Fredagen blev...kaos. jag hade blandat ihop dagarna totalt, så först var jag inne på att det var Torsdag, så med andra ord blev det inget psykologbesök...
Trodde jag.
Vad jag minns är att jag tog sömntabletter vid tio-tiden på kvällen - jag var så jäkla slut efter att inte ha sovit ordentligt på Länge så jag gjorde tyvärr det valet att stoppa i mig några. Minns att jag smsade lite och pratade på msn med Lina...sen minns jag ingenting förräns det ringde och bankade på dörren som satan vid 3-tiden på natten.
Duktigt snurrig kom jag ur sängen och fck snirkla mig fram för att ta mig till dörren (ska ju flytta och packar, fy satan vd det ser ut här..) och jag hann knappt låsa upp innan dörren rycktes upp och jag med hjälp av någon annan stod längre in i hallen.
Vad i hela fridens namn...två poliser?!?! De hade försökt få tag i mig Länge och det var tur att jag äntligen vaknade så de slapp få upp dörren själva (tydligen fått tillstånd för det..). Möller, som jag hade smsat med, misstänkte att någonting inte stod rätt till när jag inte svarade mer - och när jag seeeent igår morse läste mina skickade sms hade jag hotat med att ta livet av mig. Med andra ord hade han kontaktat polisen...och jag är så tacksam, så otroligt tacksam...
Jag var helt väck i skallen, bokstavligt talat, så de fick placera mig på en stol och sen försöka luka ut hur mycket medicin jag fått i mig. Någon som vill veta hur svårt det är att räkna när man är så trött....? Jag hörde att den ena polisen ringde sambandscentralen som skickade vidare till giftinformationen...som sa att akutpsyk inte var något alternativ utan det är sjukhuset som gäller. Jag har mediciner lite här och där i lägenheten, imponerad över att de lyckades hitta alla...
Det hade vid detta tillfället gått en halvtimme eller något sånt, och jag var mer vaken i huvudet och ville inte alls följa med. slutade dock med att jag lyckades få på mig kläder och placerade i polisbilen...med slutdestination Ystad akutmottagning, klockan var då runt halv fem. En guldstjärna till den ena sköterskan som lyckades pricka in en kanyl p årätt ställe - trots att jag hann varna henne om att jag är svårstucken. EKG och grejer, så jisses vilken aktivitet det blev där... Bedömdes dock inte som superdålig (bara jävligt trött), men hamnade i en säng och...ja, där låg jag i ett rum och funderade fortfarande på vad som hade hänt. Halv sex smsade jag ML och berättade att jag uppgett henne som närmast anhörig/kontakt om det skulle hända något...förlåt! Men jag visste inte vem jag annars kunde namnge!
Vaknade vid 8...KAFFE! Konstigt nog var jag inte röksugen. Mat? Nej, inte ens trots att de propsade på att jag var tvungen att äta. Jag äter inte frukost, så är det bara... Jag tyckte det var dags att åka hem, så jag klädde på mig. Fick då besök av en psykiater, som hade en plats till mig för inläggning (I Malmö?!?!) om jag ville det. Nej. Jag hinner inte, dessutom ska jag flytta och packar för fullt. Han hade luskat ut att jag gick under behandling redan, så han har skickat brev till min psykiater - samt att jag fick numret till psykakuten där om det behövs något under helgen. Fine, tack..hejdå.
På vägen hem mellanlandade jag hos ML, där jag tillbringade hela eftermiddagen. Tack!
Jag tror fortfarande inte riktigt att jag insett vad om hänt....? Jag är fortfarande lite snurrig i skallen, är trött som jag vet inte vad och...ja, det är lite segt helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar