Alltså, man ska tro på sig själv. Absolut.
Älska sig själv. Absolut
Men det har faktiskt gått lite (!!) till överdrift.
Att sitta vecka ut och vecka in och hylla sig själv i skrift, alltså, är de verkligen så här irl också? Hoppas inte, för deras egen skull. Jag hade flytt, för är det något jag inte klarar av så är det egotrippade människor. De är störst, bäst och vackrast...och gud nåde den som säger ett negativt ord. Då är man elak. Kritik är ju faktiskt bra, om den är konstruktiv såklart!
Men det finns tydligen de som verkligen inte kan ta det, utan istället sätter på sig offerkoftan och spelar martyrer. Herregud, jag blir så matt.
För hörrni, världen är inte en dans på rosor.
Det går framår, sen går det lite bakåt igen.
Tro mig, jag vet.
Jag har kommit långt i livet, jag har upplevt och varit med om saker som få skulle orka med. Faktiskt. MEN. Jag är inte egotrippad bara för det, jag slår mig inte för bröstet och skriker fan vad jag är bra! Varför ska jag behöva göra det, vare sig på internet eller irl. Det räcker väl med att jag vet om det?
Vad är det för roliga svampar som folk stoppar i sig varje dag?
För något måste de gå på, annars blir jag ärligt talat rädd.
2 kommentarer:
Vet vad du menar. I min blogg (om asperger - www.mittviktiga.blogspot.com) så skriver jag egentligen rätt objektivt. Jag kan, istället för att skriva att JAG är bra, skriva att VI är bra. Vi aspiesar. ;) Egentligen är det nog lite för att få in det i mitt eget huvud, att jag inte är värdelös och fullkomligt bäng.. Som jag trott i alla år.
Hoppla...det där är en viss bukefalist och "bloggerska" i ett nötskal...tål inte fanskapet :o
Skicka en kommentar