Ja minsann, äntligen kunde jag vara med.
Kanonkul!
Så länge som jag höll mig någorlunda pigg.
Jag är bara pinsam, gråter för ingenting och kan bara inte låta bli, det blir för mycket känslor. Men av vad och varför, ingen aning?! Ni som känner mig, hur ofta bryter jag ihop och gråter i närheten av andra? Aldrig! Detta är tredje gången på bara några veckor. Vad sjutton har hänt?
Visst, känslor är bra, men någon jäkla gräns finns det...
Jag vet inte ens varför jag reagerar som jag gör...
Stort tack för stöd idag, både i förmiddags och nu ikväll.
Puh :).
Ibland blir jag lite trött på mig själv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar