Ibland går det käpprätt neråt...

Det är helt sjukt att en så liten händelse som idag, kan få mig att tappa kontrollen fullständigt.

Jag skulle till habiliteringen i morse, åkte extra tidigt för att vara säker på att komma i tid då tåget ibland är försenat och då missar jag bussen och..tja, ni hänger med på vad jag menar...

Idag kom alla bussar - utom min. Kul att ringa sjukgymnasten tio minuter innan jag ska vara där och säga att jag inte kommer för jag kommer liksom inte från stationen. Mina fötter är mycket bättre efter sommarens skov, men inte så bra så jag kan gå hela den vägen som det är dit.

En normal människa tycker att det äh, detta är väl ingenting!
I min värld så innebär detta att planer och dagens rutiner havererar fullständigt. Detta i kombination med dålig sömn eftersom jag inte har samma mediciner som tidigare blir kaos med stort K. Att jag sen inte mått helt bra de sista dagarna gjorde ju inte saken lättare direkt.

Jag vill förresten be om ursäkt till alla er som ringt mig idag men som jag antingen struntat i att svara till eller helt enkelt tryckt bort... Jag har inte orkat prata helt enkelt, livet är lite besvärligt just nu. Eller...mycket.

Om en liten stund kommer bs hit.
Tur det.

Sen försöka sova, för det är dags för habiliteringen imorgon igen.