Tummen upp för Carema! Eller nåt...

Gissa hur förvånad jag blev igår, när jag hade fått en kommentar från Carema med kontaktuppgifter (pga det lägger jag inte ut den), då de vill lösa allt krångel som varit. Mina klagomål är många! Undrar om de sitter och googlar runt efter besvikna patienter?

Jag har mailat gamla psyk och frågat efter en journalkopia på allt som skrivits om mig där (vill nämligen veta om de vill ha en skriftlig förfrågan eller om de skickar direkt..), men tror ni att de behagar svara? Jippi, de svarar varken när man ringer eller mailar. Samma klinik hade problem med telefonin i 2,5 månad i vintras (receptionisterna skrattade bara när man påpekade det, idioter!) . Det är inte okej!

Trött efter gårdagen, men glad!

Jag var så trött igår så jag hade ingen ork att skriva igår...

Igår var det dags att träffa min internetvän, spännande! Jag var inte ensam utan en annan vän var med och vi var nog lite nervösa båda två. Men vad onödigt det var.

Vi hade en helt underbar eftermiddag och timmarna försvann alldeles för fort. Jag har helt klart hittat ett nytt favoritcafé, jösses vilken god morotskaka! Mums!

Jag har träffat många irl som jag även pratat med på via internet, olika forum osv så detta var långt ifrån första gången. Men det är så intressant, hur väl man känner varandra - trots att man aldrig träffats förr. Gårdagen kändes bättre än någon annan gång tror jag. Vi pratade på som om vi träffats varje dag i tio år. Åh, det här vill jag göra om! Snart!

Urtråkig helg

Jag har suttit inne större delen av helgen. Jag har bokstavligt talat vräkt i mig godis, glass och kolasås, chips och dipp. Blandat med tacopaj som jag tog mig tid till att fixa i Fredags, gott! Men jag känner mig vansinnigt besviken över vad jag har tryckt i mig, det är ju inte nyttigt någonstans :/. Men gott, det är det...

Jag måste bara kolla med er andra om en sak, jag kan inte vara ensam om att tycka såhär nämligen... IKEAs nya reklam med vaggvisor, jag tycker de är jätteobehagliga! Snudd på ångestframkallande om jag ska vara ärlig. Men är jag ensam om att tycka det? Det är ganska läskigt hur musik kan påverka en sådär, men fy vad jag tycker de är obehagliga..

Usch, idag är en sån där dag då jag saknar en massa människor :'(. Men inte mycket att göra åt det, det är en vardag som alla andra. Dock uppskattar jag inte såna här dagar, men jag antar att jag inte kommer undan? Verkligheten ger mig en smäll i skallen lite då och då av nån anledning. Men det anses väl normalt antar jag...vad nu normalt innebär. Jag brukar säga att det är jag som är normal och alla andra som är konstiga. Det gör det lite lättare att leva faktiskt...

Dags att smeta på salva på foten för sista gången idag, men fy vad det svider. Känns dock redan lite bättre så det går i alla fall framåt på den fronten. Väldigt skönt måste jag säga! :)

Besök på hudkliniken

I Torsdags var det dags att åka iväg, men jag ska faktiskt erkänna att jag först funderade på om jag skulle ringa återbud, när värmen försvann blev foten nämligen rejält mycket bättre. Det var min åsikt.

Men jag åkte iväg trots allt. Väl framme hittade jag till sjukhuset på första försöket (bara det liksom..), hälsade glatt på läkaren och så gick vi in i ett rum. Oj oj, han var inte glad över hur jag såg ut. Jag sa lite försynt att nu är det ju mycket bättre än vad det har varit... Han kom ihåg hur jag såg ut för mindre än ett år sen och så mycket som det har spridit sig är Inte okej. För säkerhets skull gjorde han ett skrapprov (aj!) för att utesluta att det är svamp i det också Men det var det inte, vilket känns jäkligt bra, inflammation i större delen av foten räcker. Naturligtvis behövde jag behandling, snabbt!

Nu har jag ganska långt dit (7 mil enkel resa, åker gärna långt för bra vård!) och jag skulle behöva åka dit en gång dagligen för att bada fötterna. Min mycket snälla läkare ansåg att det inte var genomförbart utan jag fick försöka sköta det hemma och så ska vi ha telefonkontakt istället. Så nu får jag bada fötterna i lila vatten varje dag...som i sin tur missfärgar huden så det ser ut som om jag stoppat tassen i jodopax...

Detta + steorider (grupp 3, det starkaste) hoppas vi nu ska hjälpa. Om inte, så blir det jävligt jobbig behandling...

Jag har läskigt ont i foten, framförallt tån. Sköterskan som skulle torka av + smörja in foten skrubbade bort all hud på tån - så det är som ett öppet sår. Ogillas.

Trött, alldeles för trött

Puh, det här är inte lätt. Min medicinering ändrades förra veckan och dosen Nozinan dubblades = alldeles för bra effekt och jag gör inget mer än och sover eller gäspar. Inatt sov jag 14 (!) timmar, det är inte hållbart. Så jag tror jag får ändra lite igen och bara ta dubbelt vid behov...

Imorgon ska jag till hudläkaren, oj vad jag längtar! Hur man nu kan längta efter något sånt...men det ska bli skönt att få behandling för tassarna i alla fall. Undrar om jag lyckas hitta ett par bra sommarskor i år? Det är inte lätt med tanke på psoriasisen, jag har utslag på alla utsatta ställen där skor kan skava. Dessutom får fötterna helst inte bli varma och helst ska fötterna inte vara instängda...hjälp? Jaja, det ska nog lösa sig. Förra sommaren slängde jag ut stora summor på ett par skor som faktiskt skulle kunna funka - vilket det gjorde i en timme. Fick skoförbud ändå så jag sprang omkring barfota. Men det är inte heller så bra med öppna sår på fötterna + att det blir värre av sol. Som ni kanske har räknat ut är detta inte helt lätt haha.

Wiii, nästa vecka ska jag träffa en människa jag aldrig träffat innan! Spännande! Det ska nog inte vara några problem, det känns som om vi redan känner varandra....trots att vi bara pratat vid internet en längre tid. Att jag sen är lite udda, det får hon stå ut med ;).

Strul med blogger

Idag har jag äntligen lyckats logga in på blogger, jäklarns vilket strul det har varit sista dagarna! Jag har inte varit liiiite frustrerad när jag har sett att andra har lyckats blogga, men inte jag. Morr.

Dessutom har flera kommentarer försvunnit, både de jag publicerat och de jag inte hunnit publicera. Så ni som inte fått era kommentarer publicerade, det är blogger som ligger bakom misstaget. Jag raderar sällan något :).

Ord kan vara farliga!

Det är säkert nån som tycker väldigt illa om mig för att jag skriver detta, men vet ni vad, jag bryr mig inte. Dock tror jag inte att jag är helt ensam om att tycka så här, skulle inte förvåna mig om det är fler än jag som reagerat på precis samma sätt. Människor som varit i samma situation som jag.

Jag tvingar mig själv bort från ett forum som under många år legat mig väldigt varmt om hjärtat, men nu går det inte längre. Jag anser att det finns en gräns för hur man får uttrycka sig, man måste tänka sig för lite, med tanke på vad man skriver och om andra kan ta åt sig. I detta fallet människor i alla åldrar...mycket ungdomar - som kan ta efter. Jag anser att det är bättre att ha en fristående blogg för ämnet det gäller. Visst kan människor hitta bloggar ändå, men i detta fallet och med tanke på innehållet samt placeringen av texterna, så anser jag att en fristående blogg hade varit mycket bättre.

Anledningen till att jag drar mig undan är för att orden jag läser triggar igång känslor och handlingar hos mig som jag verkligen inte vill ha i mitt liv igen. Nej tack.

Läkarbesök

Nerverna var inte där de skulle i Tisdags, då jag skulle träffa min nya psykiater. Hade jag vetat hur han var hade jag inte varit ett dugg nervös...vilken kanonbra läkare!! Men...ja, ett men finns alltid... Han ska inte stanna kvar. Jag tror jag är född med otur?

Det gick så bra så jag till och med sa ja till att få behandling mot min OCD (medicin) och psykologkontakt för PTSD. Jösses, gick jag med på det?? Helt galet... Jag berättade även om biverkningen av medicinen jag slutade med för en tid sen, vips hade han skrivit en remiss till en annan läkare för att försöka få rätt på det.

Jag sover uselt för tillfället, läkaren trodde det var på grund av ljuset. Jag har inte tänkt på att den kan påverka så mycket, men det är ju egentligen ganska självklart eftersom alla mina sinnen är förstärkta. Nåja, vi ökade på ena medicinen och tjohej - snacka om att däcka! Fast problemen tar inte slut där. Visst, jag somnar - men jag vaknar ganska fort igen så det blir inga 7-8 timmar. Som i natt, jag slog upp de blå vid två...alldeles för tidigt.

Nu börjar det bli ordentligt varmt ute. Härligt! Men mina fötter jublar inte. Jag har en form av psoriasis (pustulosis palmo-plantaris) på händer och fötter som blir sämre av både värme och sol. Precis tvärtemot vanlig psoriasis. I morse lyckades jag fjäska till mig en tid på hudkliniken nästa vecka och det ser jag verkligen fram emot. Jag misstänker att det blir annan behandling denna gången, för huden är så vansinnigt tunn på vissa stället eftersom jag måste använda så starka preparat, så den spricker bara man tittar några sekunder för länge... Nåja, jag ska inte gnälla, jag har ju fått tid :).

I övrigt är jag dödligt less på snokande människor.

Ogräset finns kvar...

Jag som skulle fixa i ordning idag, njäe, det blev väl inte riktigt så.
Istället fick jag för mig att jag skulle baka lite snabbt. "Lite snabbt" blev ganska fort många timmar och köket ser ut som en krigszon, så nu måste jag städa där och diska. Men först ska jag fixa lite kaffe och mumsa på mina nybakade kakor. Naturligtvis tittar jag på hockeyn också!

Hm, någonstans på vägen gick det uppenbarligen väldigt snett?

Inte frisk, men nästan!

Helt galet, jag som aldrig är sjuk har varit hur dålig som helst i två veckor (förlåt, men jag har inte ens orkat blogga). Men nu börjar jag piggna till och idag känner jag mig riktigt bra...inte frisk, men mycket bättre! Nu när jag vaknat upp ur dvalan inser jag hur mycket jag måste göra, prio ett idag är att rensa ogräs på altanen. Fy vad där ser ut! Men jag har knappt orkat gå utanför dörren så jag har ignorerat det fullständigt.

Det har inte hänt så mycket här, inte som jag har märkt i alla fall. Zizzo har inte varit så nöjd, han vill gärna att det ska hända någonting hela tiden och bara sova är dötrist. Men han har fått nöja sig med att ha sovit på min mage i soffan, inte svårare än så.

Jag är lite nervös, för jag ska träffa min nya psykiater nästa vecka. Min remiss var försvunnen så jag ringde och frågade igen och frågade om de hittat den och om jag skulle få en tid nån gång. Tydligen hade det skickats en kallelse till mig samma dag, men när jag ändå pratade med sköterskan frågade jag om vilken dag och tid det var. Insåg att ops, det är fel dag, kanske fanns det någon annan? Det skulle jag aldrig frågat...då fick jag höra hur dåligt med tider de hade, de var för lite personal osv och kunde jag inte ta tiden fick jag vänta till hösten. Oj, ursäkta, men inte fan ska jag få en utskällning på grund av en fråga?? Jag sa, väldigt paff, att visst, jag får försöka komma och sen la jag på luren.

Så Ännu en gång, Carema psykiatri...vad ska man säga?

Dagen efter ringde Personliga Ombudet i kommunen för att uppdatera mig om ett par saker, varpå jag berättade om allt som hänt sen vi pratade sist. Det hela kommer och sluta med att jag gör avvikelserapporter direkt till Socialstyrelsen, vilket man kan göra som privatperson. Nu jäklar räcker det!

Håll nu tummarna för att det är en bra läkare, det kan ju knappast bli sämre i alla fall!