Igår kväll somnade jag på soffan hos mina föräldrar och sov i nästan 11 timmar. Vällbehövligt efter 1½ veckas ruskigt dåligt sovande. Jag vaknade först av alla idag så jag krälade mig upp för att sätta på kaffe så de skulle slippa träffa på en ilsken eldsprutande drake....
Nåja, jag fick i mig mitt kaffe och då kom mamma ut i köket, fnissande. Jag har pratat i sömnen inatt, inte ett ord eller två utan jag rabblade upp en massa meningar, som tyvärr inte gick att tyda. Himla synd :P. Med tanke på sömn förresten, så har jag en udda grej för mig som har skrämt livet ur många. Jag sover ofta med ögonen öppna. Och nej, jag har aldrig någonsin påstått att jag är som alla andra!
Igår fick jag järn igen och som vanligt gick det hur bra som helst, förutom att det gjorde fruktansvärt ont vid två tillfällen så sköterskan fick avbryta och spruta med koksalt istället. Det är järn i koncentrerad form och det är grymt kärlretande....och det känns kan jag lova. Hua! Zizzo var en ängel i bilen och jamade typ 15 gånger bara på 1½ timme. Duktig skrutt!
Ikväll ska jag på hockey. Oh jääääää! ;)
1 kommentar:
Vilken intressant blogg! Jag är också en asp som fått diagnos i vuxen ålder, jag känner igen mej i en hel del som du skriver.
Ha det gott! :)
Skicka en kommentar