Gårdagens ämne var; Min OCD, dvs tvångssyndrom och tvångstankar.
Jag har ju mina ritualer och tankar som många gånger bidrar till skratt, både genom mig själv och andra. Fast egentligen är det ju inget roligt. Dock kan det möjligvis, som i mitt fall, vara lite charmigt....kom vi fram till igår.
Min hemläxa till nästa vecka är att ta reda på hur många gånger jag kollar så spis och ugn är avstängd innan jag ska gå och lägga mig. Jag vet, helt ärligt, inte om jag verkligen vill veta det egentligen antalet?! Psykologen frågade om det handlade om 2-3 gånger... Euhm. Nej. Nehej, 5 då? Nej...... Inte om man ska räkna upp de gångerna jag går upp när jag väl har lagt mig - bara för att kolla en extra gång. För tänk om någon råkat sätta igång spisen under de få minutrarna det gått sen jag kollade sist...? Sen måste ju dörren och fönstret vara låst och stängt. Även här kan jag hoppa ur sängen ett stort antal gånger för att kolla...
Ställa väckarklockan. Det är en riktigt jobbig grej... En gång för många år sen tog jag hjälp av en dåvarande vän, hon fick helt enkelt prata i telefon med mig för att se hur många gånger jag ställde om alarmet under en kvart. Sexton gånger!!
En annan sak är att jag verkligen inte klarar av ojämna siffror, det spelar ingen större roll vad det är för något. Jämt ska det vara. Jag räknar t o m potatisarna när jag handlar :/. När vi satt i rummet på habiliteringen så sa psykologen att oj - det var ju ojämt antal med magneter på whibeboardtavlan! Nejdå! Ingen fara! Färgerna är olika, men det är 10 stycken - alltså jämt. Det la jag märke till redan när jag precis satt mig ner. Det hade hon inte lagt märke till ;). Mina ögon letar automatiskt efter sånt här, samma sak med att räkna lister i rum. Men det är ju inte bara där det blir så, jag räknar var jag än kommer :). Det är inget som kan störa andra, eftersom jag inte räknar högt.
En annan sak är att jag är livrädd för bakterier, smittor och allt annat äckel. Det enda jag tycker illa om när det gäller vintern är just detta, varpå jag frenetiskt använder handsprit och tvättar händerna jämt och ständigt. Tvätta händerna gör jag året runt i stor omfattning...det tycker inte min psoriasis om, men det får gå ändå. På denna fronten har det dock gått framåt! Jag är fortfarande orolig när jag tex åker kollektivt...men det går - mycket bättre än för ett år sen.
Hur jag har lyckats bli bättre med det har jag ingen aning om. Vore dock väldigt skönt och veta, så jag kan göra likadant med allt annat!
Detta är bara lite av väldigt många skumma grejer jag har för mig...får se om jag vågar skriva om resten. Är lite rädd för att jag ska bli sedd som ännu skummare än vad jag är nu ;).
Nästa vecka ska vi gå igenom...ja vad var det nu? Jag har verkligen fiskmåsminne.
På Ondag börjar kursen på Habiliteringen, det ska bli kul! Fast jag blir lite osäker på om jag verkligen "passar" där, med tanke på vilka skrattsalvor det har blivit på de flesta när jag berättat vad den handlar om. Alla har sagt (läs; skrattat) samma sak; Jag har inga problem med att hålla igång ett samtal, tvärtom, det kan vara ett helsike och få mig att sluta prata :P.
Men naturligtvis ska jag gå dit, om inget annat är det alltid trevligt att träffa andra som är i samma sits som jag :).
1 kommentar:
Ja man får verklgien skratta åt sig själv under utredningen, och gråta. Det var det bästa och jobbigaste jag gjort någon gång.
Jag håller mig annonym här eftersom ingen i min bekantskapskrets vet om mitt funktionshinder och det beror inte på att jag skäms över det utan att jag vill att de ska fortsätta att behandla mig som den jag är utan att sätta en etikett på mig (nej vi har inte träffats irl).
Angående att bi bättre så har jag blivit väldigt mycket bättre sedan utredningen. Jag har börjat förstå mig själv på ett helt annat sätt och börjat förstå mina reaktoner samt att jag idag stundtals intelektuellt kan bestämma mig för hur jag ska reagera på saker där jag bara handlade tidigare utan eftertanke.
Jag hoppas du får lika mycket hjälp av detta som jag har fått för idag känner jag en trygghet i mig själv som jag aldrig kännt tidigare och jag har tom börjat tycka om mig själv och acceptera mig själv för den jag är :)
Skicka en kommentar