Jag blev tyst idag...

...och det händer inte så ofta, det kan även de som känner mig intyga. Jag är ganska rapp i käften och har nästan alltid svar på allt.Men idag blev jag det, en hemsk tystnad och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Förmodligen för att jag blev så paff, över att någon som känner mig så pass väl överhuvudtaget tänker tanken - det förvånar mig verkligen.

Du kanske ska överväga benzodiazepiner igen?

!!

Tappade människan hjärnan någonstans?

Själv klappar jag mig själv på ryggen och säger fan vad bra jag är, jag har varit utan dessa i snart 7 månader!

Boendestöd imorgon, tack och lov, det här ska ventileras..

Efter den där hemska tystnaden och en mycket förvånad blick från mig så svarade jag, såklart, Nej, aldrig i livet.

Njäe, jag är visst inte så frisk...

Vilken toppenläkare jag hamnade hos! Wow!

Det togs prover på mig i November förra året, men något resultat fick jag aldrig. Men de borde ha reagerat ganska ordentligt när mitt blodvärde låg på 99 (!!). Konstigt jag är trött? Knappast... Det var rätt mycket som var fel, så jag är typ tömd på blod idag och får svar på Fredag eller Måndag.

Rakt upp och ner sådär är hon ganska bergsäker på att jag utöver blodbrist även har en jäkligt elak sköldkörtel (underfunktion) och B12-brist. Resten får proverna visa. Jag är, faktiskt, lite nervös!

Det här med sköldkörteln och att det kan hänga ihop med PPP upptäckte jag i eftermiddags, när jag satt och googlade. Tydligen har ca 10% av de med PPP fel på sköldkörteln - intressant! Ringde mamma och joooo det var ju faktiskt så att hon fick struma och PPP i samma veva. Så jag tog upp det med läkaren, med risk för att bli lite utskrattad. Men hon trodde på mig, kände på körteln, gav mig en mugg vatten och ordinerade Svälj! Tjohej - svullen sköldkörtel innebär underfunktion. Det förklarar väldigt mycket i mitt mående över lag.

Hon skickade även en akutremiss till hudmottagningen på sjukhuset i Kristianstad. Det är en bit att åka, men det är det värt, för tydligen ska de vara ruskigt duktiga.

Är dödligt trött. Imorgon ska jag till Ystad igen, psykolog och sjukgymnast står på schemat. Känner mig inte ett dugg motiverad till att åka dit faktiskt...

Det är VARMT!

Herrejösses, varför ska det bli så varmt på en gång? Vad sägs om lite lagom först? Men närå, det är ju onödigt...slår till på stort istället!

Idag har jag jagat hudläkare, blev jätteglad när jag läste att man inte behövde någon remiss dit! Slängde mig på telefonen, gjorde femhundratolv knappval och tio minuter senare fick jag höra "Någon ringer upp dig kl....". Va fan! Jag avskyr sånt!

Men de ringde upp och självklart skulle jag få hjälp, det lät ju illa det jag berättade, jag behövde ju akut hjälp. Puh. Skönt, äntligen ordentlig hjälp. I nästa sekund säger sköterskan att hon skickar hem en egenremiss till mig så kan jag fylla i och skicka in. Hm...va? Så ska det väl inte vara, enligt hemsidan? Jo men det fick jag ju förstå, att om man inte fick remiss skickad från annan läkare så var man ju tvungen att fixa en själv. Sen sa hon återigen att jag skulle bara skicka tillbaka den så skulle jag få tid....om några veckor.

Då bröt jag ihop och ringde till vårdcentralen. De blev inte glada och jag har fått tid dit i eftermiddag, till en annan läkare än den jag var hos sist. Hoppas jag kan få hjälp. Annars får jag åka till Malmö, hittat en privat där, men det är ju en bit. Kan jag få hjälp närmare jublar jag rätt ordentligt...

Nä, nu ska jag äta upp mina majskolvar (finns det något godare?) och sen ut och sola tassarna. Det lär nog bli en uppdatering här senare...hej hopp.

Hjälp mina fötter!

Tja, jag måste ju utnyttja er läsare på något sätt..... :)

Någon som känner till någon bra hudläkare i Skåne? Det är typ...akut. Lutar mot att jag får söka privat, för jag hinner inte med några köer eller längre väntetider...eftersom det är just, akut. Jag trodde skovet var på väg tillbaka, men nu har det fullkomligt exploderat istället. Och jag står faktiskt inte ut längre. Det ska rätt mycket till, för jag har extremt hög smärttröskel!

Inte bra...

Jag har gått omkring i nån märklig dimma de sista dagarna, ska jag vara ärlig mår jag inget vidare. Men det går över...denna gången också. Så här har större delen av mitt liv varit, måendet varierar rejält och den ena dagen är inte den andra lik. Svart eller vitt...ibland lyckas jag dock hitta en gråskala på det hela och det är ju ganska positivt trots allt. Jag har tyvärr inte lyckas komma underfund med hur jag får till denna gråskala, för det är ju faktiskt jag själv som skapar det. Ännu en sak jag ska träna på?

Men det får jag göra imorgon...blir nog några rader om det här imorgon igen.

Vad gjorde ni igår? Mina planer blev det inget av, så jag fick sitta hemma med världens finaste katt istället. Mat? Rester från pajen dagen innan. Kände mig inte speciellt motiverad till att göra något annat...

Fötterna mår mycket bättre. Nu kan jag gå ännu bättre, så snart kan jag bege mig ut som vanligt igen. Skönt, ni med hela fötter vet inte hur bra ni har det. Lördag idag. Inget speciellt med det, det är lika händelserikt som vanligt...

Boendestöd på Måndag. Det ser jag fram emot...

Livet bråkar med mig

Vilken ruttig vecka det har varit hitentills.

Det var ju det där med att lära känna sina känslor. Jag var på god väg där ett tag, jag trodde i alla fall att jag hade kommit någonstans på vägen. Det kanske jag hade, men.... Jag har fallit tillbaka i gamla mönster, de sista dagarna har varenda känsla varit ångestladdat. Vansinnigt frustrerande.

Fan. Fattar ni hur svårt det är? Att i snart 30 år ha haft en känsla - som inte ens är en riktig känsla? Nu ska det programeras om, till riktiga känslor. Jag kommer att bli sinnessjuk innan jag har fått rätt på det här, det är otroligt svårt och jobbigt. Antar att jag inte gör det lättare för mig själv, eftersom jag gillar att analysera sönder det mesta...
När jag väl kommit fram till något som låter bra, får ner det i skrift och läser igen så....inser jag att jag är helt fel ute. Men det lät ju logiskt i mitt huvud! Varför kan det då inte vara logiskt i skrift? Jag är dessvärre så som människa, jag vill ha allt svart på vitt. Jag är extremt dålig på att prata, det blir mest soppa av alltihop. Därför skriver jag, för då blir det i alla fall lite bättre. Men det blir ju ändå inte bra! Gah!

Många tror nog att mitt IQ är likvärdigt en fryst fiskpinne. Hrmpf. Trodde ni va? Det var det där med svart på vitt...jajamen, jag har faktiskt även det på papper. Visst, jag är inte smartast i Skåne direkt men speciellt illa är det verkligen inte. Det som drog ner slutresultatet var bland annat det här med ord...det verbala...där är jag riktigt riktigt usel. Ja faktiskt, usel. Det finns liksom en anledning till varför jag skriver istället för pratar..

Just nu, precis nu, vågar jag erkänna att jag är sjukligt avundsjuk på alla er "vanliga" människor. Fan, ni fattar inte hur bra ni har det. Snälla någon ge mig ett liv (rea någonstans?), där det inte står idiot tatuerat i pannan.

Njäe, ni har nog rätt, jag är inte så positiv idag.

Dessutom är jag sjukt sugen på hamburgare, det har jag inte ätit på månader. Detta rör till det lite i mitt huvud. Det liksom,fastnar och så kan jag inte tänka på något annat. Irriterande? Mjo, det kan man nog säga.

Ångest och Sömnlös natt

Jag vaknade vid ett i natt....knappt tre timmars sömn. Jag är rätt förstöd...därav brist på bloggande, jag har inte orkat helt enkelt.

Boendestöd idag, vi lagade mat...alltid trevligt. Men jag har ångest, en sjujäkla ångest som vägrar släppa. Mått apa av det sen i natt...