Lugn vintermorgon..

Skånevintrar är så jäkla roliga!

Dessvärre tror jag inte att alla andra håller med mig ;).

Jag älskar snö, det får gärna vara en halvmeter djupt, det gör ingenting. Man brukar ju säga att det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder. Stämmer så bra så! Ibland blir det inte så bra färgmatchning dock, som idag. Turkos jacka och röd mössa. Tur jag inte även tog på mig mina tvåfärgade ridbyxor också (ljublås med mörkblå helskoning), då hade det varit riktigt illa. Just ja, till det rutiga ridstrumpor ;). Men idag blåste det och var kallt så jag hoppade i långkallingarna och gympabrallor utanpå...samt två par raggsockar. Hur läckert som helst.
Min plan var att cykla till affären för att handla lite nödvändigt (typ ciggaretter *fyyy*) och sen vidare till stallet.

Trodde jag!

Det är massor med snö, halt och blåser som ***** här! Pratade i telefon när jag gick, så när vi lagt på tänkte jag att äh, jag hoppar upp på cykeln...vinden snett i ryggen och dessutom nedförbacke. Hahaha, det gick några meter och sen kom det en hårdare vind - jag blåste av vägen och hamnade i en snödriva. Jag är säkert lite märklig, men jag låg där och kved av skratt. Visst har jag cyklat och ramlat förr, men inte på grund av blåst!
Insåg att detta nog inte skulle gå och genomföra så jag gick hem igen.

Vilket fult ord förresten. Gick.
Undrar vem som kom på det...

Skolbussarna är tydligen inställda. Jag har dessutom inte sett en enda unge ute på rast idag...och jag bor granne med ena skolan här. Tittade på kommunens hemsida och de har till och med ställt in alla möten ikväll pga vädret - folk kan inte ta sig hit. Och så trodde jag att jag skulle kunna cykla till stallet? Jaja, jag ger aldrig upp hoppet! Man måste ju försöka :D. De flesta har nog en gräns där de inser att nej det går inte...men jag tror någon hoppade över mig när den egenheten delades ut.

Min stackars häst tror säkert jag har övergivit honom, jag har inte varit där på flera dagar nu. Men jag tror garanterat inte att jag är den enda som inte lyckats ta mig dit haha (öppen väg = drivbildning av snö...). Ska göra ett nytt försök imorgon eftermiddag, för på förmiddagen har jag boendestöd. Håll tummarna, jag har grym hästabstinens!!

Vinteråska

Det känns så fel, så väldigt fel.
Åska ska det göra på sommaren! Inte på vintern!
Framförallt inte när snön vräker ner samtidigt...

Jag trodde jag hört fel, visserligen såg jag skymtar av blixtar men inte fasen trodde jag det var åska. Sen började det smälla rätt ordentligt. Såg då på Facebook att det var fler än jag som hört och sett detta, som bor i samma by som jag, samt strax utanför. Njäe, men alltså, det här känns så fel! Men samtidigt så jäkla häftigt :D.

Det är tydligen ganska ovanligt, sker i södra Sverige utmed kusterna några enstaka gånger varje år. Tack för infon om det Zanna!

Snön vräker fortfarande ner...och så lite hockey!

Underbart! När jag vaknade i morse var det vindstilla och snön dalade ner i stora stora flingor. Magiskt! Jag har i större delen av mitt liv bott i den nordvästra delen av Skåne, men jag har tidigare hunnit med en sväng i Sjöbo också och den vintern glömmer jag aldrig (ingen annan heller som borde på den gården). Sen flyttade jag till Falsterbo, vilken vinter! Sen flyttade jag till Trelleborg. Samma sak där! Nu har jag bott på olika ställen i Tomelilla kommun i 1,5 år och det är helt sanslöst. Jag har fått höra att detta är ganska normal vinter här nere, hur häftigt som helst. Varför flytta till Norrland för att få känna på riktig vinter - när man kan bo på Österlen?

När jag pratade med mamma i telefon i morse (var ju tvungen och skrika ut min lycka över att det fortfarande snöar) så passade Zizzo på. Han sneglade på mig och sen sträckte han lite snyggt på sig...och ljusstaken åkte i golvet. Demonstrativt satte jag upp den igen, inte riktigt där den stått tidigare.

Men han ger sig inte. Det är hans fönster. Så just nu ligger han så här... Lite på soffan och frambenen mellan blommorna och bakbenen har han lagt under den ljusstaken som alltid får "flytta".



Han är väldigt nöjd! Det är inte jag.

3-1 till Zizzo.

Skit också. Det är många dagar tills ljusstakarna ska plockas ner igen, det känns som om det här kan bli en ganska lång kamp. Inte skulle jag bli speciellt förvånad heller om jag förlorar...

Igår åkte Malmö på storstryk av Rögle - helt jävla underbart om jag ska vara ärlig! Jag satt här i soffan och bara log, så nöjd. Målen rasslade in och mitt leende blev bara större och större.

En annan som åkte på stryk igår var Jakob Silfverberg (Brynäs). Nils Ekman (DIF) fick nåt psykbryt, åkte ut naturligtvis. Min åsikt? Lång avstängning! Hela den matchen var rubbad från början, när Djurgården gjort första målet (Kempe, fd röglespelare btw) så blev det supporterbråk, isen tömdes på spelare och det slutade med att DIF´s lagkapten fick gå ut och säga till åskådarna att uppföra sig. Pinsamt. Riktigt pinsamt.

Sport ska vara roligt, det är inte på liv och död!
Om man inte är AIK´supporter dvs, då anser man att man får bete sig hur som helst. Det såg vi inte minst förra säsongen när de mötte Rögle och en supporter tog sig ner i spelarbåset och vevade runt... Det hotades med höga böter för klubben och spel inför tomma läktare som straff. Det blev ynka 25.000:- i böter. Garanterat bara för att deras ekonomi var körd i botten och de hade en kris med stort K. Pinsamt.

För 3 år sen hände det en olycka...

Av en slump såg jag idag en artikel om en svensk toppryttare som blivit sparkad i ansiktet av en häst, med käkfraktur och utslagna tänder som resultat. Stackare, jag vet precis hur det känns. Började fundera och kollade vilket datum det var idag. Minsann, idag är det på dagen 3 år sen samma sak hände mig.

Vid det tillfället hyrde jag ett eget stall, där jag hade mina två hästar samt en dåvarande väns två hästar. Den ena var en äldre valack som blivit kastrerad i början av sommaren och åkte till mig direkt efter det. Han var lugn som en ko och gjorde inte en fluga illa. Mamma dök upp i stallet på kvällen för att hämta upp mig när jag kvällsfodrat. Hon hade morötter i bilen som jag skulle hämta, jag stängde inte valackens box ordentligt (behövdes aldrig annars) för jag skulle ändå in där direkt när jag kom in för att slänga på hans termotäcke för natten.
När jag kom in igen hade han gått ur boxen för att hälsa på den vackra fuxtjejen i stallet. Jag sa till honom att gå in i boxen, brukade han göra...men det gjorde han inte. Jag skulle gå runt honom och precis när jag är mitt bakom honom sparkar han bakut.

Ops. Det var den dagens stora misstag!

Hästarna fick mat lite senare än vanligt den kvällen, jag prioriterade ilfart till akuten ;).

Så här såg jag ut senare på kvällen när det hänt...min bror fick uppgiften att hålla i kameran de närmaste veckorna, för det här ville jag dokumentera.



Jag skulle kunna skriva en roman om alla sjukhus och tandläkarbesök, men det ska ni slippa höra. Jag blev väldigt dåligt bemött på akutmottagningen på kvällen det hände, läkaren (som utgav sig för att vara kirurg men visade sig vara allmänläkare) tabbade sig rätt kraftigt kan man säga. Det är många inblandade och ganska snabbt konstaterades det att om han satt mig i en ambulans med ilfart till tandkirurgen i Malmö hade jag idag haft hela och fina tänder.
Jag blandade naturligtvis in Patientnämnden (fd förtroendenämnden) som inte var speciellt imponerande av hans sk behandling. Som egentligen inte var någon behandling alls faktiskt. Han vägrade röntga mig (!) och sy tyckte han att tandläkaren kunde göra dagen efter... Visst, det gjorde han, 8 stygn, stora delar av mitt tandben var syligt. Han och de andra kämpade som djur, jag stortjöt...det gjorde så satans ont! Eftersom det gått så lång tid så satt tänderna jävligt hårt...försökte helt enkelt dra tänderna på rätt plats igen (de pekade bakåt..). Antingen skulle det kanske gå, eller så skulle han dra sönder tänderna. Jag hade med andra ord inte så mycket att välja på! Under tiden sökte de tandkirurgen men där vägrade de svara... Tänderna kom hyfsat på plats iaf, så när stygnen satt där de skulle så fixade de ihop gips och satte över tänderna i överkäken så de förhoppningsvis skulle stanna på samma ställe.

Äta? Njaaa, det gick inte så bra! Min läkare fick skicka remiss till dietist som i sin tur fixade näringsdrycker som jag fick hämta ut på apoteket. Om man inte får sånt rabatterat via en dietist blir det läskigt dyrt i längden nämligen...

Efter några dagar var jag så här snygg...med gips och blå trådar från stygnen *s*.
Jag var så jäkla svullen så läpparna sprack, det sved som f*n kan jag meddela!





Tandkirurgen kunde inte ta emot mig förrän drygt en vecka senare (vägrade göra det utan remiss dessutom, min vanliga tandläkare var vansinnig!), då konstaterades det att jag hade en krosskada på överkäken (jag plockade benflisor som kröp fram ur tandköttet ganska lång tid efter). Så pass illa att hade jag inte haft hörntänderna på plats (som också skadades, men det visade sig senare) hade framtänderna helt enkelt ramlat ut.

Vid detta tillfället var jag rädd för att gå till tandläkaren. Men jag fick vänja mig, jag var hos tandläkaren (3 olika, vanliga tandläkaren, sjukhustandvården och specialist i Malmö) 18 gånger på 1 år (!).

Dessutom åkte jag på en wiplashskada, som krånglar lite då och då.

För er som inte provat kan jag förresten meddela att det är väldigt gott att dricka kaffe ur sugrör ;). Det gjorde jag väldigt länge....Det värsta var nog inte den fysiska smärtan i början, det var den psykiska. För av förklarliga skäl så tittade människor rätt mycket. Mer än en gång fick jag säga att jodå, jag har åkt på stryk...men av en häst.

Idag har jag fortfarande problem med tänderna. Samt ett litet ärr.
Det är allt!

Men jag ska vara tacksam över att jag fortfarande sitter upp, hade det tagit några cm högre upp hade jag lika gärna kunnat vara död. Tur i oturen helt enkelt!

Jag tog tag i rädslan redan dagen efter olyckan, för det är inte konstigt om jag blev lite skraj faktiskt. Tränade som tusan på hästen som sparkade mig, det gick bra - även om det tog lite tid. Men jag är fortfarande lite osäker när det kommer till bakben...är inte så säker på att jag någonsin kommer över det.

Många tror säkert fortfarande att jag är sur på hästen som sparkade mig, men varför skulle jag vara det? Det var jag som var nonchlant, en olyckshändelse. Det kan jag ju knappast klandra hästen för.

Stallbesöket ställdes in...

Jag trotsade vädret och skulle till stallet. Trodde jag... Efter några kilometer insåg jag att det var förenat med livsfara. Slirigt och hemskt, jag gick ganska mycket för det gick helt enkelt inte och cykla. Dessutom började jag få rätt ont i ansiktet, jag mitt smarta nöt hade nämligen glömt halsduken. Ingen fara egentligen, men har man (som jag) köldallergi är det inte riktigt lika bra. Jag visste att jag inte hade antihistaminer hemma så jag pep inom Apoteket och shoppade loss på det och stoppade i mig direkt.

Jag är ändå ganska lyckligt lottad, min allergi är inte så allvarlig (får bara små blåsor som försvinner efter några timmar, om jag har medicin). Det finns vissa som knappt kan bada i tex. badhus eller vara ute när det är kallt utan att blir väldigt väldigt dåliga.

Det står förresten 2-1 till Zizzo nu.

När jag vaknade i morse hade han flyttat den ena ljusstaken i fönstret så han kunde ligga där ändå. Han hade helt enkelt puttat ner den i soffan.....

Pälsdjuret är inte glad....

Oj oj oj vilka sura miner det är här hemma!
Jag slängde upp ljusstakarna igår kväll, kunde inte vänta...det är ju så mysigt! Problemet är att det blir trångt i det ena fönstret. Det är inte alls uppskattat om man heter Zizzo och brukar sova där för att komma åt värmen från elementet. Det var rätt så lugnt igår, det var ju kväll då och då sover han i soffan och sen i sängen hos mig.

Men nu är det ny dag. Han är inte sur, han är förbannad!
I ren protest slutade det med att ha la sig på ryggstödet på soffan som står vid fönstret, med jämna mellanrum tittade han, mycket surt, mot mig som satt i andra soffan. Sen fortsatte han ligga där och snegla ut på snön mellan blommor och ljusstakar. Efter en stund flyttade han ner i soffan istället.

Om blickar kunde döda.......

Men nu har han hämnats. Jag städar och stryker, dukar och gardiner ska upp. När dukarna var på plats såg han sin chans. Han har lagt sig ner på varenda, röd, duk och rullat runt...mycket nöjd. Mycket mycket nöjd. Jag konstaterade ganska fort att mina dukar är inte röda längre.

Så nu står det 1-1 här hemma.

Skånetrafiken...och knepig dröm.

I förmiddags var det dags att åka till Ystad, till sjukgymnasten som vanligt. Det är nog ingen som har missat att det snöar i Sverige, naturligtvis trillar flingorna ner i Skåne också. Även i Tomelilla. Naturligtvis även när jag skulle cykla.
Tjoho! Det gick inte fort ner till stationen, jäklarns vad halt det var!Det var inte så bra plogat någonstans, så det var säkert därför...dessutom hade det frusit lite med tanke på tidigare väder så det var knaggligt och allmänt obehagligt underlag.
Men jag kom fram!

Det gjorde bussen också till slut, nästan 20 minuter försenad. Men jag är inte förvånad med tanke på vädret, skulle den vara i tid hade jag tvärtom blivit mycket förvånad.
Busschauffören gillade dock inte att hon var försenad, hon körde som en galning. Det går inte att köra in så mycket förlorad tid, det är helt omöjligt i ett sånt här väder! (annars också för den delen) Det var en väldigt obehaglig resa, när vi för andra gången var på väg ner i diket så funderade jag över varför jag var så här korkad och inte tog tåget istället? Chauffören satt där framme och pratade högt om hur halt det var och ojjade sig över att nu var det minsann nära att vi hamnade i diket!

Nåja, jag kom fram. Pratade lite i telefon när jag gick den sista biten, den sista jag pratade med gick det dock inte så bra med...fråga mig inte hur det gick till , men jag tappade telefonen i en vattenpöl. Euhm. Men den funkar igen, så det var inget farligt ;). Hos sjukgymnasten fick jag reda på att kursen ska fortsätta i Januari - jippi! Vad glad jag blev!

När jag skulle hem igen hade snöandet lugnat ner sig så jag tog bussen ändå (hade tänkt ta tåget..) så slapp jag vänta så länge, då var vägarna hyfsat fina. Tyvärr hade Skånetrafiken stängt nere på stationen när jag kom dit, så jag ringde när jag kom hem istället. Varför? Jo för jag hade lite åsikter om chaufförens beteende. Kvinnan jag pratade med tackade så hemskt mycket för att jag ringt och hon höll helt och hållet med mig om att det inte spelar någon roll när man kommer fram i såna här situationer - huvudsaken är att man kommer fram!

I natt sov jag riktigt bra för en gångs skull, jag är inne i en sovadåligtperiod igen, de är hemska. För nån timme sen blev jag rejält trött och gick och la mig. För några minuter sen vaknade jag igen, jag drömde om kaffe och clementiner (?!)...insåg fort att får jag inte i mig detta NU så vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ska snart slänga i mig min andra clementin, fy fasen vad goda de var! Jag får nog ta mig iväg till ICA imorgon igen och köpa några kg till, det är sällan de är så här goda. Mums!
kaffe har jag också fått i mig, jag är en riktig kaffekärring! Det bästa med det är nog att jag kan dricka det oavsett tid på dygnet, det påverkar inte min sömn alls. Himla bra faktiskt!

Zizzo gick upp han också...inte mycket road. Vi hade ju redan gått och lagt oss! Jo, men nu fick jag lite habegär och då blir det inte riktigt som planerat. Han är trött, men ligga kvar i sängen kan man ju inte göra helt ensam... Så just nu ligger han på min nya lilla whiteboardtavla och sover (?!). Men det kan han inte göra imorgon, för då ska den upp på väggen! Jag har en hörna i köket ledig där den kommer och passa perfekt.
Kanske kommer det att se lite märkligt ut, men det bryr jag mig inte om. För nu ska mitt schema finnas synligt för mig Hela tiden - så jag inte kan fuska! Mina veckoschema alltså. Det där som gör att jag klarar av min vardag. Ett sådant skulle ni också ha, det är helt sanslöst vad mycket mindre man stressar och pressar sig själv! Det är liksom inget att fundera på, står det att jag ska dammsuga på Måndagen så ska jag göra det.

Håll tummarna för att vädret är bättre imorgon så jag inte ramlar med cykeln på väg till stallet och slår ihjäl mig. Det vore så onödigt!

Pälsdjuret tar mycket plats!

Tur jag har två soffor ;).



Förresten, är det någon om inte har hajjat det så är bilderna klickbara och i lite större format...

Blombud!

Det är alltid lika trevligt :).

Tack så jättemycket!
Blev så glad när jag såg att det var ett par gerbera med i buketten, min favoritblomma!

Nu ska jag ut och göra snöänglar. Jag pratade med min systers sambo innan idag och han sa att det fick man göra även när man är gammal. Så det så!

;)

Bra början på morgonen...not!

Jag satt och drack kaffe i soffan i morse och plötsligt small det till i fönstret. Hoppsan, en pippifågel som flög rätt in i rutan. Det var i och för sig ett tag sen det hände sist (har aldrig blivit några skador på dom tidigare iaf), men jag kollade på altanen och visst satt där en liten gråsparv. Den såg lite förvirrad ut, vilket inte alls är konstigt. Efter en stund tittade jag igen och då kunde den vare sig flyga eller gå utan låg på sidan...stackars pippifågel! Så jag gick ut i snön för att kolla lite närmare och den blev inte rädd för mig heller. In igen för att hämta vantar och plocka upp den, usch den mådde inte alls bra stackarn. Den pep inte ens, blinkade bara lite :(.

Hoppas nu ingen tror att jag inte gav den en chans, den fick en halvtimme på sig att bli pigg igen - men den blev bara sämre. Inte kul, men vad gör man? Djur får inte lida. Lilla pipifågeln, sov så gott...

Jag bygger om lite här...

...men jag är snart tillbaka!
Blir lååångt inlägg imorgon...eller så publicerar jag alla utkast jag lyckats göra de sista två veckorna. De är många kan jag lova. Har inte mått så bra.

Ber om ursäkt för hur det ser ut här för tillfället, ska fixa till det imorgon.
Nu sova.

Ångesten from hell hittade hit

Pang bom, bara sådär från ingenstans.

Nu kan jag andas igen. Det kunde jag knappt för en timme sen.
Jag fick sätta mig i soffan, tårarna sprutade.
Är det nu jag ska dö?
Ganska snabbt kom jag fram efter att ha pratat med mig själv, att nej det är bara ännu en panikångestattack. Det går över...det går över...det blev bättre...sen triggades det igång igen. Önskar så att jag visste vad det är som utlöser detta.

Men jag tänker inte ge upp. Så fan heller!
Jag har klarat av det förr.
Då gör jag det igen.

Innan har jag tagit ett steg framåt och fem steg bakåt.
Nu går jag tre steg framåt och ett bakåt.

Så det så!



Orden säger mycket...om mig och mitt...

Två ljus brinner...

...och det för att visa vägen för två själar.

Hälsa alla jag saknar.
Både människor och djur...