Fredag

Givande dag, det blev inte lika misslyckat som sist och jag bröt bara ihop en stund på vägen hem...även om det är bra att gå där, så är det jobbigt.

Testerna för Asperger är klara. Det sista gjordes idag, först trodde vi inte att det skulle hinnas med, men vi drog över lite på tiden för att få det klart (ber om ursäkt till patienten som satt och väntade på sin tur!).
Man blir bedömd på en skala mellan 0-30, 15 är det minsta man ska ha kommit upp i när det gäller "lindrig" Asperger. Jag hamnade på 25...med ev. +2 till då vi blev osäkra på en fråga (han har svaret, men vi hann inte titta igenom det en gång till). Med andra ord är det ganska glasklart...

Pykologen sa att han verkligen led med mig och beklagade allt. Vadå? Där hängde jag inte med. Jo, han menade att det var för jävligt att ingen tagit itu med detta tidigare, redan när jag var liten/började skolan då jag uppenbarligen (visat sig via intervju) visade grava symtom på detta redan då. Han menade på att jag hade haft ett helt annorlunda liv idag och det har han iofs väldigt rätt i! Men som ML sa till mig, jag har fått erfarenheter under alla dessa år som jag aldrig hade fått med Aspergerdiagnosen...sant!

Psykologen slåss fortfarande för inläggning. Nedtrappningen som pågår nu tycker han (också!) bara är en tillfällig lösning, men det slutgiltliga blir jäkligt svårt att få igenom på detta sättet. Det håller jag med om! Men man vet aldrig, om jag mot all förmodan skulle klara det ändå blir ingen stoltare än jag.......

Sköterskan och jag fick ingen bra start idag heller, det började redan när jag satt i väntrummet och väntade på psykologen...gah...när jag kom till henne en timme senare hade hon taggarna utåt direkt. För nu hade jag väl med mig medicin?! Euhm, nej, jag fick ju inte hämta ut mer förräns på Tisdag. enast bokade hon in mi på en tid kl 13 då, så jag fick komma dit och lämna dom. Ok. Hon har som sagt mina mediciner (har kvar där från förra veckan)...men eftersom ja inte hade med nya idag så fick jag inga (!!!!!!!!!!!). Nej jag kunde minsann vänta tills på Tisdag så fick jag dom jag skulle haft fram tills dess då!
Gissa hur arg jag blev? Men knep igen, hyfsat, helt trevlig kunde jag bara inte vara.

Åter till pykologen.
Jag får fortsätta hos honom! Han hade jobbat stenhårt på det, eftersom det sen tidigare var sagt att jag inte skulle behöva någon samtalskontakt när utredningen var klar. Nu hade han äntligen fått igenom så jag fick stanna där även om jag blev remitterad till habiliteringen. Jösses vad skönt.

"Nu börjar det riktiga jobbet".
Hm. Ok? Berätta.
Han var imponerad över hur mycket jag hade satt mig in i hur Asperger fungerar (tja, han har ju bett mig om det *skrattar*), så nu förstår han vad jag menar med att jag går in i saker och ting när jag verkligen vill det...... Iaf, han sa att jag kommit en bra bit på väg.
Jag vet om att jag inte är sjuk - jag har ett tillstånd, ett handikapp.

Men!

Det svåra(ste) blir att få andra - vänner, släkt, bekanta bla bla - och inse detsamma! 9 av 10 ser mig som sjuk (och jag har fått en del intjatat av dessa..), men det är jag inte.
Själv insåg jag för snart ett år sen, när jag började där, att jag inte är det. Men det har inte alla andra förstått... Det enda som är "sjukligt" är mitt tablettmissbruk, det är det som gör mig "sjuk", ingenting annat.

Så.

Punkt.

Dags för fler än mig att börja jobba!



Det är jätteroligt och se hur besöksstatistiken ökar enormt mycket, det gör mig glad och se att min blogg är omtyckt!