Jag blir så jävla trött på mig själv rent ut sagt. För att jag reagerar som jag gör. Visst, nu har jag ju haft ett uppehåll eftersom jag varit hemifrån i två veckor och då blir allt "nytt" igen.
När boendestödjaren gått idag så hann hon knappt stänga dörren så bröt jag ihop. det är fortfarande semestertider, så jag hade inte träffat henne tidigare, mer än att jag hälsade på henne när jag var nere på boendet för att titta. En urgullig tjej på alla sätt och vis, jag har absolut ingenting emot henne. Tvärtom, jag är oerhört glad och tacksam över att jag faktiskt har alla dessa människor när livet då och då plötsligt går tokfel. Men återigen...när vänjer jag mig...
Det kommer att bli en del aktiviteter för min del i höst, en hel del resor till Ystad bland annat (träffa sjukgymnast varje vecka, sen sjukgymnast+grupp och en utb. för oss med AS som jag missade i våras). Utöver det har jag kontaktpersonen jag träffar och hittar på saker med en gång i månaden, sen boendestöd två gånger i veckan (ev. utökas till tre), sen har jag hästen som jag kommer att flytta närmare mig.
Redan i våras började vi diskutera om jag skulle ansöka om ledsagare (det låter värre än vad det är ;p). Jag är rätt sugen på det faktiskt. Men frågan är ju...orkar jag med allt detta?
Fan vad jag just nu önskar att jag var en av de ca 96% av befolkningen som faktiskt inte har Aspergers. Känns så jävla ruttet för tillfället...så är det någon som hittar en hjärna på REA någonstans, då kan ni väl säga till?
4 kommentarer:
Jenny, det är faktiskt inte alls konstigt att man inte vänjer sig så fort. Omställningar tar tid! Jag förstår att du har bråttom att få ordning på allt, men låt det ta tid!
KRAM!
Jag tycker inte att du behöver vänja dig, men du kan hitta sätt att glömma bort det som är jobbigt genom att vända dig mot det som du tycker om och älskar. Vi skapar själva den uppmärksamhet som får oss att betona det ena eller det andra.
Förstår att det är en jobbig situation, men jag som utomstående ser en förändring hos dig i och med att du började få BS!!
Att du mår bajsdåligt av att träffa nya BS är inte alls konstigt.
Det är en del av det hela tyvärr.
Vad gäller ledsagare tror jag att det kan vara bra, MEN undrar om det inte "räcker" med utökat BS??
Om du hade bott närmre hade jag kunnat sparka dig i arslet oftare....
Vad är det för utbildning för aspergare? Jag brukar ha någorlunda koll på vad som händer i närområdet,men detta har jag missat §;--).
(En annan aspie på österlen).
Andreas
Skicka en kommentar