Jag känner mig utanför.
Faktiskt.
Ja, tro det eller ej! Men så är det!
Jag vet att jag inte skriver speciellt intressanta blogginlägg längre, men vad fan gör det (finns liksom en anledning till det). Man kan väl ändå fråga? Att intressera sig ska väl inte vara så förbannat svårt, tio sekunder kan man väl ändå offra sig.
De där få orden är kanske svåra att uttala eller använda sig av, vad vet jag.
Fast jag kan ju i och för sig fråga mig själv. Får bäst svar då.
Hur mår du Jenny?
Nja, det är inte så bra om jag ska vara ärlig.
:)
2 kommentarer:
Man kan bara känna sig utanför om man anser att man är det, då är ju den egentliga frågan, är du, med dina vänner som faktiskt finns där hela tiden, verkligen utanför, eller är det måendet i sig som påpekar att hallå, nu behöver jag mer uppmärksamhet så låt mig vara utanför lite!
Psyket är en rolig fan, den gör lite vad den vill med en det fiffiga är att komma fram till (Som jag lärt mig) att fråga sig själv, är det där verkligen sant? För det är ju bara sant och förgiftar bara dig om du tror på den tanken :-)
Tänker du tvärtom blir det en finare känsla som du mår bättre av.
Eldman är inte tjock alls, han har ju precis blivit fin *s*
Inget solsken ute idag men inne finns det massor av den varan, om JAG vill det, det är upp till mig att släppa in, bada i eller ta för mig av det solsken som finns, jag kan inte lägga över det på någon annan och säga, "Ja men jag då"
:-)
/Carola
Jo, han är tjock! *skrattar*
Vet att tankarna spelar in till stor del, men känlan finns där ändå. Men varför...ingen aning. Känns bara så konstigt.
Jag vet vilka mina (ni är Väldigt få!) vänner är och vilka jag kan lita på, men känslan...den...äh...syftade inte på vänner, kom jag på att jag inte skrivit *s*. Jag är inget vidare på att formulera mig! :D
Äh, nu fick jag dåligt samvete.
Jag gör så gott jag kan...trodde jag.
Men, kanske får jag försöka lite till.
;)
Skicka en kommentar