torsdag 26 januari 2012

Tömd på blod och blåmärken

Jag orkade inte uppdatera igår, var så jäkla trött....men diskat har jag fått gjort i alla fall.

I Tisdags var det dags för akuten igen, det blev två rundor eftersom jag inte ville bli inlagd över natten. Jag blir nämligen knepig i huvudet av det, inte så lite heller. Ystad var ett fint exempel på det, jag bröt ihop fullständigt. I vilket fall som så skulle jag tillbaka för provtagning. Jag fick en hög (bokstavligt talat) remisser och papper av sköterskan som jag tog med mig till provtagningen och när jag satt där kunde jag inte låta bli och räkna rören efter hand som de fylldes. Snacka om grundlig utredning, det slutade med 18 stycken. Personalen skämtade och sa att det liknade en blodcentral ;). Sen var det dags för plåster. Problemet var ju bara det att jag fått blodförtunnande dagen innan, så det slutade med att de fick bandagera istället. Med tanke på den sprutan ser min mage blå och misshandlad ut nu....armvecken också för den delen, är stucken i båda. Det är nu man ska ha långärmad tröja på sig för att folk och fä inte ska få något att prata om ;).

Gick iväg till cafeterian för lite fika, det skulle ta en timme innan de akuta proverna var klara så istället för att sitta och glo på akuten tyckte de att jag skulle äta något för det kunde ta tid innan jag fick träffa en läkare sen. Till slut hamnade jag i alla fall där och de kom och pratade med mig hela tiden för att hålla koll så jag mådde någorlunda okej, fick kaffe och hade det riktigt bra. Kände mig nästan inte sjuk haha. Faktum är att jag andades lite bättre, vilket innebär att jag förmodligen haft småproppar i lungan som de först misstänkte.
Läkarna diskuterade lite kring mig och till slut fick jag veta att de akuta proverna inte var alarmerande. Något förhöjda, men mina inre organ var inte inflammerade så jag fick gå hem. Puh. Resterande (de viktiga som JAG vill ha reda på) kan ta upp till två veckor innan jag får svar på. Det blir många nervösa veckor för min del :(. Blir jag sämre innan dess ska jag in igen, läkaren gissade på att jag i så fall får fler småproppar och får då sprutor som jag får ta själv här hemma.

Måste rikta ett stort TACK till personalen på närakuten och all annan personal jag har fått träffa på Simrihamns sjukhus sista dagarna. Jag har blivit helt fantastiskt bra bemött!

Just ja. En sak som också hände i Tisdags är jag fortfarande jävligt upprörd över. En av mina grannar gick hårt in för att göra oss andra bostadslösa. Gubbjävel! Så ett litet tips till er andra; bli inte stupfull och somna ifrån både ugn och spis. Det kan sluta med att brandkår och polis kommer på besök. Samt väldigt irriterande grannar...

1 kommentar:

Ann Helena Rudberg sa...

Krya på dej! Och hälsa gubben att han kan vara glad att han lever.