Ömsesidig respekt?

Jag har inte skrivit något direkt intressant i veckan, har funderat mycket men nu när jag analyserat sönder alltihop så kan jag lika gärna skriva om det. Dock har jag inte ändrat åsikt om det hela, blir irriterad bara jag tänker på det.

Jag är vuxen, jag bestämmer själv vad jag ska göra, säga, skriva och tänka. Vad jag tycker har ingen med och göra, ännu mindre ska man försöka idiotförlara mig för att jag råkar stå för vad jag säger och gör. Jag är den jag är, varför inte respektera det?

Tydligen är jag oansvarig, för att inte tala om hur dåligt jag kommer att må. Mycket möjligt att det blir så, det kan jag inte svara på nu, men om det nu blir så - då kan jag bara skylla mig själv för det. Med andra ord behöver ingen annan bekymra sig, det blir som det blir. Jag förstår inte hur man kan irritera sig så mycket över någonting när man inte ens är inblandad i det hela. Jag blir vansinnig! Eller vadå blir, jag är förbannad över dessa uttalande fortfarande. Åsikter får alla ha, det ska alla ha, men bara för det behöver man inte bli otrevlig. Vad vinner man på det?
Jag brukar försöka hålla igen för att inte bli alltför arg, men denna gången måste jag säga att jag hade väldigt svårt för det. Jag var inte otrevlig, men däremot fruktansvärt irriterad.

Nu menar jag inte att man inte ska kunna säga emot, dock bör man överväga Hur man säger saker och gärna låta den andra parten prata till punkt. Sist men inte minst bör man även respektera den andres åsikter. Eller är jag helt fel ute?

Så, allt känns bättre när man har fått gnälla lite.
Nu ska jag ringa min lillebror, han var på personalfest igår och har garanterat lite ont i hårrötterna idag. Med andra ord ska jag prata lite extra högt ;). Jag är garanterat världens snällaste storasyster...