Hemma!

Vi har varit hemma några dagar, men inte landat ordentligt förrän nu.

Eh, jag har inte ens packat upp mina väskor.

Av någon konstig anledning känner jag mig fruktansvärt ensam idag.

Tur jag har Zizzo. Han har varit som ett plåster på mig sen vi kom hem i Torsdags, min lilla älskade lurvboll! Det har inte blivit så mycket gos och kli när vi varit borta så det tar han igen hundra gånger om nu. Inte mig emot, för vem kan motstå att stoppa ner näsan i hans underbara päls?!

Jag har i alla fall haft en ganska bra vecka :).
Det har blivit många timmars kortspel! Och vem är bäst på det? Ja, precis, jag! Ingen slår mig i Skip-Bo, så är det bara! (jo, en gång under veckan..men det har jag försökt förtränga). Vi skulle spela annat också, men fasen vad svårt det är med min aspergerhjärna. Det är ett svinkul spel (minns inte vad det heter bara för det..), men väldigt svårt när jag ska hålla reda på både stegar och triss. På en gång. Tur jag hade Gitte där som hjälpte mig hela tiden...annars hade det nog inte funkat. Tack!

Men, som vanligt, blir det lite jobbigt när jag väl kommer hem igen. Jag trodde jag hade koll på rutinerna och det funkade bra! Tills Fredag kväll..... Så det är bara att börja försöka pussla ihop min vardag igen. Påfrestande, men men.

Just ja. I Torsdags på väg hem fick jag ett telefonsamtal som var mycket intressant. Får se vad som händer nu. Jag fick en fråga och jag svarade ja, för nån gräns på lögner får det faktiskt finnas. Jag talar inte bara för min egen del utan jag pratar för många som är utsätta. Så jag hoppas det blir något av det!