Men i år är det bara för mycket, idag funderade jag på om jag skulle slänga ner tv´n på golvet och sparka sönder den i ren ilska. Anledningen stavas Gunilla Persson. Hur är människan funtad?! Och hennes stackars dotter Erika, som tvingas leva det liv som hennes mamma ville leva en gång...
Stackarn har ingen glöd i ögonen, ser alltid ledsen ut.
Men det hade jag också varit om min mamma hade fått för sig att dra iväg mig när jag var sjuk...
Just ja. Kräks man så beror det inte på nervositet eller sjukdom, nej nej, det är Gud som hoppar in och hjälper till - för då blir man av med slemmet i halsen!
Jag trodde dinosaurierna var utdöda.
Vad fel jag hade, en skräcködla finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar