:(

Jag vet att jag hänger upp mig på saker. I detta fallet om jag är sjuk eller inte. Eller ja att jag är sjuk är ju redan klart, men vad det är som är fel....det får tiden utvisa.
Jag är lika glad som vanligt, utåt sett. Inombords gråter jag. Det är skitjobbigt rent ut sagt att gå i ovisshet, jag vill veta NU, inte nästa vecka.

Snart är det Måndag. Jag blir tårögd bara jag tänker på det, vad kommer det att visa?

Den där starka Jenny som alla brukar tala om...är borta.
Vilket jag känner mig förbannat dum över, men nån gång måste även jag få krypa ihop och bli en grå liten mus. Faktiskt.  Det var väldigt skönt att vara på psyk i Måndags, snacka om lägligt. Jag lovade att ringa läkaren så fort jag fått besked på SLE-proverna, en gråtande Jenny i telefonen var det ingen fara med...

Jag gör allt för att försöka få tiden att gå så det känns som om jag slipper vänta, men hur lätt är det när jag knappt orkar röra mig? Tiden går ännu långsammare. Drygt...

Nåja, snön kom igår i alla fall.
Så det är i alla fall ljust ute.