Inte frisk, men nästan!

Helt galet, jag som aldrig är sjuk har varit hur dålig som helst i två veckor (förlåt, men jag har inte ens orkat blogga). Men nu börjar jag piggna till och idag känner jag mig riktigt bra...inte frisk, men mycket bättre! Nu när jag vaknat upp ur dvalan inser jag hur mycket jag måste göra, prio ett idag är att rensa ogräs på altanen. Fy vad där ser ut! Men jag har knappt orkat gå utanför dörren så jag har ignorerat det fullständigt.

Det har inte hänt så mycket här, inte som jag har märkt i alla fall. Zizzo har inte varit så nöjd, han vill gärna att det ska hända någonting hela tiden och bara sova är dötrist. Men han har fått nöja sig med att ha sovit på min mage i soffan, inte svårare än så.

Jag är lite nervös, för jag ska träffa min nya psykiater nästa vecka. Min remiss var försvunnen så jag ringde och frågade igen och frågade om de hittat den och om jag skulle få en tid nån gång. Tydligen hade det skickats en kallelse till mig samma dag, men när jag ändå pratade med sköterskan frågade jag om vilken dag och tid det var. Insåg att ops, det är fel dag, kanske fanns det någon annan? Det skulle jag aldrig frågat...då fick jag höra hur dåligt med tider de hade, de var för lite personal osv och kunde jag inte ta tiden fick jag vänta till hösten. Oj, ursäkta, men inte fan ska jag få en utskällning på grund av en fråga?? Jag sa, väldigt paff, att visst, jag får försöka komma och sen la jag på luren.

Så Ännu en gång, Carema psykiatri...vad ska man säga?

Dagen efter ringde Personliga Ombudet i kommunen för att uppdatera mig om ett par saker, varpå jag berättade om allt som hänt sen vi pratade sist. Det hela kommer och sluta med att jag gör avvikelserapporter direkt till Socialstyrelsen, vilket man kan göra som privatperson. Nu jäklar räcker det!

Håll nu tummarna för att det är en bra läkare, det kan ju knappast bli sämre i alla fall!