Det var ett tag sen sist, men igår knackade fanskapet på axeln och vips var jag som ett litet vrak. Mitt på Malmö central dessutom, snyggt! Det gick åt många ciggaretter ute i regnet innan jag var människa igen. Som om det inte vore nog så fick jag, eftersom jag inte kom med rätt tåg, köpa en tråkig sallad för att få i mig nån middag. Gott var det inte heller för den delen. Resan hem tog på grund av signalfel och förseningar 2 timmar längre tid än vad jag räknat med. Gissa hur trött jag var när jag väl kom innanför dörren...
Hade verkligen behövt prata av mig då, men det fick jag ingen chans och göra trots att jag försökte. Tyvärr, är ganska besviken över det.
Hade verkligen behövt prata av mig då, men det fick jag ingen chans och göra trots att jag försökte. Tyvärr, är ganska besviken över det.
Sen mailade jag namn och kontaktuppgifter om min läkare till läkemedelsföretaget för de ville prata med honom också. Jag rapporterade ju alla biverkningar gällande Abilify för nån vecka sen och de har verkligen varit guld. Jag trodde inte att de skulle bry sig om någon enskild sådär, men jag är grymt imponerad över deras engagemang. Och tacksam, de är verkligen jättetrevliga.
Jag behövde inte uppge läkarens namn om jag inte ville, men det skulle vara bra om de även fick bekräftat från honom om hur jag mått (mår). Läkaren kommer förmodligen och bli skitsur för att jag hört av migdit. Han är ju inte speciellt trevlig. Så om det ringer från skyddat nummer nån gång nästa vecka tänker jagfaktiskt inte svara........
Synen börjar så smått bli bättre, nu kan jag se lite bättre om jag sitter vid datorn och har glasögonen på mig. Vore väl själve fan om det inte skulle försvinna helt, nu är det en vecka sen jag slutade ta medicinen. Så de 146 timmarna innan det skulle vända är nu förbi, hoppas resten går fort..
Telefonen har varit avstängd större delen av dagen idag.
Blir nog likadant imorgon...
2 kommentarer:
Du har mitt nummer om du vill prata, skicka sms så ringer jag upp!
Du vet vart jag finns!
Skicka en kommentar