Tänker och minns...

Fina fina Henke...
8 år, så många år av saknad.

Men jag vet att du är där du Ville vara...men ändå, gör det så otroligt ont...

Lördag

En bild säger mer än tusen ord.

Du är redan saknad...

Lång dag

Jag har hunnit medett par (eh) telefonsamtal idag.
Satte ut en ny annons på ena hästen idag halv nio i morse. Första samtalet fick jag 10 minuter efter det. Sen fortsatte det, fortsatte, fortsatte...jag har inte ens haft till att äta :S.
Jag var tvungen oh räkna, det är 48 stycken som ringt!!

I helgen kommer minst en, som tar transporten med ner (jisses, de kör långt allihop) för hon vill verkligen verkligen ha honom. Vi har pratat tre gånger idag..puh. Nästa som tar med sig transport blir jäääääkligt långt, även hon med transport. Samma nu ikväll, en till (som bor lite närmare) som tar med sig transport direkt. Resterande 15-tal ska jag ringa när dessa tittat. En tjej i gbg, henne är det klockrent med, jag HOPPAS verkligen att han får flytta dit!

Intressant förresten.

Jag MÅSTE ha tag i ett köpekontrakt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men VAR???????????? Och när ka jag hinna????????????? Har jag otur får jag verka honom själv på fredag, då hamnar jag nära en hästaffär så jag kan nog få tag på något där...men fan, det här blir inte lätt att få ihop. Hoppas A fått tag på en hovslagare...

En bra sak i det hela.
Jag får pengar i handen.
Min andra hästs box är betald med hjälp av detta och ska påbörjas Direkt. Där har jag en hel del funderingar kring till....men tror jag vet hur jag ska få ihop det...

Just ja, min andra häst. Det var tydligen någon som ville köpa honm också haha. Nej, inte i nuläget ;)

Fredag

Klockan ringde 03.50 och jag gick upp, riktigt pigg om jag ska vara ärlig. Av den enkla anledningen att jag äntligen skulle få någon att prata med! Inte prata med, utan prata. En sån där som ifrågasätter, säger "för helvete jenny, hör du vad du säger?" (ja, han är väldigt ärlig!), skrattar med mig, lider med mig när jag gråter och säger med glimten i ögat att jag är störd. Jag känner mig väldigt bekväm och är sällan osäker i någon situation numera, men när jag är där är jag Aldrig osäker - numera.
Nej fy vad jag längtar tillbaka till den där fåtöljen!

Ingen får ta illa upp, för jag vill inte få dåligt samvete över det. Men en psykolog är trots allt en psykolog, det kan man inte förtränga. Jag är otroligt tacksam för alla som ställer upp för mig och lyssnar när det är skit och som skrattar med mig när jag är glad. Med tanke på det; jag har nog aldrig skrattat så mycket på många år som jag sammanlagt gjort sen jag flyttat. Underbart!

Det har hänt så mycket sista tiden så jag kreverar snart om jag inte får prata med någon om det.

Jag vet att det inte är något att deppa ihop för, men jag blev uppriktigt sagt väldigt ledsen över att ha blivit bortglömd (?). Detta var ett besök jag sett fram emot, ett besök jag verkligen behövt.

Igår opererade min pappa bort en tumör på handen. Håll nu tummarna för att patologen säger att den är godartad...

Nytt försök nästa vecka.
Psykologen skulle ringa upp mig, vilket han nog gjorde när jag satt på tåget men jag hade ingen mottagning och kunde inte svara. Känns inte lite ruttet. men som sagt, nytt försök nästa vecka...jag lovar att ställa till ett jävla liv om saker och ting inte är utredda då.

När jag kom tillbaka idag fick jag reda på att läkaren hade ringt, farfar dog av en mkt kraftig hjärtattack. Sättet han hittades på (på sidan, med handen under huvudet) visar att han inte känt ett dugg, han bara dog rakt upp och ner helt enkelt (det där lät lite dumt..). Det är jag väldigt väldigt lättad över.

Usch. Ingen rolig kväll.

Det var jag som skulle tänka positivt va?
Ibland blir jag trött på mig själv.

Kroppen har nu gått in på andra versen, är inte ett dugg trött längre - tyvärr!!

Min bror är fortfarande i Prag, han ringde precis och var överlycklig över att de nu är i semifinal. Så jäkla stolt är jag! Många lag och länder inblandade...det är fan inte illa.

Kvällstankar och Grattis

Det har varit en ganska tuff kväll rent känslomässigt.
Det var begravning igår, som jag inte var med på - mer än i tankarna. Nu har jag fått se bilder, fått en del berättat för mig och en hel del annat...det gör ont i hjärtat... :( Men det har varit ett fint arrangemang och alla verkar vara nöjda. Skönt...

Hittade Massor med bilder från när jag tog studenten, samt balen...jösses, jag har ju varit riktigt snygg en gång i tiden!

Jag och katterna är bortresta en vecka, eller nåt sånt. Stora katten är jättekaxig - för han har minsann varit här förr! Jo, jag vet det *s*. Han är kaxig som jag vet inte vad och mina andra katter som bor här är inte riktigt lika imponerande över det som han ;). Lillskrutten sitter och trycker på mitt gamla rum, han tycker det är lite läskigare. Men så fort jag kommer in där kommer han rusande...maaaamma! Så go så man skulle kunna äta upp honom.
Ska se om jag kan få låna min pappas digitalkamera så jag kan ta lite bilder på honom! Har inte en enda eftersom jag inte har någon kamera. Den stora ska också få hamna på några, han är så nedrans vacker :).

Dags att vara lite social igen...

GRATTIS ml på den stora dagen!!

Måndag

Idag tar vi farväl av en vacker själ som funnit ro. På ett sätt som jag önskar alla, även de jag inte känner. Bara somna in, utan smärta, ångest eller dåligt mående på något sätt. Lugn, fri, ro. Jag är lättad, över att det gick till så här. Man får det lugn man förtjänar i in sista stund helt enkelt..

Klockan 10 stannar min värld upp för några minuter.

Avsked.

Sov gott lilla Farfar.

Tänker ni på någon speciell idag?

Ingen bra dag

Jag är arg, besviken, ledsen. Sårad!
Bortglömd.


JAG då.
Hur mår JAG?
Helvetes dåligt!

Jag saknar så det gör ont, gråter när jag är ensam och mår skit.
Men mina känslor, de lyssnas inte på, frågas inte efter...som vanligt är det lätt att använda mig som gnällhål och den man kan göra vad som helst med. När i helvete ska folk börja förstå MIG?? Ska det vara så förbannat svårt??

Ignorera, glöm bort. Det är så folk gör med mig.


Sprang inom kyrkan tidigare i eftermiddags och tände ett ljus.
Det är väl det närmaste jag kan komma...

Jag vill inte göra någonting. Resten av veckan tänker jag tillbringa i ensamhet, jag orkar inte.

En tanke

Efter en omtumlande dag igår hamnade jag hos vår älskade trollpacka och tillbringade natten där. Sent igår kväll kom vi in av någon märklig anledning att prata om min farfar och att han jobbade på fonus tills för bara några år sen. Med andra ord slutade han bära när han var över 80 - imponerande!

I morse dog mitt batteri till mobilen, när jag precis kom hem (lycka, hästen är på bete hemma igen) och den åkt i laddaren såg jag att jag hade massor med missade samtal från mina föräldrar.

Så jag ringde såklart upp, misstänkte att någon var fel. Det var det. Sent igår kväll/tidigt i natt, somnade min farfar in för gott... Precis så som jag sa igår, som jag trodde och som jag önskade - han skulle bara somna in, utan någon förvarning.

Kram på dig, älskade farfar :'(