Nytt år - nya utmaningar!

Man ska inte fega ur utan man måste våga chansa lite...så det gjorde jag. Läskigt!

Som jag skrev i förra inlägget har jag fått börja om, lära känna mina känslor.
Här har jag mycket stor hjälp av sjukgymnast som jag träffar varje vecka. Vad vi gör , vad vi använder för material och hur det går till ska jag skriva om imorgon, måste bara ta detta innan jag glömmer bort det ;).

Men som sagt, man ska dra på från början...så utmaningen just nu är - speglar!
Jag gillar inte speglar och har aldrig gjort. Jag fick reda på att det är väldigt vanligt med den rädslan (?) hos människor som har asperger, så det är ju inte så konstigt då...

Det blev lite tokigt i veckan. Först och främst var det en helkroppspegel, jag satt dock på en stol (jag stod ut ca 2 minuter innan vi fick ta bort den, men det kanske går bättre nästa gång? Äh, man ska inte stressa!) och vi pratade lite under tiden. Sen frågade sjukgymnasten vad jag såg i spegeln. Ja jag sa ju vad jag såg, en människa. Det var inte riktigt rätt svar, även om jag tyckte att det var det mest logiska i världen ;). Att det var "fel" svar (som egentligen var rätt - det var ju en människa!) är dock inte mitt fel utan sjukgymnasten formulerade frågan fel. hon skulle ställt frågan; Vad ser du på människan i spegeln? Då hade min skalle fattat. Typiskt aspiesvar tydligen, det känns väldigt bra och veta att det inte är som jag är korkad när jag under alla år svarat märkligt - jag har inte fått frågorna ställda på rätt sätt för att kunna förstå helt enkelt.

Ett annat lite roligt exempel på sånt här är från i höstas. Jag var iväg och vi fixade lite med bord, varpå den ena säger att äh vi hoppar över de här borden. Eh, va? Varför skulle vi göra det? Den som sa det skrattade och bad om ursäkt, fel formulering på meningen. Jag tar ord bokstavligt...

Det skulle egentligen vara; vi använder inte dessa borden. *fniss*

Ibland blir det väldigt väldigt fel :D.