Nervös

Inför imorgon naturligtvis...
Vad är det som väntar?

Får jag säga ett pip om hur jag mår innan vi börjar? Har misslyckats med det de sista gångerna, med motiveringen att jag måste bli klar med alla tester på så få veckor som möjligt.

Men sen då?
Det blir habilitering, läkarkontakt - men ingen samtalskontakt.

Jag anses inte behöva psykolog längre, för allt jag mår dåligt över är tydligen (håller inte med) för att omgivningen inte förstår mig. Eh. Visst att jag är konstig och ibland beter mig lite skumt, men inte tusan mår jag dåligt över det? Och liksom, förstår jag itne något så frågar jag en gång igen. Det är väl det som kan vara jobbigt, att jag helt enkelt inte förstår hur jag än vrider och vänder på det.

Hoppas jag inte nattvandrar inatt.
I förrgår hade jag smsterrat en vän och i natt vaknade jag med hallon i halva lägenheten... :(.
Det värsta är att många (även psykologen, som faktiskt gör det mest) blir riktigt roade av detta! Hur FAN kan det vara roligt? Någon som kan förklara det för mig?