En översvämning hade jag kunnat leva med, men när det blir två gånger, tre - varför inte fyra - då tar min ork slut.
Människor som ska försöka hjälpa till, spolbilar och grannar som är nyfikna. Många roades av fenomenet men själv satt jag mest i köket och tyckte det var helvetiskt jobbigt. Det har blivit fler än en kopp kaffe med vaktmästare under tiden vi väntat på spolbilen, där jag förklarat att jag tycker det är skitjobbigt med hela situationen. Både allt avloppsvatten (gissa om jag har fått städa...) och alla människor som kommer in i lägenheten, det tär något enormt på mig. tack och lov har jag mött förstående och snälla människor, som förklarat att jag inte ska få ångest över det som hänt - det är ju inte mitt fel dessutom och jag kan inte göra någonting åt det. Fan, jag fick släppa kontrollen och det gillar jag inte.....
Nu ska problemet vara löst...haha, vet inte om jag ska tro på det...
Både jag och Zizzo har varit enormt trötta efter allt det här, det sitter i ännu. Då har det ändå varit lugnt sen i Tisdags. Om man skulle ta katten med sig och försöka sova bort ångesten.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar