Besök på hudkliniken

I Torsdags var det dags att åka iväg, men jag ska faktiskt erkänna att jag först funderade på om jag skulle ringa återbud, när värmen försvann blev foten nämligen rejält mycket bättre. Det var min åsikt.

Men jag åkte iväg trots allt. Väl framme hittade jag till sjukhuset på första försöket (bara det liksom..), hälsade glatt på läkaren och så gick vi in i ett rum. Oj oj, han var inte glad över hur jag såg ut. Jag sa lite försynt att nu är det ju mycket bättre än vad det har varit... Han kom ihåg hur jag såg ut för mindre än ett år sen och så mycket som det har spridit sig är Inte okej. För säkerhets skull gjorde han ett skrapprov (aj!) för att utesluta att det är svamp i det också Men det var det inte, vilket känns jäkligt bra, inflammation i större delen av foten räcker. Naturligtvis behövde jag behandling, snabbt!

Nu har jag ganska långt dit (7 mil enkel resa, åker gärna långt för bra vård!) och jag skulle behöva åka dit en gång dagligen för att bada fötterna. Min mycket snälla läkare ansåg att det inte var genomförbart utan jag fick försöka sköta det hemma och så ska vi ha telefonkontakt istället. Så nu får jag bada fötterna i lila vatten varje dag...som i sin tur missfärgar huden så det ser ut som om jag stoppat tassen i jodopax...

Detta + steorider (grupp 3, det starkaste) hoppas vi nu ska hjälpa. Om inte, så blir det jävligt jobbig behandling...

Jag har läskigt ont i foten, framförallt tån. Sköterskan som skulle torka av + smörja in foten skrubbade bort all hud på tån - så det är som ett öppet sår. Ogillas.