Lösenord på vift

Men jippi, vad glad man blir!

Bloggtoppen.se har fått sin databas hackad och finns ute till allmän beskådan. Nu är det kollat och nog fan fanns jag med på listan. Så onödigt! Vad vinner folk på att göra sånt här? Ingenting!

Och nej, jag är inte speciellt glad........

Uppdatering om mina fötter

Igår var det dags för Hudmottagningen på nytt sjukhus och ny läkare. Aningens nervöst och det var precis att jag tog mig till sjukhuset, jag hade så ont i  fötterna och gick så sakta så till och med sniglar hade sprungit för mig.

Jag kom in en kvart före utsatt tid (!!) och hon tog sig en titt på fötter och händer. Jag hade med mig en kopia på journalen från förra sjukhuset som hon läste igenom och blev lite upprörd, den behandlingen jag fått är inte rätt för PPP så det var inte så konstigt att jag inte blivit bättre utan tvärtom sämre.
Så det var bara att börja om på noll..... Helt nya cortisonlösningar och duodermplattor på i princip hela fötterna (jag ser inte klok ut haha). När jag ändå var där skulle sköterskan lägga om fötterna så jag sprang bort till henne. Åh vad jag önskar att jag hade haft en kamera med mig för att föreviga hennes blick, när jag satt där i en stol drygt en meter ovanför golvet och hon fick se hur fötterna såg ut. "Kan du ens gå?" och "Hur ska jag få ihop detta..." gjorde att jag skrattade rätt gott. Det gjorde vi även de resterande 45 minutrarna som det tog att pussla ihop allt också. Vilket jobb!
Ganska fort konstaterade vi att detta är inget jag klarar av själv, så jag får springa iväg till distriktssköterskan och få det omlagt två gånger i veckan istället. Jag ska nämligen ha dessa plattorna på hela tiden i en månad, med förhoppning om att den extrema inflammationen ska lägga sig. Samt att det blir en sorts smärtlindring, jag slipper gå med öppna sår på golv...

Nåja, hon blev klar till slut (tyckte faktiskt synd om henne, inget litet jobb hon gav sig på) och under tiden hade vi i alla fall trevligt. Det brukar vara genomgående när det gäller mig (har jag fått höra mer än en gång), jag är pratsam, har en stor portion humor och är inte så svår att ha och göra med.! :) När jag kom ner och tog på mig strumporna igen insåg jag att...jag kunde gå. Det gjorde inte ont. Alls! Det var flera år sen jag tog ett steg utan smärta sist. Den känslan är obeskrivbar!

Om en månad ska jag tillbaka och sen ska jag på täta kontroller, känns mycket bra. Fick förtroende för läkaren direkt och hon var kanontrevlig.
Det finns en behandling till. En medicin som har mindre trevliga biverkningar och jag tvingas bestämma mig för saker som aldrig går att rätta till. Jag diskuterade detta mycket med läkaren och hon förklarade flera gånger vilka val jag hade. Det är upp till mig, men jag ska absolut inte göra några förhastade beslut. Risken finns att jag inte blir bättre av behandlingen överhuvudtaget, men OM jag blir det så blir jag markant mycket bättre, har jag tur blir jag symtomfri helt och hållet. Men åååh, inget lätt beslut...

Nåja. Ut från sjukhuset och ringde Mari-Louise, en god vän som bor i närheten. Hon hämtade upp mig och så fick vi umgås i några timmar. Hur mysigt som helst! Tack!

Mitt lilla hjärta

Jag vill ha en symaskin!

Alla som känner mig dog nog nu....
Men så är det faktiskt.

Jag vill börja sy!

Järnbrist. Igen.

I Onsdags  var jag på vårdcentralen igen för att ta nya prover, det är ett halvår sen sist så vi skulle kolla hur järnvärdena såg ut. Igår förmiddags ringde läkaren mig och jag fick domen; jag har järnbrist. Igen. Eftersom jag mådde så bra av järninjektionerna så ville han ge mig det igen, så det bokade jag in med sköterskan i telefon nån timme senare. Nästa Torsdag sätter det igång igen. Förhoppningsvis behövs det bara 4-5 injektioner denna gången och inte 10 som sist. För värdena var inte katastrofalt dåliga denna gången, men måste ändå fyllas på. Jag hade detta på känn, för jag har blivit lite blek (vilket även mina boendestöd har noterat) och har sista månaden blivit anfådd igen.

Jag har förstört min kropp. Kul. Alla år med ätstörningar har fått kroppen att skrika rätt ut och läkaren tror att jag kommer att behöva fylla på med järn minst en gång om året framöver. Det kan jag stå ut med, bara jag vet varför det blir så här. Förstörd kropp helt enkelt. Punkt.

Jag bokades in hos rätt sköterska, hon är en av få som "bara" behöver sticka mig 1-2 gånger för att sätta en infart. Jag är extremt svårstucken... Dessutom har jag mycket ärrvävnad efter förra omgången och det gör det ju inte direkt lättare. Men men, bara att stå ut! Och jag är inte spruträdd så det ska nog gå bra :).

Mina fd ätstörningar har förstört MYCKET i min kropp, så vad ni än gör, har ni en ätstörning - sök hjälp. Det är inte värt det! Jag får stå ut med en trasig kropp (på många olika sätt, samt medicineras) resten av livet bara på grund av att jag ville bli smal.

Just ja. Jag känner knappt av biverkningar från den nya medicinen längre. Lite illamående bara (men det tar jag medicin för) och så svettas jag som en gris. Men annars; inget. Skönt!!

Världen snurrar

Ja det snurrar, bokstavligt talat.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, men antingen är det på grund av medicinerna jag håller på och trappar ut eller den jag håller på och trappar upp. Jag vill inte kolla på FASS heller för då får man bara en massa inbillningsbiverkningar. Jag får världens yrselattacker hela dagarna och det är ganska läskigt.

Illamåendet är mycket bättre i alla fall, vilket är riktigt skönt!! I övermorgon är det dock dags att öka på dosen igen, får se hur det blir då. Men det ska väl inte bli nån större försämring antar jag, det finns ju redan i kroppen liksom.

Sömnen är åt helvete. På ren svenska. Jag börjar faktiskt fundera på om det var en bra idé att trappa ut alla sömnmedicinerna på en gång, fast jag antar att jag borde ge det någon/några veckor till, så kroppen har en chans att vänja sig vid att inte vara full med piller? Kruxet är ju bara att jag inte sover istället, vilket inte heller är så bra. Men men, antar att det bara är att stå ut?

Btw, snart är det 2 år sen jag slutade med benzo. Heja!

Vilken natt...

Sova? Vad är det? För en gångs skull var jag trött, men kunde inte somna ändå. Anledningen stavas ZIZZO.

Snacka om att han sov gott...

...till skillnad från mig. Han vägrade flytta sig. När jag puttade bort honom så MORRADE han åt mig. Kattskrälle! Efter ett antal försök, med samma resultat, fick jag inse att detta skulle bli en lite småjobbig natt. Jag skämtar inte om jag säger att jag fick 30 cm att sova på, kroppen mådde inte helt toppen när jag vaknade i morse. Stel? Jag? Närå, tro inte det..............

Nåja, en sak blev ju bra igår i alla fall. Middagen! Inget slår vällagad husmanskost! Så här bjöds det på kålpudding, blev rester så jag behöver inte fundera på vad jag ska äta idag ;).

Cirkuskatt?

Idag har jag en ganska bra dag. Förutom att jag mår som jag gör...men det är ju övergående.

Tidigare i eftermiddags fick jag äntligen pratat med psykiatern, som förstod problemet med medicin som inte går på högkostnadskortet och skrev ut så det skulle funka ändå. Suveränt! Apoteket hade fått in den beställda medicinen så nu är det bara att börja knapra. Jag är väldigt väldigt nyfiken på hur pass mycket hjälpt jag kommer att bli! När jag ändå var där gick vi igenom min medicinlista och raderade lite, ska jag ändå inte äta dom behöver dom ju inte ta upp en massa plats. En bra sak med detta är också att jag kommer billigt undan. Väldigt billigt undan. Jag kommer inte ens upp i högkostnadskortet på ett år...

När jag kom hem igen kom lilla Zizzo springande. Busdags! Vi har ett litet problem bara (i hans ögon är det dock liknande en världkris), hans tyganka är försvunnen. Igen. Jag kan bara inte hitta den någonstans och jag menar sååå stor är inte lägenheten. Men det är inte så lätt att hitta den heller eftersom jag har en pälsboll springandes kring huvudet helt överlycklig över att matte kryper omkring på golvet i jakt på ankan.

Nåja, den kommer nog fram nån gång.
Hoppas jag verkligen, eftersom jag inte vet var jag kan köpa nya...

Alla som träffar min lilla katt blir glada. Han är fin, superfin! (ja, jag är jättepartisk) Och hjärtat är så enormt stort, det går inte och beskriva hur mycket han betyder för mig. Detta vet han dock om och utnyttjar det ibland, han är inte dum den där ;) (men helt smart är han inte heller, man blir väl som man umgås antar jag? *skyldig*).
Kräsen är han också. En storts mat funkar, resten vägrar han titta på, ännu mindre smaka. Räkor, kyckling, färs...ja allt som vanliga katter tycker om - det ratar han. En lite udda grej äter han dock och jag får hålla hårt i tallriken när jag har bakat kladdkaka. För av någon konstig anledning äter han det mycket gärna...

Men han har en favorit. Som han gör allt för att få äta. Han gör allt jag ber honom om, bara jag håller en sån här i handen.... Whiskas temptation! Sitt och ligg funkar suveränt på kommando, om jag har en sån bit i handen ;). Snart sitter kommandot att gå på bakbenen också :D.

Mår illa...

Tyvärr lär det bli en massa gnäll här de närmaste dagarna, för jag är verkligen inte på topp. Jag mår så vansinnigt illa...trots medicin. Det verkar bli till att somna sittande idag, för ligga ner är ingen höjdare kan jag lova. Men ska först prova med en hel drös kuddar i sängen igen, för ryggen tar så mycket stryk av att sitta rakt upp och ner sådär.

Jag upptäckte förresten en trevlig biverkning av den nya medicinen! Som jag i och för sig inte börjat med ännu, men ändå. "Vanlig biverkning; Viktminskning". Tjohoo!!! Resten av biverkningslistan försöker jag dock glömma bort att jag läst........ Förutom att det är vanligt att man gäspar, det tyckte jag faktiskt var lite charmigt. Så, ni som träffar mig...det är inte ni som tråkar ut mig *fniss*.

Jag hoppades på att psykiatern skulle ringa mig idag, men jag antar att det blir dåligt med tid idag så hon gör det imorgon istället. Håll tummarna.

Höst!

...och efter den kommer vintern ;). Jag längtar! Till skillnad från väldigt många andra...
Hösten är en så otroligt vacker årstid, finns inget vackrare än när alla löv ändrar färg. När jag var i Ängelholm igår såg jag helt galet vackra träd, närmare bestämt rönn. Attans att jag inte hade kameran med mig!

I matväg så gillar jag också hösten. En massa rotfrukter, grytor som kokat några timmar, soppor...åh, det finns så mycket. Sen blir det ju mörkt ute också. Även är jag tvärtemot ganska många andra, jag gillar mörkret! :) Mycket för att min sömn blir mycket bättre eftersom jag är så ljuskänslig.

På tal om sömn och mediciner så håller jag på och trappa ut mina. Lika jobbigt varje gång, jag känner mig som en dåligt urvriden disktrasa... Men det är ju övergående, så jag ska nog stå ut några veckor. Psykiatern skrev ut Primperan till mig och det underlättar en hel del, men det tar ju inte bort allt tyvärr. Men men, det löser sig nog.

Igår kom jag hem från Ängelholm igen. Hade superkul! Resan dit var inte så rolig dock, jag råkade ut för en tågvärd som tyckte att hon var lite bättre än alla andra. Maktbegär tro? Eller så kunde hon inte sitt jobb. Men vilken tur att JAG kan hennes jobb då. Så den fighten vann jag. Ha!

Fick även en ursnygg vinterjacka från min lillebror, tack tack tack!

Så nöjd!!

Varför var jag nervös inför läkarbesöket idag? Helt onödigt! Hon var ju super!
Hon lyssnade på vartenda ord jag sa och det är jag inte van vid om man säger så... Jag är verkligen nöjd!

Jag fick springa till sjukhuset för jag var försenad (inte mitt fel...) och snudd på hyperventilerade när jag kom innanför dörrarna där. De som känner mig vet att jag får snudd på panik i såna här situationer, jag avskyr att inte vara ute i tid. Läkaren sa dock att det var absolut ingen fara att jag var försenad, det var ju hon också. Jo, men, ja...haha. När vi kom in på rummet sa hon att hon hade läst i journalen om hur jag blivit bemött tidigare och hon hoppades på att jag skulle få ett bättre intryck nu. Det fick jag kan jag lova!!

Men som sagt, det gick bra. Mycket bra faktiskt...
Ganska snabbt konstaterade hon att jag hade en ganska kraftig depression och undrade varför jag inte blivit medicinerad för det? Ja du, bra fråga...jag äter mest sömnmediciner nu... Där kom nästa problem in. Jag är övermedicinerad. Så vi kom fram till att jag ska dra ner på de flesta, förutom att jag ska medicineras mot depression. Det ska bli skönt att bli av med mina, vad jag kallar, tjockismediciner. Kanske lyckas jag gå ner de 20 kilona jag gått upp pga dom...

Jag ska ringa henne om två veckor och så ska vi träffas i mitten av November igen. Känns bra!
Sen ut i höstrusket igen och gå till tåget, mina fötter var döda vid det här laget... Väl hemma så var det Apoteket nästa. Där stötte vi på lite problem, Medicinen jag ska börja med går inte på högkostnadskortet, dock gör den billigare varianten det så hon bad mig ringa läkaren igen och skriva ut det istället. Kanon :).

En sak är jag dock mindre nöjd med idag, det är Skånetrafiken.
De kan räkna med ett riktigt irriterat mail från mig idag, jag är förbannat trött på allt strul nu!

Imorgon ska jag åka till Ängelholm, dags för lite hockey igen.
Alldeles för länge sen sist! :)

Nu räcker det!

Jag ger upp! Jävla fötter! Pilen säger allt, jag ska visst på uppe på foten också?! Räcker det inte med att jag börjar få blåser på utsidan av fötterna också? Har ju redan på hela hälen! Hela fotsulan! Nästan hela fötterna! Upptäckte detta tidigare idag när jag kände att det kliade uppe på foten. Det kom både en och två tårar. Fan!

Håll tummarna för att nya hudläkaren jag ska till har nån bra mirakelmedicin, annars tänker jag anlita någon med yxa. Som tack för hjälpen kan den få en kopp kaffe, eller två. Krisar det kan jag alltid slänga ihop en kladdkaka eller äppelpaj. Någon frivillig i närheten?

Jag tror det är läge för äppelpaj och tröstäta lite. Det är bakdags, helt enkelt.

Och så ska jag börja nojja, ska till nya psykiatern imorgon.
Nerverna sitter inte riktigt där de ska idag.

Fler såna här dagar, tack!

Helgen har gått åt till elaka tankar, till elaka människor.
Kan lätt konstatera att den elakaste varelsen som finns, är människan.

...men idag har jag haft en riktigt bra dag!
Inatt sov jag ordentligt för första gången på väldigt länge. Halv sju vaknade jag, pigg. Drack mitt kaffe och sådde lite paprika på farmville, för att sen bara sådär få ett städryck. Så hela lägenheten blev städad, torkat golv, dammtorkat, putade ett fönster, bytte gardiner och plockade bort det (förhoppningsvis) sista ogräset på altanen mm.
Halv elva hade jag boendestöd och köttbullar stod på menyn.
Sen drog jag iväg till affären och sen landade jag i soffan.
Där sitter jag fortfarande ;). Rejält trött.

När jag kom hem från affären och kollade posten så låg där en kallelse till nya hudläkaren. Underbart!

Nu är det hockey...och de som känner mig vet att jag är typ oanträffbardå...