Livet kan vara skört som en sytråd, det kan brista när som helst. Det krävs inte mycket, bara ett litet felsteg kan göra att det uppstår kaos.
Det var precis det som skedde.
Visst blev det kaos.
Det Är kaos...
Jag tror aldrig såret läker, fler och fler uppstår, djupare för varje gång. Jag försöker lägga locket på, jag vill glömma, vill inte se, inte höra, inte uppleva. Jag anstränger mig, varje dag, varje timme, varje minut. Ändå finns du där, som en tagg i sidan. Irriterar hela tiden, sticker till när jag är som mest skör. Du lämnar spår, spår av det jag inte vill minnas.
Det gör ont, det värker.
Då brister allt. Jag går sönder.
Jag vet vem du är.
Du vet vem du är.
Det finns de som vet vem du är, men de vet inte vem den Riktiga du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar