Förlåt

Jag har så vansinnigt dåligt samvete. För att jag inte är så social som jag brukar vara.
Jag puttar inte undan mina vänner, inte medvetet i alla fall.

Jag brukar vara noga med att bry mig om andra, sån är jag som person.
Jag vill att alla ska må bra, ha ett bra liv och vara lyckliga! Det finns inget finare än glada vänner, och mina vänner förtjänar det allra bästa!

Men just nu fokuserar jag på mig själv, tyvärr måste jag det. Även om jag inte vill det i denna utsträckningen så har jag inte mycket att välja på. Livet är lite jobbigt för tillfället. Bara en sån sak som att komma upp ur sängen på morgnarna är ett stort projekt. Inte så att jag inte vaknar, utan att just komma UPP ur sängen. Kroppen är inte pigg, den skriker varje dag. Jag tror att den också är trött på att vara sjuk...

Så Förlåt. För att jag för tillfället är en usel vän :(.

Jag vill inte vara sjuk! :'(

Jag känner mig som en tjurig 3-åring, men jag kan inte hjälpa det.

Idag har jag haft extremt jobbig huvudvärk och näsblod ett par gånger av nån konstig anledning (är inte förkyld). Om det råkar vara en farlig kombination har jag faktiskt ingen aning om, jag har nämligen vägrat ringa sjukvårdsupplysningen och fråga. Jag är bara så in i helvetes less på att vara sjuk!

När jag satt och grät som mest över detta i eftermiddags fick jag för mig och kolla hur många gånger jag träffat läkare/besökt vårdcentral/sjukhus sista året. 32 gånger. Antalet gånger jag har haft kontakt med läkare per telefon har jag inte räknat med, eller gångerna jag bara har varit på provtagning.

Jag är less, så in i helvetes less.
"Jag är nästan aldrig sjuk". 
Dom orden kan jag få äta upp nu :'(.

Imorgon ska jag till psyk. Till den bästa och mänskligaste psykiater jag någonsin har träffat. Ett välbehövligt besök som situationen ser ut nu :'(.

Jag vet att jag bara har gnällt här de sista veckorna. Det struntar jag i. Jag vill gnälla, jag behöver gnälla av mig.  Jag behöver gråta. Jag vill dela med mig...

Och framförallt; Jag vill inte vara sjuk! 
Jag har glömt bort hur det känns att andas ordentligt. Jag har glömt bort hur det känns att röra sig utan att hjärtat slår som tusan och det känns som om det ska hoppa ut ur bröstet. Jag vill veta hur det känns att inte ha ont någonstans. Jag vill veta hur det känns att vara pigg...


Jag förtjänar faktiskt inte det här :'(.

Tur jag har lurvtrollet...

Ultraljud

Idag fick jag en kallelse från sjukhuset om att jag ska dit för att få gjort ett ultraljud på hjärtat. Gissa hur nervös jag blev? :/ Har fått reda på att det förmodligen är för att kolla så jag inte har fått hjärnsäcksinflammation, vilket är en del av SLE-utredningen.

Blärk. Håll tummarna för mig 6:e Februari....

Tömd på blod och blåmärken

Jag orkade inte uppdatera igår, var så jäkla trött....men diskat har jag fått gjort i alla fall.

I Tisdags var det dags för akuten igen, det blev två rundor eftersom jag inte ville bli inlagd över natten. Jag blir nämligen knepig i huvudet av det, inte så lite heller. Ystad var ett fint exempel på det, jag bröt ihop fullständigt. I vilket fall som så skulle jag tillbaka för provtagning. Jag fick en hög (bokstavligt talat) remisser och papper av sköterskan som jag tog med mig till provtagningen och när jag satt där kunde jag inte låta bli och räkna rören efter hand som de fylldes. Snacka om grundlig utredning, det slutade med 18 stycken. Personalen skämtade och sa att det liknade en blodcentral ;). Sen var det dags för plåster. Problemet var ju bara det att jag fått blodförtunnande dagen innan, så det slutade med att de fick bandagera istället. Med tanke på den sprutan ser min mage blå och misshandlad ut nu....armvecken också för den delen, är stucken i båda. Det är nu man ska ha långärmad tröja på sig för att folk och fä inte ska få något att prata om ;).

Gick iväg till cafeterian för lite fika, det skulle ta en timme innan de akuta proverna var klara så istället för att sitta och glo på akuten tyckte de att jag skulle äta något för det kunde ta tid innan jag fick träffa en läkare sen. Till slut hamnade jag i alla fall där och de kom och pratade med mig hela tiden för att hålla koll så jag mådde någorlunda okej, fick kaffe och hade det riktigt bra. Kände mig nästan inte sjuk haha. Faktum är att jag andades lite bättre, vilket innebär att jag förmodligen haft småproppar i lungan som de först misstänkte.
Läkarna diskuterade lite kring mig och till slut fick jag veta att de akuta proverna inte var alarmerande. Något förhöjda, men mina inre organ var inte inflammerade så jag fick gå hem. Puh. Resterande (de viktiga som JAG vill ha reda på) kan ta upp till två veckor innan jag får svar på. Det blir många nervösa veckor för min del :(. Blir jag sämre innan dess ska jag in igen, läkaren gissade på att jag i så fall får fler småproppar och får då sprutor som jag får ta själv här hemma.

Måste rikta ett stort TACK till personalen på närakuten och all annan personal jag har fått träffa på Simrihamns sjukhus sista dagarna. Jag har blivit helt fantastiskt bra bemött!

Just ja. En sak som också hände i Tisdags är jag fortfarande jävligt upprörd över. En av mina grannar gick hårt in för att göra oss andra bostadslösa. Gubbjävel! Så ett litet tips till er andra; bli inte stupfull och somna ifrån både ugn och spis. Det kan sluta med att brandkår och polis kommer på besök. Samt väldigt irriterande grannar...

Det kan vara värre än jag trodde...

I eftermiddags hade jag en tid hos läkare på vårdcentralen som ordnades i Fredags. Där togs prover och ekg, sen blev jag noga genomgången av två läkare. Det slutade med en akutremiss i handen till Akuten. Igen.

Väl där träffade jag en kanontrevlig läkare som verkligen tog mig på allvar och undersökte mig från topp till tå. Jag fick inte riktigt ihop alla frågor han ställde, men jag svarade Ja på det mesta. Samtidigt snurrade tankarna, vad sjutton är på gång? Lungröntgen gjordes, nytt ekg togs och fler prover togs. Läkaren ville att jag skulle stanna över natten, men jag sa att jag hellre kom tillbaka imorgon... Helt okej för honom. Anledningen till att jag ville hem till min älskade katt var att jag blev lite knäckt över hans ord. "Jag skulle bli förvånad om du INTE har SLE".

Utredning påbörjas imorgon, med två miljoner prover........

:'(

Eventuellt har jag småproppar i lungorna, så jag fick en spruta med blodförtunnande i magen också. Så den lär vara blå och fin imorgon.

Nu blir det utredning!

Idag hade jag telefontid med läkaren angående mina lungor och mående. Bricanylet hjälper mig, men bara för stunden. Grymt irriterande... Jag har mått så här sen November, det är väldigt länge! Han tyckte att nu får det liksom räcka, det blir en ordentlig utredning på mig. Äntligen. Så jag ska träffa en ny läkare på Måndag eftermiddag, gissa om jag längtar?

Lasse Anrell, visst är det bara och hoppa?