Telefonen pep till seeent igår kväll, och vän som jag är kan jag inte ignorera utan gör det bästa av situationen. Tror klockan blev närmare ett innan jag kunde släcka de blå. För en timme sen vaknade jag och upptäckte att aj fan, klockan är alldeles för mycket. Jag som har så mycket att göra!
Nu ska jag täda klart, få upp alla tavlor, tvätta det sista för att sen...bara...sitta och titta, på mitt nya hem. När allt är som jag vill ha det (fast visst, 20 kvm till hade jag inte gråtit över så jag hade kunnat ha min älskade säng!).
Middagstips tack!
Jag har nästan ingenting hemma, och kontot är ungefär lika tomt. Ska ringa en snäll släkting idag och säga att jag inte har några, så får vi se vad han kan skaka fram *elak*.
Jag har kommit på en bra sak med blogspot, nu när jag hajar hur allt funkar...hur rörigt som helst innan man kommer igång med det. Men i alla fall, det jag skriver sparas automatiskt med jämna mellan rum till utkast. Perfekt! Eftersom min dator har en tendens att stänga av sig lite då och då. Fast det har bara hänt ett par gånger, sen jag fixade bort allt damm, dammsög och hade mig. Skönt som fan om jag ska vara helt ärlig. Jag har inte råd att köpa en ny Pärlan nämligen. Pärlan är min cykel, Pärlan 2 är min dator och en till...nä, där skrek min ekonomi till. Jag Skulle kunna lämna in den och få en ny på försäkringen, men när jag inte hittar försäkringpapperna är det ganska svårt. Snudd på omöjligt. Nej, helt omöjligt.
1 kommentar:
Jenny, läser din blogg, du skriver så härligt. Är glad att jag träffat dig, du är en underbar person med ett hjärta av guld. Jag tror på dig i alla lägen, en sak bara, ta tag i det där med din mormor.. du ångrar dig annars.. kram kram Steffy
Skicka en kommentar