torsdag 30 september 2010

Dålig dag och veterinäruppdatering!

Lika bra och börja med det som är positivt - lilla fröken Ida har varit hos veterinären idag och fått sitt blodöra tömt. Enligt telefonrapport så blev det som jag misstänkte; det gick kanonbra. Denna katt är så liten och behändig, är så försynd och skulle aldrig få för sig att klösa, bita eller göra något annat elakt. Minns jag inte fel fick hon cortison i örat och en penecillikur.
TACK Gitte för att du kunde följa med mamma dit, jag hade aldrig hunnit med det!!

Sen min dåliga dag.

Hoppas verkligen att resten av veckan går relativt smärtfritt, annars blir jag fan knäpp på riktigt. Pga min stora sömnbrist blir jag blir lite lätt, tja, labil? I förmiddags förvandlades jag till en ilsken terrier med rabies.....

Jag Skäms nu i efterhand som jag vet inte vad, men det rann över.

Jag är rökare, en sån som visar hänsyn till de som Inte röker. Dvs står inte nära andra, röker inte i en busskur, slänger inte fimpar överallt (varför göra det när man kan lägga dom i ciggpaketet? eller så häller jag vatten på innan jag slänger i soporna) mm.
Jag är själv less på rökare som visar noll hänsyn, det är jäkligt irriterande!

Jag skulle iaf åka iväg i förmiddags, så jag gick ner till bussen som vanligt...jag rökte, och gick en bit ifrån alla andra - såklart. I en av busskurarna satt det en kvinna som Alltid gnäller på rökare (vet inte om hon har gjort det till sin livsuppgift, det är så varje gång jag ska iväg - jag åker alltid vid samma tider...tydligen hon också). Strax innan jag kommer fram till busskuren (bara täckt på 3 sidor) så böjer hon sig fram och säger till mig att jag inte ska andas ut rök när jag går förbi henne.

För i helvete, får man inte ens ANDAS längre?!

Kvinnan såg rätt paff ut när jag var klar med mina något upprörda ord, och bad då om ursäkt. Men hon ville ju inte få röklukt i kläderna...

Jag var gråtfärdig när jag hoppade på bussen...

Sen två timmar på habiliteringen....bussen hem och försöka få tag på en transport för att jag ska kunna flytta hästen på Söndag till nya stallet. Gissa hur det gick?! Jag bröt ihop fullständigt - igen. Naturltvis fanns det inga att hyra, de var redan uppbokade för ovanlighetens skull. Det hela slutade med att nya stallägaren hjälper mig med och flytta honom nästa vecka istället. Skönt, då är en sak bestämd i alla fall...

Undrar vad som ska hända resten av veckan?
Kanske lika bra att sitta inomhus och glo, så jag inte blir påkörd eller nåt?

Örk, ni ska vara glada över att ni sluppit lösa om allt krångel som varit denna veckan, det är helt sinnessjukt..... Inget, och då menar jag verkligen inget, har gått smärtfritt.

onsdag 29 september 2010

Idag stod kurs på schemat

Jag har nyss landat här hemma efter ett par timmar i Ystad. Och jag måste faktiskt erkänna att jag nog kommer att ha mer nytta av denna kursen än vad jag någonsin trodde.

Allt handlar inte om att "bara" hålla igång ett samtal, det går djupare än så...insåg jag idag.

Två veckor till nästa gång, ser fram emot det!

tisdag 28 september 2010

Jag sorterar bilder...

...då dök det upp en massa bilder på Misse. Fina vackra Misse, som inte ens fyllde 10 år innan han fick lämna jordelivet. En sjukdom som satte käppar i hjulet tvingade mig (oss, fd ägaren tyckte också det fick räcka) ta beslutet att han skulle bli en ängel. Det skedde en olycka dagen innan, det var den som var avgörande för min del.....





Bilderna är tagna av Lina, strax efter det att veterinären varit ute på gården och dömt ut honom pga djurskyddsskäl. Tre timmar efter detta kom nödslakten............
Önskar jag aldrig vänt mig om för att få se honom i livet en gång till.
Önskar jag aldrig sett min bästa vän på 179 cm i mankhöjd ramla ihop i en hög, det är ingen liten duns..
Jag var inte beredd på det.
Önskar jag inte sett honom dö...
Vi kämpade, åh som vi kämpade!
Men finns det ingen behandling tar det någon gång stopp...
Fina Artimisse, änglahästen.

söndag 26 september 2010

Var tog John Blund vägen?

Jag hade beställt ett helt grustag som skulle slängas i ögonen, men det har uteblivit (hm, var klagar man?). Surt som jag vet inte vad - jag vill sova!! Det går, som ni märker, inte så bra på den fronten ikväll. Tyvärr har jag ingen medicin som nockar mig längre, Nozinan fick sättas ut förra veckan pga att jag har haft propp... Synd, för det är en sån där som i hög dos är lika effektivt som en stekpanna. Sånt gillar såna som mig, som har vansinnigt rubbade sömnstörningar!

Någon som har några bra tips på hur man kan somna? (trots att man är trött...)
Promenad funkar inte.
Inte meditation heller.
Läsa är uteslutet, jag måste ha mörkt om jag ska få till en enda gäspning.
Musik alla dess former påverkar mig inte alls.
Självhypnos, nej inte det heller (men det är jäkligt roligt!).
Räkna får....näää.
Äta eller dricka är lika effektivt som en Atarax. Dvs inte alls.

Ska väl snart försöka sova igen...tredje gången gillt, kanske?
Håll en tumme.
Eller två.

Tio går också bra! :)

lördag 25 september 2010

Österlen ÄR speciellt...mycket speciellt...




Fortsatt genomgång av min AS-utredning

Jag kom på att jag ju var hos psykologen igår, gick igenom en del av utredningen och det var faktiskt lite roligt. Inte roligt som i roligt, men lite intressant och några leenden blev det trots eländet.


Gårdagens ämne var; Min OCD, dvs tvångssyndrom och tvångstankar.

Jag har ju mina ritualer och tankar som många gånger bidrar till skratt, både genom mig själv och andra. Fast egentligen är det ju inget roligt. Dock kan det möjligvis, som i mitt fall, vara lite charmigt....kom vi fram till igår.

Min hemläxa till nästa vecka är att ta reda på hur många gånger jag kollar så spis och ugn är avstängd innan jag ska gå och lägga mig. Jag vet, helt ärligt, inte om jag verkligen vill veta det egentligen antalet?! Psykologen frågade om det handlade om 2-3 gånger... Euhm. Nej. Nehej, 5 då? Nej...... Inte om man ska räkna upp de gångerna jag går upp när jag väl har lagt mig - bara för att kolla en extra gång. För tänk om någon råkat sätta igång spisen under de få minutrarna det gått sen jag kollade sist...? Sen måste ju dörren och fönstret vara låst och stängt. Även här kan jag hoppa ur sängen ett stort antal gånger för att kolla...

Ställa väckarklockan. Det är en riktigt jobbig grej... En gång för många år sen tog jag hjälp av en dåvarande vän, hon fick helt enkelt prata i telefon med mig för att se hur många gånger jag ställde om alarmet under en kvart. Sexton gånger!!

En annan sak är att jag verkligen inte klarar av ojämna siffror, det spelar ingen större roll vad det är för något. Jämt ska det vara. Jag räknar t o m potatisarna när jag handlar :/. När vi satt i rummet på habiliteringen så sa psykologen att oj - det var ju ojämt antal med magneter på whibeboardtavlan! Nejdå! Ingen fara! Färgerna är olika, men det är 10 stycken - alltså jämt. Det la jag märke till redan när jag precis satt mig ner. Det hade hon inte lagt märke till ;). Mina ögon letar automatiskt efter sånt här, samma sak med att räkna lister i rum. Men det är ju inte bara där det blir så, jag räknar var jag än kommer :). Det är inget som kan störa andra, eftersom jag inte räknar högt.

En annan sak är att jag är livrädd för bakterier, smittor och allt annat äckel. Det enda jag tycker illa om när det gäller vintern är just detta, varpå jag frenetiskt använder handsprit och tvättar händerna jämt och ständigt. Tvätta händerna gör jag året runt i stor omfattning...det tycker inte min psoriasis om, men det får gå ändå. På denna fronten har det dock gått framåt! Jag är fortfarande orolig när jag tex åker kollektivt...men det går - mycket bättre än för ett år sen.
Hur jag har lyckats bli bättre med det har jag ingen aning om. Vore dock väldigt skönt och veta, så jag kan göra likadant med allt annat!

Detta är bara lite av väldigt många skumma grejer jag har för mig...får se om jag vågar skriva om resten. Är lite rädd för att jag ska bli sedd som ännu skummare än vad jag är nu ;).

Nästa vecka ska vi gå igenom...ja vad var det nu? Jag har verkligen fiskmåsminne.

På Ondag börjar kursen på Habiliteringen, det ska bli kul! Fast jag blir lite osäker på om jag verkligen "passar" där, med tanke på vilka skrattsalvor det har blivit på de flesta när jag berättat vad den handlar om. Alla har sagt (läs; skrattat) samma sak; Jag har inga problem med att hålla igång ett samtal, tvärtom, det kan vara ett helsike och få mig att sluta prata :P.

Men naturligtvis ska jag gå dit, om inget annat är det alltid trevligt att träffa andra som är i samma sits som jag :).


fredag 24 september 2010

Jag skulle ju bara ha en spis...

Min dag började dåligt, blev dock lite bättre och jag skulle åka hem igen. Började på bussen fundera på om jag hade fått en ny spis när jag kom hem - jag blev ju lovad det denna veckan!

Jag gick hem från bussen och konstaterade att när jag kom in - nej, inte någon ny spis. Precis när jag slagit numret till hyresvärden så knackar det på dörren. Minsann, där stod det två vaktmästare som ville sätta in min nya spis! Lycka! Den ena var den som var här och beslutade att jag skulle få en ny, problemet var bara att han glömt mäta den jag har nu...för den andra killen kliade sig direkt i huvudet och sa "Nu har vi fått problem"...

Stor suck.
Vad nu då?

Min nya spis var för bred!

Nej nej nej...inte bra inte bra...

De började mäta och insåg att tja, vi får nog riva lite för att få plats. Men va fan! Det skilde typ 4 mm!! Och de konstaterade snabbt att river de så måste de ju flytta om fläkt och alltihop för annars blir det helt snett. Ganska snabbt konsterades det att det behövdes borras upp några nya hål för nånting som jag inte minns vad det var. Så, han borrade. Spisen fick naturligtvis plats ändå - allt går med lite våld och skratt!

Ugnen på plats! Allt är frid och fröjd.......

......tills det small.

!!!!

Det blev genast liiiiite tryckt stämning här hemma.

Vad sjutton hände?

Den ena sa; Borren hamnade kanske fel innan....

Ungefär här tog jag min första nerviga rökpaus.

När jag kom in igen började de prata om att riva väggen.

!!!!

Här tog jag min andra nerviga rökpaus.

4 säkringar hade smällt här inne. Ooops...

Inte nog med det, den där ute på gården hade också smällt...

Allt kontrollerades och mättes noga (dvs inga el eller vattenledningar sönder), varpå de till slut vågade prova igen. Lycka - det small inte fler gånger!

En av vaktmästarna tänkte sig inte för utan la handen på plattan. Ingen bra idé, med tanke på att den bara nån minut senare varit igång...det gjorde ont ;).

De hade satt igång ugnen för att den skulle få bränna ur (vad det nu är, men, det luktade inte hallon iaf!). Jag var tvungen och dubbelkolla så de hade tagit ur all plast och pappersbitar där inifrån...då skrattade den ena vaktmästaren och sa att de inte skulle göra om förra veckans misstag. Heh? Den andra hade glömt bitarna längst in...uj vad det brann! hahaha!

Tror ni det tog slut där?

Ooooh nej - varför skulle det gå så smidigt!

Den nya spisen har större ugnslucka än min gamla och genast uppstod ett nytt problem...

Hoppsan...knopparna på köksluckorna var ivägen... Här bröt den ena vaktmästaren ihop i ett skratt som jag aldrig hört förut, vi andra var inte sena att hänga på. Det här händer liksom inte. De fick ringa chefen och kolla hur fan de skulle göra nu...vilket resulterade i att de fick ringa en annan vaktmästare som helt enkelt fick komma och hämta mina lådor och köra iväg och lämna dom hos nån som ska fräsa in handtag så jag inte behöver knoppar. Han kom och hämtade dom och vips ser mitt kök ut som...tja, det är lite stökigt!

Det tar minst en vecka innan de är tillbaka. Wow........kul! :S
Var ska jag göra av alla pylar?






Den ena kläckte ur sig att det här hade han inte varit med om nån gång tidigare...varpå jag upplyste dom båda om att detta hände hos mig, så att det blir strul är inget konstigt alls. Det är mig det gäller, hur ofta går någonting smärtfritt i mitt liv?

Innan de åkte kom jag på att ah - jag kan ju fråga om de kan göra någonting åt det där hålet som Zizzo tycker det är helfestligt att gömma sig på! De kollade och undrade hur f*n katten kom in där? Tja jag får dra ut honom med våld, så kanske de förstår? Jisses vad de garvade...och funderade på hur de skulle få ihop det. Men det löste sig med pappskivor, häftpistol och en jävla massa lim.

Herregud vad vi har skrattat åt eländet, när allt väl löste sig.

Men visst är den fin, min nya spis!
Det tog bara två timmar för att få den på plats ;)