Varför bloggar jag?

Jag fick den frågan för några dagar sen, har funderat och har samma svar nu som jag hade då. Jag gör det för min egen skull, att det sen finns andra som läser är bara ett plus i kanten.

Detta är inte min första blogg, jag har bloggat i många år men har känt mig lite osäker och har försökt vara anonym. Ja det var ju tanken med denna bloggen också, men det gick käpprätt åt helvete med det kan man ju säga ;). Men det är ganska lugnt ändå, för på ett sätt känns det ganska bekvämt att det är fler än de få som innan vetat om att det är just jag som har skrivit här. Jag menar, vad har jag egentligen att skämmas för? Jag är ju den jag är.

Vad vet jag, det kanske visar sig framöver, att detta har skett kanske är något av det bästa som skulle kunna hända just nu?Vad jag menar är att det kanske blir så att jag blir ännu mer öppen IRL och då får en ännu bättre vardag?

När jag tänker efter så är det alternativet ganska spännande...

Jag kan förresten vända på det och fråga tillbaka.
Varför läser Ni min blogg?

Nu börjar det...

...fotboll fotboll, varenda dag!

Jag är ju med och tippar resultat, vi är 34 stycken och de andra är garanterat sjukt mycket bättre på det här än mig. MEN! Ha, lycklig jag. Jag fick idag ett mail om hur det hela går till och läser med stoooora ögon att den som kommer sist får tillbaka insatsen. Hur bra är inte det? Då förlorar jag ju ingenting ;).

Besviken

Igår hade jag en tung kväll, men mycket tankar som virvlade omkring och helt omöjligt att sätta ord på. Just det ämnet som det handlade om brukar få mig arg, helt rabiat vansinnig. Men inte denna gången, för jag blev bara ledsen. Väldigt ledsen...

Att vara glad för andras skull, jag inbillar mig att de flesta kan vara det, det är väl så livet är? Man gläds med andra, men man kan även gråta med andra. Men återigen blev jag besviken. I grund och botten vet jag inte vad det handlar om, eller hur man resonerar. Jag fick en solglimt, men uppenbarligen passar det inte vissa. Det som gör mig ledsen, är att det är människor som jag verkligen trodde på, hoppades på, som inte bryr sig ett skit.

Jag fick något positivt. Aj aj aj! Så får det minsann inte vara!
För jag är ju den sjuka (!), aggressiva (nja) och urbotade korkade människan. Som inte kan något. Som inte kan jobba. Som aldrig får må dåligt, för nog fan finns det alltid någon annan som mår sämre. Till det sistnämnda; ja det finns det alltid, något annat har jag aldrig påstått. MEN man kan faktiskt må dåligt på olika sätt. Det är liksom så det funkar i världen, eller är jag dum i huvudet som inte förstår bättre? kanske den naiva sidan av mig som tagit överhand, vad vet jag...


För en gångs skull har JAG gjort något BRA!
Fast tydligen var det inte så. enligt visa.

Ordet avundsjuka, det borde inte få finnas. Det missbrukas, och är dessutom många gånger farligt.

Häst misshandlad till döds

"En häst hittades på onsdagen ihjälslagen på norra Jylland i Danmark.
Hästen hade ett stort antal skador. Bland annat hade den fått ett flertal stick i halsen, under käken och i ena örat. Ett bakben var brutet och kraniet krossat, vilka av skadorna som ledde till att hästen dog återstår att utreda skriver ATL. Gärningsmannen är okänd."

Källa; Tidningen Ridsport


Vad i helvete är det för fel på folk??????????????
:'(

Ni är inte bortglömda!

Jag ber verkligen om ursäkt till alla er som hör av er till mig på ett eller annat sätt. Jag har inte hunnit svara hälften av er, orken och tiden räcker inte till helt enkelt. Men som rubriken säger, ni är inte bortglömda! Lovar!

Det har varit fullt upp sen i Måndags, när jag öppnade mitt liv för svenska folket. Jag ångrar det inte, det har blivit så mycket positiv respons så man knappt tror det är sant. Igår kväll slutade det ringa...det var jag rätt så lättad över. Idag har det varit rätt så lugnt, förutom ett par mail Till.

Jag har förstått att det är fler än jag som råkat illa ut på det sättet som artikeln handlade om, vilket jag är oerhört ledsen över. Jag har varit irriterad, sur, arg och ledsen över hur jag blev bemött - men jag är väldigt glad över hur stark jag är som människa trots allt. Alla andra mår inte så "bra" som jag, så jag gråter inombords när jag vet att det finns andra som tagit värre på det här än vad jag gjort...

Fobier, vad onödiga de är!

Jag har inte fobi för spindlar längre, jag har jobbat bra på det och numera blir jag bara rädd. En stor skillnad! Många säger att de har fobi för både det ena och det andra, men jag tror inte att folk inser vad en fobi faktiskt ÄR.
En fobi är när man är så rädd att man undviker "problemet" så pass mycket att vardagen blir drabbad. Annars är man bara rädd, punkt slut. Att höra alla säga att de har en fobi är lika irriterande som att folk säger att de är deppiga. Det är rätt stor skillnad på att vara deppig och deprimerad....

Men åter till fobier. Jag har en sån. Jag är emetofob, dvs jag har spyfobi. Jag har dessutom en ganska extrem bacillskräck, vilket innebär att jag tvättar händerna så jäkla ofta så det absolut inte är nyttigt. Handsprit är också en kär vän :).

Gissa hur trevligt jag mår under vintrarna, när det surrar omkring magsjukor? Jag har inte varit sjuk på över 10 år, mer än så vill jag inte skriva för då åker jag säker på skiten bara för det. Vilket jag inte riktigt känner för :S.

Jag har haft lite problem idag - snällt uttryckt. Min katt mådde lite dåligt i förmiddags, sen började han spy...jag pratade i telefon samtidigt och två av mina vänner har numera hört mig smått panikslagen. Vilken pärs! Jösses! Men stolt är jag, 8 spyor har jag klarat av...och nu har det varit kräkfritt i över fem timmar. Duktig katt :).

Undrar vad sjutton han har stoppat i sig....?

Dags att tippa resultat!

I morse fick jag mail av min pappa, om jag ville vara med och försöka vinna några kronor? Nu lär jag ju i och för sig inte göra det, men det är en rolig grej. Men att försöka tippa alla matchers resultat i förväg, det är inte lätt kan jag lova! Jag får gå på känsla, för Fotboll är jag inte lika insatt i som när det gäller Hockeyn...

Förra året gjorde vi samma när det gällde Hockeyn, men det är synd och säga att det gick speciellt bra för mig och pappa...vi var rätt usla om jag ska vara ärlig. Haha :). Jag klättrade lite i ordningen, men minns jag inte helt tokigt låg jag sist rätt länge, men det försöker jag förtränga.