Men inte jag.
Jag vaknade av att det kliade rejält på benet, jag kliade tillbaka och insåg att det inte alls det kliade. Det var någonting som kröp. Gissa hur fort jag vaknade? Det gallskriket jag la av måste ha väckt halva Tomelilla. Flög upp och bort med täcket - jodå, där kröp det en sån där liten äcklig sak med 8 ben. Fort kröp den också!
Men den dog. Oj oj vad platt den blev, när jag äntligen fick tag på den på golvet under sängen. Bara det är ju en syn som få vill se, jag är ungefär lika smidig som en fryst fiskpinne.
Jag sneglar fortfarande och morrar på sängen varje gång jag går förbi, vete tusan om jag vågar sova där i natt. Jag kan inte ens skicka Zizzo på en spindel, han är som många vet den sämsta jägaren någonsin... Jag har haft honom i 2,5 år och han har lyckats fånga en fluga. Heja katten liksom ;).
Resten av natten (dvs när jag kunde andas normalt och hade rökt tillräckligt så det täcker resten av veckans ranson) tillbringade jag i soffan, med mästerjägarkatten....det kändes ju, eh, tryggt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar