Första gången jag svär i en rubrik tror jag...
Psykiskt mår jag rätt så bra nu för tiden, bara jag håller mina rutiner i ett hårt grepp så har jag en vardag som fungerar och då är huvudet som det ska. Oftast i alla fall, ibland flyger jag iväg lite väl men oftast får jag hjälp med att stanna upp och börja om från början. Tillbaka på rätt spår och då är det bara att köra på igen.
Men fysiskt är jag fan inte bra. Bokstavligt talat.
Förra veckan var en helvetesvecka, med början på Söndagen med en huvudvärk utan dess like. I början gick den och hålla rätt på med smärtstillande, men på Måndagen fick jag till och med gå hem från praktiken efter två timmar på grund av smärta. På Tisdagen fick jag ta itu med det där och alla andra märkliga symtom jag haft sista tiden, de misstänkte diabetes och jag fick lämna fasteprover två gånger och ligger precis på gräsen. När jag ändå lämnade prover till reumatologen så tog vi en koll på mina järnvärden.
På Onsdagen eskalerade huvudvärken och det kändes som om ögat satt utanför ögonhålan och samtidigt stack någon in en kniv och vred om. Sen försvann det, sen kom det tillbaka och då blev jag rädd och ringde sjukvårdsupplysningen. Kvinnan som svarade ringde ögonjouren i Malmö för rådfrågning och jag blev rådd att antingen åka in om det blev värre alternativt leta efter en ögonläkare dagen efter. Fine, jag väntade...vem vill åka till Malmö en sen kväll - med kollektivtrafik från Österlen. Njä.
Direkt på morgonen ringde jag Simrishamn, jag fick en akuttid dagen efter. Uppmanades dock att ringa runt till fler. Ystad och Kristianstad hade inga akuttider. I Malmö fick jag dock en tid fyra timmar senare, lycka! Hon var dock inte helt säker på att det var ögat det var fel på, men naturligtvis skulle jag kollas.
Det hela slutade med att jag hamnade hos min läkare nere på vårdcentralen istället, för jag drabbades återigen av världens yrselanfall och helt grotesk huvudvärk. Tiden i Malmö blev avbokad....
Läkaren var först rädd att jag fått en hjärnblödning med tanke på hur jag såg ut och betedde mig. Efter en väldigt grundlig undersökning frågade han om jag hört talas om Hortons huvudvärk. Nej...
Han tror tyvärr att det är det jag har drabbats av och jag ska nu till en neurolog för exakt diagnos. Jag fick Imigransprutor att ta och herregud vad skönt det var när 5 dagars extrem huvudvärk (i bara halva huvudet..) släppte till stor del efter bara några minuter.
När jag ändå var där fick jag svar på min trötthet och yrsel. Jag har extremt dåliga järnvärden igen.
Jävla skitkropp! Kan den ta och fungera nån gång? Så på Tisdag blir det järndropp, igen......
PPP´n lever livet på fötterna och småblåsor pryder handflatorna. Fint, verkligen en underbar känsla. Det är så läckert att gå med fina fötter fulla med varblåsor i sandaler på sommaren.
Ni känner ironin här hoppas jag?
Det är för fan inte ens säkert att äckelfötterna kommer ner i ett par snygga skor i sommar om de ska fortsätta svullna så som de gjort sen sommaren kom. Uppenbarligen hjälper Humiran "bara" mot min värk, inte mot min psoriasis. Med tanke på att alla skattebetalare behöver slänga ut 300.000:- på en årsbehandling för mig så hade det ju varit fint om det tog
ALLT. Men närå. Jag gissar på att det får bli cortison igen, problemet är bara att jag blir så förbaskat fluffig av det. Eller fluffigare rättare sagt. Vanligt fluff kan vara fint, men cortisonfluff är inte det. Faktiskt.
Idag fick jag en kallelse till reumatoligen i slutet av Maj så det ser tyvärr ut som om det blir en fluffsommar. Grattis till mig.
Sista månaderna har jag kört på i ett för högt tempo, men det funkar. För då behöver jag inte riktigt tänka efter, eftersom jag inte orkar tänka. Jag vill inte tänka. Bara göra. Glömma bort.
