Fortfarande strul med levern

I förra veckan skrev jag att jag inte ville tillbringa en lördagskväll på akuten....men jag hamnade där ändå på Söndagen och ursäkta språket men helvete vad mycket folk det var!!!!!! Tur det var trevligt folk som satt i väntrummet, vi var tre som satt (eh, jag låg i en soffa - hade gräsligt ont) och drack kaffe som idioter för att hålla oss vakna. Det var inte två timmar jag var där om man säger så...

Levern spökade som sagt fortfarande och jag kliade mig som en gaaaalning och hade ont i magen. Det visade sig att värdena fortfarande är alldeles för höga, men det var inte aktuellt med en inläggning just då - men blir jag sämre eller får mer ont i magen ska jag åka in direkt för utredning. Han sa att det eventuellt kan vara början på en gallblåseinfektion också, så jag får hålla lite koll.

I tisdags var det provtagning igen och idag ringde sköterskan från reumatologen på order från läkaren. Värdena är fortfarande alldeles för höga, det går långsamt neråt och som det ser ut nu ska jag inte fortsätta med cellgifterna. Det är inte värt det....jag har liksom bara en lever. Dessutom vill jag gärna kunna ta en Ipren eller Alvedon utan att värdena blir skyhöga igen - som det ser ut nu får jag göra det. Inte speciellt kul :/. Ska fortsätta med cortison och blir jag sämre med värken (blir och blir, NÄR jag blir det) ska jag ringa så sätts jag in på en ordentlig kur tills vi fått rätt på värdena igen och ny medicinering är på gång. Läkaren är nämligen också mycket tveksam till en fortsättning, för bara för att jag ser frisk ut så pågår det ett smärre världskrig inombords varje dag. Och som sagt, jag vill gärna behålla min lever ett tag till.

Ny provtagning om två veckor... Och inga sprutor alls innan dess.

Äntligen frost!

Nu är det minusgrader på morgnarna och åååh vad jag gillar det.
Det är så vackert med frost!

Och när hösten kommer så är det dags och slänga sommarblommorna och använda sig av typ ljung. Så det fixade mamma till mig när jag var i Ängelholm för några veckor sen. Visst blev det fint? Tack mamma!!

Annars går det lite trögt här hemma...med det mesta.
Tyvärr har det inte blivit någon ny kontaktperson ännu, den som verkade bra som handläggaren skulle träffa var inte riktigt vad vi hade räknat med. Krångel är det minsta jag behöver... Nästa som verkade kanon och hade jättebra referenser fick vi också hoppa över eftersom det inte gick att få kontakt med henne. Dvs, handläggaren gav upp efter en maaaassa försök. Så nu står vi på noll igen :(.

Just ja! Jag har fått en ny dammsugare! Min gröna gav upp och istället har Räser fått flytta in, röd och grann är hon! ;) Tack även för den mamma!!

Mår inte bra...

Sen en dryg vecka tillbaka är jag lite dålig, värst var det igår...39,8 i temp (!). Olidligt trött, inatt som jag tex 15 timmar och jag skulle ändå kunna gå och lägga mig nu igen.

Igår förmiddags var jag iväg och lämnade prover, dags att kolla levern och järnvärdena igen. På eftermiddagen ringde sköterskan från reumatologen och frågade hur jag mådde...tja, skit? Inte konstigt, jag har riktigt riktigt dåliga levervärden. Mycket värre än sist :(. Så jag får inte ta min spruta på Måndag utan ska istället ta nya leverprover på tisdag eller onsdag.

Vet inte riktigt vad jag ska göra faktiskt...har rejält ont i magen också, under högra revbensbågen och strålar bak mot ryggen. Jag är inte korkad, jag vet att det är levern som känns av (har det känt av det från och till under veckan). Funderar på om jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen faktiskt, men det är inte så lockande med akuten en lördagskväll :/. Eller så väntar jag tills imorgon helt enkelt......för jag tvättar för tillfället.

Tyck gärna lite synd om mig, det behöver jag idag ;).

Lyyycklig!

Miiip! Iiiiiih! Jag hittar inte riktigt orden!

Hur underbart är det inte med ridhus, när höstvindarna sätter igång (nåja, de har redan börjat..) och det är tre meter snö ute?

Tandläkaren på Måndag!

Idag tog jag mod till mig och ringde tandläkaren. Lite lätt skrämmande! Jag har inte tandläkarskräck längre, men tycker det är väldigt obehagligt att gå dit. Både för att mina tänder ser ut som de gör av diverse anledningar (fd ätstörningar, mediciner, olycka mm), men även för att jag är fruktansvärt svårbedövad. Flera tandläkare har konstaterat att nerverna i mitt ansikte inte sitter där dom ska göra... Dessutom tål jag inte bedövningsmedlet utan behöver använda mig av det löjligt svaga Citanest. Vilket innebär att man hela tiden behöver fylla på och jag ser ut som en idiot och dräglar i ett dygn efteråt. Halleluja, liksom.

Nåja. Jag hittade förra veckan äntligen mitt intyg för nödvändig tandvård vilket ger mig i princip fri tandvård. Så jag började samla mod redan förra veckan.... Idag fick jag nog, nu jäklar skulle jag ringa dit!

Jag fick prata med en sköterska som skrev in mig i systemet eftersom jag aldrig har varit där innan och sen berättade jag om min härliga mun. Jag nämnde även att jag inte tycker det är sådär jätteroligt att gå dit och att jag hellre går till gyn... Hon skrattade högt. Men vad fan, varför sa jag så? Jag måste gå en kurs i hur man uppför sig!

Ganska omgående konstaterade vi att det finns en hel del och göra (dvs mest troligt implantat i överkäken) och hon ville boka in mig på så många tider som möjligt innan mitt frikort går ut i slutet av Januari. Snällt!!!! Så jag ska dit på Måndag för första gången. Herregud, jag dör! Har tre tider till uppsatta innan mitten av Oktober, beroende på vad tandläkaren säger på Måndag så blir det förmodligen en hel drös till innan året är slut.

Nu har jag precis plockat bort en flisa uppe i tandköttet IGEN. Nu var det visserligen ett tag sen, men för fan, jag fick munnen insparkad av en häst 2007 (!!) vilket resulterade i en krosskada på överkäken. Det första året kröp det fram bitar lite då och då, sen har det glesnat av. Men nu var det visst dags igen...

Familjen är utökad!

Nej ni behöver inte vara orolig, jag har inte klämt ut en unge....

Däremot har den här lilla söta saken fått flytta in lite akut nu i eftermiddag. Han (tror vi att det är..) hittades jamandes i skogen efter två dagar, lilla skrutten! Vi tror han är ca 6 veckor gammal. Gudomligt söt, busig och lycklig - precis som en kattunge ska vara.

Zizzo har inte dödat honom ännu, dock har han fräst massor...men har vågat lukta på honom när jag haft  honom i händerna.  Skulle det vara så att det inte skulle funka med Zizzo (ju mindre katt desto lättare) så får han helt enkelt flytta när han har åldern inne :). Men än så länge funkar det bra!

En kompis dotter fick äran och döpa honom. Så han heter Tiger!

Plötsligt händer det!

Nej, tyvärr har jag inte vunnit en miljon på triss...
Men jag har ändå vunnit högsta vinsten!

Han dog inte av skräck, inte jag heller för den delen. Han var lugn, fokuserad, luktade på mina skor och funderade på hur sjutton jag hamnade på ryggen...och slingrade sig framåt i skritt som en orm. Balansen finns inte där men den dyker upp framöver. Jag minns inte riktigt när jag var så lycklig sist som i det här ögonblicket! Det krävs inte så mycket för att göra mig glad...