I förmiddags kom jag fram till att jag har betett mig ganska illa de senaste veckorna. Mina vänner har helt enkelt blivit lidande av mitt mående...och det känns verkligen inte bra. Jag har inte mått så bra den sista 1½ månaden, av ganska förklarliga saker egentligen.
Min psykiater. Vilket är ganska sjukt, för man ska ju ha förtroende.
Idag erkände jag för en vän i telefon att jag faktiskt har varit (är) ganska rädd inför varenda telefonsamtal med honom. Hur ofta är jag rädd? Nej precis, det är verkligen inte ofta. Typ när jag ser en båt eller någon nämner ett flygplan...
Kanske låter det konstigt, men det har tagit enormt mycket energi från mig.
Jag sitter för tillfället och skriver ihop en anmälan till Patientnämnden, i början av nästa vecka ska den mailas till en handläggare (ska prata med psykiatern på Fredag igen så det är inte klart förrän då...) och sen får vi se vad som händer. Jag kommer då även att ringa till Carema och begära ut min journal. Jag vill veta vad som skrivits om mig helt enkelt.
Så, en enkel ursäkt. Men jag hoppas den tas emot.
Förhoppningsvis blir jag mig själv snart igen och är lite social...