Apoteket och upphittad kallelse

Som en riktig pensionär var jag på Apoteket när de öppnade kl 9 i morse. Jag var i akut behov av medicin (tack pappa! för pengarna alltså, det är inte ditt fel att jag är lite småstörd!) och sprang fram, med tretton lager kläder på mig och  fulaste mössan någonsin på huvudet. Men skit i det, den är ju varm! Det är ju huvudsaken...jag vet, jag har kass humor.
Vilken medicin ville jag ha? Hehe, bara en, fast jag har den i flera olika doseringar på recept. Vilken av dom jag vill ha är beroende på vad den kostar ;). Jag är helt övertygad över att den människan kan trolla, för det löste sig hur smidigt som helst till slut. Tackade så hemskt mycket för hjälpen och bad om ursäkt för att jag är en besvärlig kund haha. Men det tyckte hon inte alls det att jag var och skrattade, tack för den!

När jag kom hem hade på känn att jag glömt något, typ ett läkarbesök eller nåt annat onödigt... Så jag kollade bland de viktiga papperna på köksbordet. Ha! Jag visste det! Jag ska till Försäkringskassan på Måndag och träffa min handläggare! Blanketter och jag är ingen bra kombination så hon är snäll och hjälper en supernörd som jag med att fylla i dom ;). Denna gången ska jag försöka låta bli och räkna alla hennes lister, eftersom hennes kontor är typ åttakantigt tar det sin lilla tid. Om jag lider av tvångssyndrom? Nejje, tro inte det för guds skull...

När jag tittade närmare i kalendern hade jag minsann redan skrivit upp det där besöket. Men ändå glömt. Jaha ja. I fortsättningen får jag inte glömma och sätta upp såna här papper på kylskåpet. I nuläget hänger där bara en massa kallelser till sjukhuset...blått och fint (?).

Nu i veckan ska jag ansöka om mer boendestöd, känns bra! Vi bestämde det igår, för trots att jag inte har någon diagnos ännu så behöver jag hjälp. Så är det bara.