Läkarbesök

Idag var det den stora nervösa dagen, jag skulle träffa min nya läkare...

...och det gick mycket bättre än vad jag trodde!
Snacka om att ha hamnat rätt, han jobbar enbart med Aspergerpatienter! Det märktes TYDLIGT i hans sätt att prata och förklara...för vi Aspies, vi är inte riktigt om alla andra när det gäller det sociala - vi behöver vissa saker. Vad jag menar med det, ja, det får ni fråga om ni inte vet...

Vi pratade mycket om syn och hörsel. Vilket är viktigt, har det visat sig...men nog om det...

Har fått en ny medicin. Han ville prova något så jag kan somna, för det är det som är problemet just nu - när jag väl somnat så sover jag (oftast) en hel natt. Han ville först sätta in mig på några andra, men nrä jag berättade att jag redan provat dom och det har ingen effekt överhuvudtaget på mig skrattade han..."Är du en av de få procenten?" Jag förstod inte alls. Well, det är inte vanligt, värre än ovanligt faktiskt, men en del av AS-människor tål medicinmängder som skulle kunna döda vilken normalt fungerande människa som helst. Kan om exempel ta den jag har nu mot sömnen, och visst sover jag av den - men jag somnar inte. Normal dos är 10-25 mg - jag äter 100 mg och blir lite trött.
Han sa att jag absolut inte fick några benzo, sånt skit ska man inte börja med - det är farligt! Euhm...då fick jag berätta hur länge jag ätit det och hur stora doser jag fått i mig, och berättade även att jag Inte har tagit något sen mitten av november, sen den dagen jag åkte polisbil till just det sjukhuset för att jag hade tagit lite för mycket... OJ vad arg han blev på mina tidigare läkare som fortsatt skriva ut :/.


Imorgon skulle min LSS-handläggare egentligen kommit hit, men hon ringde och frågade om det var okej att vi flyttade fram det tills på Fredag. Lugnt för min del.

Igår skulle jag varit på Habiliteringen, men det gick åt helvete med det och jag blev hur arg om helst. Morr.

Förresten.

Jag ska utnyttja mitt leende.

Varför? Tja, kan ni ju fundera på ;). Men jag ska absolut följa läkarens råd *skrattar*

Kort inlägg, mer om besöket blir det imorgon...

Liten uppmaning...

Ja jag vet ju inte om du läser här, men om du gör det så;

SLUTA RING!!!!!!!!!!

Om det inte framgått tidigare.
För jag, helt ärligt, bryr mig inte.

Tisdag

Hemskt inspirerande rubrik va?

Idag händer det inte ett dugg, mer än att jag försöker få tag på en massa människor och har fullt upp med det. Vilket lär ta tid, eftersom de människorna inte svarar. Irriterande...
Ryggen gör aj aj aj idag, kylan hjälper Inte till om man säger så. Sjukgymnasten ringde i förmiddags och ställde in tiden där på Torsdag och flyttade fram den tills nästa vecka. Skit också, jag som hade behövt det inför helgen...men det får gå ändå helt enkelt.

Är dessutom mycket irriterad då one.com inte vill samarbeta idag, mindre kul då jag har saker att fixa där. Morr. Får hoppas på bättre tur senare i eftermiddag helt enkelt.

Det blir en tidig kväll idag, imorgon ska jag på möte i Ystad. Hoppas det inte snöar då, som det gör idag, för jag vill inte gärna gå vilse i snö. Dessutom är det en så jäkla dum tid, så det går ingen buss tillbaka från stället jag ska vara på utan jag får gå ganska långt tillbaka till tåget...snö + kyla = aj i ryggen. Men men, löser sig!

Sen är det Fredag, och sen helg...igen. På Tisdag får jag äntligen pengar...shit vad jag längtar. Det behöver fyllas på i matförrådet, ganska ordentligt :/. Men nudlar funkar ju alltid.

"Jag måste bara..."

Detta är några ord som jag väldigt ofta, faktum är att det sker dagligen, upprepar för mig själv. Om och om igen. För jag måste ju bara....räkna.

OCD. Ett tvångssyndrom, som klassas som en psykiatrisk diagnos, med andra ord inte något "man bara hittar på" som jag så ofta får höra. Folk skrattar åt mig, ibland ler jag själv, för jag vet ju att det jag håller på med inte är riktigt normalt.
Men samtidigt vill jag skrika; Skratta inte! Ge fan i att håna mig! Lägg av!

Jag kan inte hjälpa det, mitt liv Är fullt av ritualer. Vad är det som är så svårt att förstå med det? Jag är långt ifrån ensam om detta.

Visst. Räkna lister kanske inte är helt normalt, inte heller berättar jag det för var och varannan människa. Men det är en sak som jag gör, jag räknar lister helt enkelt. Utöver detta lägger jag det dessutom på minnet, så har jag varit någonstans en gång vet jag precis hur många lister det finns i varje rum. Vridet? Må så vara, men det är en del av mitt liv. Inte Era lister, men räknandet. Hälften av alla rum är i ojämt antal när jag räknat, vilket kan få mig kallsvettig... Varför? Jo, för det är en annan sak som jag är lite smått besatt av....ojämna tal - big no no. Jämna, tack.
Med tanke på detta var det en liten incident nu i julas. Vi satt och tittade på tv, en familjemedlem råkade - av misstag - sätta volymen på tv´n på ojämnt. Jag sa till och det ändrades...då kom en av de som var där (som inte känner mig) på att aha! hon är en sån där som man kan reta! Vilket han gjorde. Jag blev inte arg, bara jävligt panikslagen. Det slutade med att en annan familjemedlem tog över och ändrade volymen...med motiveringen "lägg av nu för fan". Puh, tack. Jag blev mycket lättad.

Folk i min närhet har lärt sig.

Med tanke på det här med tal. Aj aj vad det kan ställa till det för mig när jag ska handla. Ska jag ha en vara av något slag och det står två där...då måste jag ta båda. Den andra blir ensam, dessutom är den ju bara EN kvar. Någon som kan gissa sig till hur det här många månader detta har kraschat min ekonomi? Det har t o m varit så jäkligt att jag har tagit mer medicin än vad jag skulle, för att det annars varit fel antal kvar i förpackningar.
Många tycker jag är urfjantig...kanske är jag det, men, sån här är jag.

Listan på vad jag gör, ja den kan göra hiskeligt lång.

Höll på och glömma all handtvätt. Yes och handsprit...ooh yes...

Finns det någon behandling för OCD?
Ja, KBT och SSRI-behandling. Jag ska göra ett försök till, det vill jag och känner mig redo för. Med en gång till, ja det innebär att jag har provat på detta tidigare. Medicineringen var ett skämt rent ut sagt, och kanske hade jag fel terapeut? Jag vet inte, men jag är beredd att prova detta en gång till. För fy fasen vad irriterande det kan vara att leva så här.

Men samtidigt....detta är ju jag? Hur mycket ska jag egentligen jobba med, för att "passa in"? Jag har haft dessa problemen i Minst 15 år, om inte längre. Visst kan jag "chansa" och e vad som händer, men prognosen är rätt kass om man går obehandlad - endast 20% blir friska utan professionell hjälp. Tåls att tänka på.

Men sen är det ju också så, att attans vad skönt det hade varit att kunna sudda ut En diagnos...?!

Jag har pratat med änglar idag

Min fd psykiater hade glömt skriva ut mediciner till mig, trots att han sa han skulle göra det så fort vi pratat klart. Han finns inte kvar på kliniken så jag kan itne få någon hjälp därifrån heller, antog även att remissen kanske hade kommit snett eftersom jag inte hört något från psyk här nere.

Nu sitter jag här och är lite lätt desperat...så jag fick tag på psyk i Ystad idag. Så jäkla gullig personal det är där! Hann prata med två stycken innan jag blev skickad till dagakuten, då de såg *harkel* att jag varit patient där tidigare....om någon av er nu skulle ha råkat glömma bort mitt självmordsförsök för 1½ månad sen. Sagt och gjort, hamnade i tele med en supertrevlig sjuksköterska där som skulle försöka fixa en tid till mig ganska så fort. Men vips - ha, vem kom gående i korridiren utanför? Jooo...jourläkaren! Gissa vem det var?
"Ja dig minns jag, hoppas verkligen du piggnade till under dagen". Hoppla. Läkaren som tog hand om mig på akuten (vi pratade lite om det där och han tyckte jag var i ett jäkla risigt skick och skrattade samtidigt som han sa att jag var mig en tjurig jävel som vägrade gå med på inläggning då...*s*).

Vi pratade en ganska lång stund och han var villig att skriva ut medicin till mig. Tack!
Jag mådde skit igår kväll (tack för all hjälp Lina!) så jag är verkligen verkligen lättad över att jag kan däcka ordentligt om några timmar. Han sa direkt att han vägrade skriva ut benzo till mig, varpå jag svarade att det är lugnt, för jag vill inte ha några (hade dock inte riktigt samma åsikt inatt) och har inte tagit sen jag träffade honom sist :).

Fick samtidigt beked på att det kommer att ta ca en månad innan jag får tid dit...vilket inte känns helt bra. Remissen hade kommit dit, dock internt i brev så det va därför ingen sekreterare kunde se det. Jag har en Prio 2, så jag behöver inte vänta Månader i alla fall...Men krisar det får jag ringa dit ändå helt enkelt, för akuttider finns det alltid, det är bara såna här planerade som kan dra ut på tiden.

Nu ska jag....till apoteket.

Tjing!

Katthemmet Kompis

Usch usch...det är fruktansvärt! Ett livsverk har brunnit ner...

Jag hoppas alla katter hittar hem igen... :'(


Ekonomiskt har jag tyvärr just nu inte råd att bidra med något, men på deras lista över saker som behövs akut - där finns saker jag kan bidra med. Någon annan som kan skicka dit något?

http://www.katthemmetkompis.se/index.shtml

Jag sjuk...katten sjuk...

Jag mådde lite bättre, tjo fick jag, en halv dag senare slog allt till igen. Fy fasen vad jag mår! :(

Nyår...tillbringades i soffan. Tills jag la märke till att min katt betedde sig lite konstigt, avvaktade, sen började han bli riktigt skum och jag märkte att han inte kunde kissa, kom bara några få droppar. Han försökte - överallt!

Först såg jag ut som ett frågetecken, för han har aldrig satt sig någon annanstans än i lådan...men nu när jag vet vad det är för fel så visade det sig att det är mycket vanligt att katterna gör så när det är så här. Kvart i tolv ringde jag Djursjukhuset.....vid tolv kom jag och veterinären överens om att jag skulla ta mig in dit fort som fasen. Nja där ljög jag, helst skulle jag komma in fortare än så...

Urinsten är jäkla allvarligt! För det trodde han att det var. Puh, vad lättad han blev när han när jag kom dit, och insåg att han hade fel!! Men det är ändå ingen rolig historia och risken är stor för återfall framöver...men det lyssnade varken jag eller katten på. Så det så. Men vilken Duktig katt jag har! Han lapar i sig Metacam som om det vore godis :).

Fy satan vad dyrt det blev.......... Gröt resten av månaden? Kan man väl lugnt säga.


Blev väckt i morse...eller ja förmiddag var det....jisses, fler och fler får se en mkt nyvaken Jenny :D.

Blondie är väldigt söt förresten, och vackrast på denna jord!

Dags att sova, jag som hade tänkt skriva ett extremt långt blogginlägg med en hel del funderingar. Men jag är monstersjuk igen, så sängen är nog det enda rätta.

Dag 1 imorgon.

:)