Nu kära vänner, NU behöver jag stöd. Det är nu en stor del av arbetet börjar och jag ska sköta det själv! Mina stämningsbalanserande ska trappas ner, ganska fort dessutom...så jag måste helt enkelt hålla mig från att ta som vanligt. Risken är att jag själv ökar på igen om jag märker av humöret (snälla ni, säg till om det blir någon förändring med mig pos/neg, viktigt för oss att få veta) och då blir det skit av alltihop.
Att kunna ha detta valet gör mig väldigt osäker..
Får jag en annan diagnos (vilket jag får) så måste jag vara helt ren på just medicinen innan en annan kan sättas in. Det är lite skräckblandad förtjusning när något sånt här ska hända. Så känns det i alla fall i mitt huvud.
Börja leva för mig själv.
Äta? Nej det orkar jag inte nu. Trött och söndergråten.
Får leta hästpass imorgon istället..(påminn mig igen).
Trött...har visat sig att jag var uppe och sprang inatt igen (var några dagar sen sist), lika roligt som vanligt. Hoppas inte jag har terroriserat någon med svammel...
Snart sova, ska upp kl 4. Resdags till psykologen.
Jag hade skrivit hur mycket som helst här gällande mig själv, huvudet och läkarbesöket, men kom fram till att det kanske inte är helt lämpligt att det blir ett offentligt dokument.
"Vi låter dig knarka så mycket du vill tills utredningen är klar".
Ok! När börjar vi?
3 kommentarer:
jag hoppas att du alltid vet vart jag finns, när du behöver någon att prata med.
Du vet vart jag finns...
Min dörr är alltid öppen, och jag har en hög byggnadsställning om du vill klättra som en ekorre....
Vad tror du om en svamprunda i skogen till helgen. Vi kanske inte hittar oss själva men kanske lite goda kantareller och en och annan brunsopp. Man säger ju att vägen till hjärtat går genom magen och vad är väl godare än en hemmalagad svampstuvning. Kram på dig. Trollpackan
Skicka en kommentar