Märkliga blommor

Jag älskar blommor, helst ska de vara helt gröna. Jag är ganska noga med det där då jag inte vill ha en massa färger överallt här hemma. Framförallt inte i fönsterna! Kanske tråkigt, men som om jag skulle bry mig om det?

I vilket fall som, ni som har hängt med i bloggen ett tag vet att jag fick en Clivia av mamma. En grön sak (ingen särskrivning, jag har inte grönsaker i mina fönster) som jag blev glad över. En morgon i somras var där en jävla blomma på den. Va?! Ringde henne och frågade vad fan jag hade fått av henne, då visste jag inte att den hade ett namn ens... Hon blev rätt tyst och sa att den inte blommat på 7 år.

Skumt. Mycket skumt. Framförallt med tanke på att i princip inga blommor överlever här. Eller jo en vecka eller två funkar det ganska bra, tyvärr kräver de ju vatten för att överleva och just den detaljen har jag en tendens att glömma bort. Detta passar dock min antika Clivia bra (som btw numera heter Berit), väldigt bra faktiskt.

Hon stod i köksfönstret innan, men fick flytta in på soffbordet när julstjärnorna inhandlas (de lever konstigt nog fortfarande). Här trivs hon uppenbarligen helt fantastiskt bra! Så bra att den lilla bebisen (LillBerit, vilken fantasi jag har) hon slängde ut har blivit en decimeter lång och nu har 4 blad.

I morse tittade jag lite närmare för jag fick för mig att bladet ändrat sig mycket. Jaha ja, nu börjar det komma fler blad i Stor-Berit också, de kommer upp i mitten nånstans (nej, jag kan inte blommors anatomi, hästarnas är enklare).

Sen fenomenet julstjärnor. De är inte lätta! Dör för ingenting, både av för mycket och för lite vatten. Klena jävlar det där helt enkelt. Men de är fina och man ska tydligen ha såna när det är Jul, så jag öppnade plånboken. Man ska följa traditioner nämligen, har jag hört. Just ja, de ska inte tåla kyla utan då tar man livet av dom. Ha, inte jag! Den ena i köket har stått intill ett öppet fönster i köket sen slutet av November - men inte förrän NU har den sagt upp sig (vila i frid). Den fick förresten vatten i Tisdags.

Sen nästa märkliga blomfenomen här. Som sagt, inget överlever. Till saken hör att jag har två julstjärnor i köket. En som snart lämnar in för gott, det är dags för sista andetaget vilken timme som helst. Men den andra... Den är enorm! Längs stammen (?) har det på bara några dagar blivit fem nya skott fulla med blommor och en massa blad.

Den ska ju inte kunna leva här! Var gick det snett?!

Eller är det helt enkelt så att mina fingrar börjar få en ljusgrön färg trots allt? Utan att det är karamellfärg inblandat.

I morse berättade mamma att hon hade ett skott från nån blomma jag skulle få, vet inte riktigt vad det var, men om det ska fortsätta i denna takten slutar det väl med att det blir ett träd.

Bild ska ni få, jag ska bara orka hämta kameran. Den ligger så långt bort. Eller rättare sagt, Zizzo ligger på den i soffan och jag kan inte störa hans skönhetssömn.