I förmiddags var det dags att åka till Ystad, till sjukgymnasten som vanligt. Det är nog ingen som har missat att det snöar i Sverige, naturligtvis trillar flingorna ner i Skåne också. Även i Tomelilla. Naturligtvis även när jag skulle cykla.
Tjoho! Det gick inte fort ner till stationen, jäklarns vad halt det var!Det var inte så bra plogat någonstans, så det var säkert därför...dessutom hade det frusit lite med tanke på tidigare väder så det var knaggligt och allmänt obehagligt underlag.
Men jag kom fram!
Det gjorde bussen också till slut, nästan 20 minuter försenad. Men jag är inte förvånad med tanke på vädret, skulle den vara i tid hade jag tvärtom blivit mycket förvånad.
Busschauffören gillade dock inte att hon var försenad, hon körde som en galning. Det går inte att köra in så mycket förlorad tid, det är helt omöjligt i ett sånt här väder! (annars också för den delen) Det var en väldigt obehaglig resa, när vi för andra gången var på väg ner i diket så funderade jag över varför jag var så här korkad och inte tog tåget istället? Chauffören satt där framme och pratade högt om hur halt det var och ojjade sig över att nu var det minsann nära att vi hamnade i diket!
Nåja, jag kom fram. Pratade lite i telefon när jag gick den sista biten, den sista jag pratade med gick det dock inte så bra med...fråga mig inte hur det gick till , men jag tappade telefonen i en vattenpöl. Euhm. Men den funkar igen, så det var inget farligt ;). Hos sjukgymnasten fick jag reda på att kursen ska fortsätta i Januari - jippi! Vad glad jag blev!
När jag skulle hem igen hade snöandet lugnat ner sig så jag tog bussen ändå (hade tänkt ta tåget..) så slapp jag vänta så länge, då var vägarna hyfsat fina. Tyvärr hade Skånetrafiken stängt nere på stationen när jag kom dit, så jag ringde när jag kom hem istället. Varför? Jo för jag hade lite åsikter om chaufförens beteende. Kvinnan jag pratade med tackade så hemskt mycket för att jag ringt och hon höll helt och hållet med mig om att det inte spelar någon roll när man kommer fram i såna här situationer - huvudsaken är att man kommer fram!
I natt sov jag riktigt bra för en gångs skull, jag är inne i en sovadåligtperiod igen, de är hemska. För nån timme sen blev jag rejält trött och gick och la mig. För några minuter sen vaknade jag igen, jag drömde om kaffe och clementiner (?!)...insåg fort att får jag inte i mig detta NU så vet jag inte riktigt vad som händer. Jag ska snart slänga i mig min andra clementin, fy fasen vad goda de var! Jag får nog ta mig iväg till ICA imorgon igen och köpa några kg till, det är sällan de är så här goda. Mums!
kaffe har jag också fått i mig, jag är en riktig kaffekärring! Det bästa med det är nog att jag kan dricka det oavsett tid på dygnet, det påverkar inte min sömn alls. Himla bra faktiskt!
Zizzo gick upp han också...inte mycket road. Vi hade ju redan gått och lagt oss! Jo, men nu fick jag lite habegär och då blir det inte riktigt som planerat. Han är trött, men ligga kvar i sängen kan man ju inte göra helt ensam... Så just nu ligger han på min nya lilla whiteboardtavla och sover (?!). Men det kan han inte göra imorgon, för då ska den upp på väggen! Jag har en hörna i köket ledig där den kommer och passa perfekt.
Kanske kommer det att se lite märkligt ut, men det bryr jag mig inte om. För nu ska mitt schema finnas synligt för mig Hela tiden - så jag inte kan fuska! Mina veckoschema alltså. Det där som gör att jag klarar av min vardag. Ett sådant skulle ni också ha, det är helt sanslöst vad mycket mindre man stressar och pressar sig själv! Det är liksom inget att fundera på, står det att jag ska dammsuga på Måndagen så ska jag göra det.
Håll tummarna för att vädret är bättre imorgon så jag inte ramlar med cykeln på väg till stallet och slår ihjäl mig. Det vore så onödigt!
