag fick förslaget att de skulle ringa mig varje kväll, om det kanske skulle kunna hjälpa? Jag sa att jag skulle fundera på det, för jag tror inte det skulle hjälpa just nu (är riktigt illa för tillfället) och jag skulle garanterat gå och fjanta omkring ändå.
Jag vet att jag tidigare har berättat här om hur jag fixar med väckarklockan, det är fortfarande jobbigt. Igår tog det över en timme för mig att gå och lägga mig. Detta eftersom jag måste kolla dörrar, fönster mm två miljoner gånger innan jag är säker på att det är stängt och låst. Ofta hinner jag släcka lampan och klia på Zizzo i två minuter, för att sen rusa upp från sängen och kolla igen.

Det är grymt irriterande eftersom jag VET att allt är som det ska.
Det är bara min hjärna som är lite.....störd.

I höst ska jag (äntligen) börja medicineras mot detta, så jag i alla fall har någon som helst koll och kanske lyckas bryta detta. Gissa om jag längtar? Abilify hjälpte mig enormt mycket med detta och jag kände mig nästan normal (wow!), men den kunde jag inte fortsätta med på grund av alla mindre trevliga biverkningar.

Till Dig

Detta inlägget är riktat till dig som gjorde en anonym kommentar i Lördags, som inte är publicerad. Först hade jag inte tänkt nämna detta här, men jag ångrade mig...

Eftersom jag tog väldigt illa vid mig så kontaktade jag faktiskt polisen. Det är inte första gången jag blir påhoppad här, men nu fick jag faktiskt nog. Det blev ett ganska långt samtal och jag fick gärna göra en anmälan. Problemet är bara att det inte blir speciellt högt prioriterat.

Jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra, det hänger lite på hur den skyldiga reagerar på detta.

Jag vill ha en förklaring.

Jag vill veta hur denna människa tänker.

Om h*n överhuvudtaget tänker.

Du som skrev så här får gärna göra en kommentar så jag får veta, du har mitt ord på att jag inte lägger ut det så alla kan läsa. Jag vinner ingenting på att göra det, så jag lovar att det inte kommer att ske. Hör du av dig så växer du i mina ögon, att våga be om ursäkt för ett så elakt påstående är starkt. Hör du inte av dig - då är du enbart feg. Hör jag inget är risken väldigt stor att jag gör en anmälan.

Hemma!

Vi har varit hemma några dagar, men inte landat ordentligt förrän nu.

Eh, jag har inte ens packat upp mina väskor.

Av någon konstig anledning känner jag mig fruktansvärt ensam idag.

Tur jag har Zizzo. Han har varit som ett plåster på mig sen vi kom hem i Torsdags, min lilla älskade lurvboll! Det har inte blivit så mycket gos och kli när vi varit borta så det tar han igen hundra gånger om nu. Inte mig emot, för vem kan motstå att stoppa ner näsan i hans underbara päls?!

Jag har i alla fall haft en ganska bra vecka :).
Det har blivit många timmars kortspel! Och vem är bäst på det? Ja, precis, jag! Ingen slår mig i Skip-Bo, så är det bara! (jo, en gång under veckan..men det har jag försökt förtränga). Vi skulle spela annat också, men fasen vad svårt det är med min aspergerhjärna. Det är ett svinkul spel (minns inte vad det heter bara för det..), men väldigt svårt när jag ska hålla reda på både stegar och triss. På en gång. Tur jag hade Gitte där som hjälpte mig hela tiden...annars hade det nog inte funkat. Tack!

Men, som vanligt, blir det lite jobbigt när jag väl kommer hem igen. Jag trodde jag hade koll på rutinerna och det funkade bra! Tills Fredag kväll..... Så det är bara att börja försöka pussla ihop min vardag igen. Påfrestande, men men.

Just ja. I Torsdags på väg hem fick jag ett telefonsamtal som var mycket intressant. Får se vad som händer nu. Jag fick en fråga och jag svarade ja, för nån gräns på lögner får det faktiskt finnas. Jag talar inte bara för min egen del utan jag pratar för många som är utsätta. Så jag hoppas det blir något av det!

Det här med ord...

Fan vad jag hatar min aspergerhjärna ibland.

Missuppfattningar är en del av min vardag och gissa om det är frustrerande.

Sen trodde jag i och för sig att folk äntligen hade lärt sig att man inte kan prata runt saker med mig, man måste vara rak på sak. Annars förstår jag inte. Så oavsett vad, rakt på tack.

Nu tänker säkert många; Hur svårt ska det vara att förstå?

Jag skulle vilja säga; Vad underbart det vore att förstå!

Jag är vare sig dum eller elak, jag är som jag är.

Ibland blir det skit av alltihop, ibland blir allt hur bra som helst.

Jag menar inget illa, ibland blir det bara så himla fel.

Vilket många gånger gör mig väldigt ledsen...

Jag sårar aldrig någon med vilje, jag är inte sån som människa.

Jag är precis tvärtom!

Alldeles för snäll.

Ibland är livet skit.
Idag är en sån dag.

Bara att ta nya tag imorgon...

Boendestöd ringer mig hela helgen.

Känns tryggt. Det är människor jag litar på.

Väntar och väntar

Ja det är väl det jag gör nu för tiden.

Mycket kan jag ta, men total ignorans är faktiskt inte okej. Alls!

Frågan är hur jag nu ska gå vidare, för något måste ju hända snart. Många säger media, och visst är det lockande många gånger.

Tur jag har den här lilla sötnosen hemma, djuren är världens bästa medicin för min del. Villkorslös kärlek, finns det något bättre? Nej, det finns det inte...

I förmiddags var det boendestöd på schemat. Dags att laga köttbullar! Tyvärr har min PPP blossat upp sjukt mycket i min högra hand (gissa varför? stressen..!) och det känns inte helt okej att rulla köttbullar i händer med öppna sår. Uäck. Tur det finns engångshandskar.

Puh, mycket tankar. Tankar som jag inte riktigt vet om jag borde ventilera här. Jag har funderat på om jag ska göra bloggen läsbar endast för inbjudna en tid framöver. Pratade med bs om det idag, men jag kom fram till att varför ska jag göra någonting oläsbart när det inte är jag som gör fel?

Just nu gör jag allt för att försöka hålla mig vaken i några timmar till. Jag kunde inte sova inatt, vilket innebär att jag har varit vaken sen igår morse. Gissa hur mossig min skalle är för tillfället?

Läkarbesök

Nerverna var inte där de skulle i Tisdags, då jag skulle träffa min nya psykiater. Hade jag vetat hur han var hade jag inte varit ett dugg nervös...vilken kanonbra läkare!! Men...ja, ett men finns alltid... Han ska inte stanna kvar. Jag tror jag är född med otur?

Det gick så bra så jag till och med sa ja till att få behandling mot min OCD (medicin) och psykologkontakt för PTSD. Jösses, gick jag med på det?? Helt galet... Jag berättade även om biverkningen av medicinen jag slutade med för en tid sen, vips hade han skrivit en remiss till en annan läkare för att försöka få rätt på det.

Jag sover uselt för tillfället, läkaren trodde det var på grund av ljuset. Jag har inte tänkt på att den kan påverka så mycket, men det är ju egentligen ganska självklart eftersom alla mina sinnen är förstärkta. Nåja, vi ökade på ena medicinen och tjohej - snacka om att däcka! Fast problemen tar inte slut där. Visst, jag somnar - men jag vaknar ganska fort igen så det blir inga 7-8 timmar. Som i natt, jag slog upp de blå vid två...alldeles för tidigt.

Nu börjar det bli ordentligt varmt ute. Härligt! Men mina fötter jublar inte. Jag har en form av psoriasis (pustulosis palmo-plantaris) på händer och fötter som blir sämre av både värme och sol. Precis tvärtemot vanlig psoriasis. I morse lyckades jag fjäska till mig en tid på hudkliniken nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot. Jag misstänker att det blir annan behandling denna gången, för huden är så vansinnigt tunn på vissa stället eftersom jag måste använda så starka preparat, så den spricker bara man tittar några sekunder för länge... Nåja, jag ska inte gnälla, jag har ju fått tid :).

I övrigt är jag dödligt less på snokande människor.

Trött på sjukvården!

I postlådan låg det idag en kallelse från sjukhuset, till imorgon.

Vad sägs om lite framförhållning?

Jag blev irriterad och tänkt att när jag ändå är igång kan jag lika gärna ringa till psyk också och fråga var kallelsen dit är, jag blev remitterad och skulle ha en tid inom två månader. Den tiden har gått nu... Det tog en jäkla tid, till slut knappade jag in mitt telefonnummer så de fick ringa upp. Pratade med en sköterska som var oförstående, det fanns ingen remiss där vad hon kunde se...den senaste joruanlanteckningen hon kunde se var i Maj FÖRRA året. Hornen i min panna växte och jag sa att jag vet att remiss är skickad och att den kommit fram - det har min gamla läkare redan kollat upp. Oj, då kanske hon var i fel journalsystem...visade sig efter mycket om och men att det var så det var. Remissen hade kommit fram, men hon tyckte det var konstigt att ingen kallat mig. Hon trodde att nån läkare nog satt med den och att den nog hade glömts bort. Frågade henne hur lång väntetid det är, 8 veckor. Skämtade hon? Nej det gjorde hon inte. Inte ens säkert att jag får en tid innan semestrarna.

Det är sällan jag klagar på sjukvården, men här nere har vi inte så mycket att välja på. Caremas sjukvård är ett stort jävla skämt!